Frankiska recept för fläsk axel

Det denna plats existerar HTML-versionen från Erik Axel Karlfeldts dikter. Klicka denna plats till mer data angående boken.

Den på denna plats boken existerar hämtad ifrån uppdrag Runeberg. skrivna verk förmå existera maskinlästa utan korrektur.

Förord mot den digitala utgåvan

Detta existerar Projekt Runebergs digitala faksimilutgåva från ett 1956 publicerad möte från Erik Axel Karlfeldts dikter. Samlingen liksom sådan tillför inga kommentarer alternativt förord likt berättigar mot ytterligare upphovsrätt än författarens personlig, vilken löpt ut inom samt tillsammans med för att han dog 1931, till mer än sjuttio tid sedan.

Faksimilbilderna scannades inom april 2005.

Samlingen innehåller verk från Carl Larsson (porträttet, tyvärr bara inom grått), J. A. G. Acke (helfigur inom färg) samt Albert Engström. Blomsterslingorna vid omslaget existerar signerade "Yngve", vars identitet existerar okänd.

identisk fysiska exemplar användes liksom bas till dem elektroniska textutgåvor från Karlfeldts dikter vilket arbetsuppgift Runeberg offentliggjorde inom mitten från 1990-talet, innan den svenska upphovsrättslagen ändrades.

Hon bidar tillsammans sänkta ögonhår samt blossande anlete gästen, detta skälver inom tinningens yviga vrår samt beneath den röda västen.

I granhäckens skugga nära enslig brunn räcker denna välkomstbägarn, samt bägarn existerar hennes leende munhåla, samt jag existerar den lustige jägarn.

ÅSEN

Här lyfter han ur kärr samt träd samt ängar den nakna, melankoliskt gråa ryggen, enstaka isolerad fur inom mager mylla tronar likt vid enstaka stång ett huvudbonad tillsammans med breda skyggen.

O ödemark, ni äger min älskade vunnit! Jag älskar stigarna, dem mänskotomma, den flacka hed, var atmosfär samt dager flöda, var hederväxt samt timjan blekt inom sanden blomma.

Och detta existerar femte månaden i året, samt ovan åsen stormen, min barndomskamrat, den starke sångarn, drager. Knappt spörjs på denna plats liv — inom talln ett kråka gungar, ett skara får detta torra betet gnager.

en vekt samt mäktigt glädjerop mig betager, på grund av varenda fångna känslor öppnas låsen; samt isolerad, isolerad mellan mark samt firmament, jag går eller reser sjungande vidare vid åsen.

Dock -- sällsamt! -- ej allena, ty framför mig rör sig ett kvinnlig skepnad, kamrat för att skåda; detta existerar såsom skulle, hemligt vingad, foten vid dammets lätta, vita skyar tråda.

Liksom ett massiv samt ljusröd solen sig tecknar mot luftens varma blånad parasollen. Hur kom ni, främling, hit mot dessa höjder, var nejden syns liksom död åt varenda hållen?

Jag följer hennes späda fjät inom sanden. Jag hastar ej, jag önskar ej hon hinna -- vem känner, vad vid nära håll jag funne? var stigen stupar skall denna erhålla försvinna. därför förmå jag tro, då genom dalens vallmor den stilla kvällens drömsignal existerar biåsen: jag såg den kvinna såsom mitt hjärta avvaktar inom stjärna samt majvind vandra ovan åsen.

KILAK

Kilak, skald, träd fram inom kvinnosvärmen, lägrad tyst nära brynet från träd samt ocean.

Runt omkring dig sjuda inom junivärmen unga lemmars blod, unga grenars sav. Kilak, skald, hur högrest inom kvinnosvärmen tecknas din gestalt mot detta ljusa hav!

Sjung, o Kilak, gärna oss andra tiga; full samt djup samt bullrande existerar din röst! Låt vid sångens storm våra drömmar stiga liksom din flickas ros vid ditt breda bröst.

Dock -- sällsamt! -- ej allena, ty framför mig rör sig ett kvinnlig skepnad, kompis för att skåda; detta existerar såsom skulle, hemligt vingad, foten vid dammets lätta, vita skyar tråda.

Liksom enstaka massiv samt ljusröd solen sig tecknar mot luftens varma blånad parasollen. Hur kom ni, främling, hit mot dessa höjder, var nejden syns såsom död åt samtliga hållen?

Jag följer hennes späda fjät inom sanden. Jag hastar ej, jag önskar ej hon hinna -- vem känner, vad vid nära håll jag funne? var stigen stupar skall denna erhålla försvinna. därför är kapabel jag tro, då genom dalens vallmor den stilla kvällens drömsignal existerar biåsen: jag såg den kvinna såsom mitt hjärta avvaktar inom solen samt majvind vandra ovan åsen.

KILAK

Kilak, skald, träd fram inom kvinnosvärmen, lägrad tyst nära brynet från täckt område samt ocean.

Runt omkring dig sjuda inom junivärmen unga lemmars blod, unga grenars sav. Kilak, skald, hur högrest inom kvinnosvärmen tecknas din gestalt mot detta ljusa hav!

Sjung, o Kilak, gärna oss andra tiga; full samt djup samt bullrande existerar din röst! Låt vid sångens storm våra drömmar stiga likt din flickas ros vid ditt breda bröst.

Sjung, o Kilak! Gärna oss andra tiga; all vår stumma lidelse ger ni röst.

Mörka nackar lutas mot björkars näver, blonda hårflätor glimma mot ekars bark.

flamma såsom eljest skygghetens rester efter förbränning stryper flammar idag inom ögonen lycklig samt kraftfull. Mörka nackar lutas mot björkars näver, blonda viktig lyssna nära ekars bark.

Mången domnad själ inom sin grundval bävar, månget hjärta öppnar ett rostgrodd port -- in bland falna rosor samt spindelvävar strömmar livets bländande solen såsom förr. Mången domnad själ inom sin grundval bävar, månget hjärta öppnar enstaka rostgrodd dörr.

Sorl samt ekon tona liksom kör ur snåren: "Kom inom ljus samt gästa den gode Pan!

plats inom dygn, ett solens tid från dem långa år, blott enstaka sund samt leende grobian!" Än mot Kilaks låt samt mot sorl ur snåren lyss oss, vilket oss hörde den gode Pan.

MOT VÅRA

När ängen, den vattensjuka, sitt inledande andpar besitter fått samt tranbären ligga ner var mjuka samt skifta inom rött samt blått,

Sjung, o Kilak! Gärna oss andra tiga; all vår stumma lidelse ger ni röst.

Mörka nackar lutas mot björkars näver, blonda hårflätor glimma mot ekars bark.

flamma såsom eljest skygghetens rester efter förbränning stryper flammar för tillfället inom ögonen lycklig samt kraftfull. Mörka nackar lutas mot björkars näver, blonda viktig lyssna nära ekars bark.

Mången domnad själ inom sin grundval bävar, månget hjärta öppnar enstaka rostgrodd ingång -- in bland falna rosor samt spindelvävar strömmar livets bländande stjärna liksom förr. Mången domnad själ inom sin grundval bävar, månget hjärta öppnar enstaka rostgrodd dörr.

Sorl samt ekon tona såsom kör ur snåren: "Kom inom dygn samt gästa den gode Pan!

plats inom solens tid, enstaka solens tid från dem långa år, blott ett sund samt leende grobian!" Än mot Kilaks låt samt mot sorl ur snåren lyss oss, vilket oss hörde den gode Pan.

MOT VÅRA

När ängen, den vattensjuka, sitt inledande andpar besitter fått samt tranbären ligga ner var mjuka samt skifta inom rött samt blått,

då öppnar jag port samt ingång, vilket stängdes mot vintern förr, ty kamrarna bli mig till svåra, därför snart detta lider mot våra.

Jag önskar såsom Noak ur noaks ark vandra ut vid den torkande mark samt tända inom ödemarken en offer från lågande mening.

Likt duvor tillsammans med oljoblad dra grågäss mot norr åstad, samt inom deras luftiga fåra sin glittrande guldsäd strör våra.

Nu sjuder likt bäckarnas dricksvatten min blod, likt rann lugn samt sval. för tillfället ropar likt uven inom natten vart länge förstummat kval. detta existerar vilket vart vemodsfrö fick groddkraft från vårens tö, samt minnena kännas således svåra, fanns gång detta lider mot våra.

Hör horsgökens surrande giga samt lärkornas små positiv!

Hör bölande oxe samt kviga, likt längta mot vildmarkens liv! för tillfället vridas vidjor samt hank, idag tjäras ekor samt plank; detta rustas samt fejas därför svåra för att hedra den ljuvliga våra.

Snart grönska gärden samt vretar, snart växtdel täppa samt fält, samt flickan violer letar för att dofta invid hennes bädd samt suckar tillsammans med sorgeligt sus samt ler vilket inom drömmande rus -- ty flickorna bli då på grund av svåra, sålunda snart detta lider mot våra.

OBEKANTA

Hon stod nära stättan tillsammans med sommarhättan vid ljusbrun nacke, den käcka jäntan.

Mot skäggigt gärdsel denna armen stödde, samt friska, fjuniga kinder glödde från julihetta samt ivrig väntan.

Han kom vid stråten bland ris samt bråten tillsammans steg såsom sjöngo, den muntre gossen. Varm sken hans blick enstaka kort tid mot flickan, dock utan mening alternativt hälsning gick han försvunnen ovan åsen samt ned mot mossen.

Men flickan slängde ett blick, såsom trängde vasst in bland snår, var han plats försvunnen.

"Löp gärna innerst inom ödemarken, din dumma pojke! ni besitter ju varken ett hönas mod alternativt syfte inom munnen."

Snart grönska gärden samt vretar, snart växt täppa samt fält, samt flickan violer letar för att dofta invid hennes sovplats samt suckar tillsammans med sorgeligt sus samt ler såsom inom drömmande rus -- ty flickorna bli då på grund av svåra, sålunda snart detta lider mot våra.

OBEKANTA

Hon stod nära stättan tillsammans sommarhättan vid ljusbrun nacke, den käcka jäntan.

Mot skäggigt gärdsel denna armen stödde, samt friska, fjuniga kinder glödde från julihetta samt ivrig väntan.

Han kom vid stråten bland ris samt bråten tillsammans med steg såsom sjöngo, den muntre gossen. Varm sken hans blick ett kort tid mot flickan, dock utan mening alternativt välkomnande gick han försvunnen ovan åsen samt ned mot mossen.

Men flickan slängde enstaka blick, såsom trängde vasst in bland snår, var han plats försvunnen.

"Löp gärna innerst inom ödemarken, din dumma pojke! ni äger ju varken enstaka hönas mod alternativt syfte inom munnen."

VÅRBAL

Nu existerar detta ett sjungande försommarnatt. för tillfället glömma oss världen, för tillfället minnas oss bara, för att oss äro unga, envar inom vår skara, samt för att oss ett tysk musikantkår fått fatt.

På dansbanan uppe bland berghagens trän, var stråkar inom helgedagskvällarna brusa, inom hägnet från björklövsgardinerna ljusa oss jubla dem skuggade timmarna hän.

Blås upp då, ensemble, ett vinande vals!

oss röra sig till musik åstad, således för att tiljorna gunga, ifrån bultande tinningar hatten oss slunga, samt kragen oss riva ifrån trängande hals.

Det tvång såsom vår sjudande ungdom dryckesställe oss åtgärda inom natt samt naturbarn oss leka. då dansen existerar slut, våra flickor oss smeka, vid bänkarna vilande, par invid par.

Och nymånen lyfter sitt tvillinghorn ur nattbleka skyar, dem vindarna slita.

nära gärdet stå häggarna runda samt vita bland granskatar, svarta samt vassa vilket torn.

Och vindens, naturens förlossande röst igenom toner likt skränar samt larmar når samklang inom flämtande jungfrubarmar samt samklang inom starke ynglingars bröst.

Jag lyfter dig högt inom den sjungande vår, ni mö såsom vart min inom den stormande dansen. Jag ser inom ditt synorgan den smäktande glansen, jag hör hur ditt hjärta mot snörlivet slår.

DEN MÖRKE JÄGAREN

Hon dansar ner genom lindallén nära klangen från hackspettens kastanjetter, ty söderbackarna locka re'n tillsammans med gröna oaser samt späda buketter.

denna bryter rabattens röda tulpan samt fäster den nära medjan. denna går eller reser längs skogens brända strategi, således mörk likt golvet inom smedjan. Hur ljus denna glimmar var, en smultronstånd nära svedjan tillsammans både blom samt bär.

Hon stannar samt stryper tillsammans möda en skrik. Bland sotiga stubbar samt spruckna klippor var sitter enstaka man, ett Goliat lik, vid enstaka dyna från svalört samt sippor.

denne existerar tillsammans en blänkande bälte bespänd, tillsammans horn samt musköt ombunden; ett kruka hänger nära hans länd, då ej denna sitter till munden.

Jag lyfter dig högt inom den sjungande vår, ni mö såsom vart min inom den stormande dansen. Jag ser inom ditt synorgan den smäktande glansen, jag hör hur ditt hjärta mot snörlivet slår.

DEN MÖRKE JÄGAREN

Hon dansar ner genom lindallén nära klangen från hackspettens kastanjetter, ty söderbackarna locka re'n tillsammans gröna oaser samt späda buketter.

denna bryter rabattens röda tulpan samt fäster den nära medjan. denna går eller reser längs skogens brända program, sålunda mörk vilket golvet inom smedjan. Hur ljus denna glimmar var, en smultronstånd nära svedjan tillsammans med både blom samt bär.

Hon stannar samt stryper tillsammans möda en skrik. Bland sotiga stubbar samt spruckna klippor var sitter ett man, ett Goliat lik, vid enstaka dyna från svalört samt sippor.

han existerar tillsammans med en blänkande bälte bespänd, tillsammans horn samt musköt ombunden; enstaka kruka hänger nära hans länd, då ej denna sitter på grund av munden.

Hans synorgan existerar mörkt såsom bäckens liten sjö, hans hy likt detta mustiga gamla maltdryck. mot mötes mön denne träder: "På jaktens vilda stig hur milt din anblick gläder enstaka bragdens man liksom mig!"

Hon blickar upp tillsammans med trots samt förakt.

"Du existerar alltså detta demoniska väsen vilket förstör denna välsignade trakt. Jag sett dina blodig eller täckt med blod spår bland gräsen liksom enstaka lingonskörd, inom förtid mogen. tillsammans med fasa jag hör dina åskor inom skogen, då mordiska viggar ni kastar. ni onde, skumme man, jag ur din åsyn hastar, således fort jag flykta kan."

Hon drager åt sig sin ljusa nederdel, sin sommarkjol, buren på grund av inledande gången, samt trippar försvunnen genom strimmor från solen, likt leka inom vattensilet vid gången.

dock jägaren följer, spak inom sitt mod. "Ack, titta icke mot mina grönskande plagg, min krigiska ståt samt hattens fjäder! Väl flög inom skogarna vida mitt lod, dock inte någonsin jag gjutit ett varelses blod; fördöme mig, ifall jag fördärvat enstaka kråka! Mitt väsens djupa mystär ni vet, glömma bort all fruktan samt bitterhet. Ty för tillfället existerar vårens tid: hur sällt varann för att råka inom gamman samt inom frid!"

SOL samt MÅNE

Två vackra döttrar äger patron vid Vrena.

vilket solen ljus samt glättig existerar den ena; dock månen önskar jag kalla hennes systra, ty denna existerar smäktande samt blek samt dyster.

Den en far samt glittrar bota dagen bland vikens vass, inom sommargröna hagen, samt vilket enstaka vårglimt ser man hon glida vid vinterskaren tillsammans med sin snabba skida.

Denblicken ler, denmunnens skratt är kapabel sjunga för att locka tillsammans med sig skröpliga samt unga!

dock nalkas manfolk samt kärälskligt smilar, då flyga orden käckt samt vasst vilket pilar.

Den andra existerar enstaka blid dock dominerande låga, en käril flödande från känsloråga; denna älskar stilla vision samt svärmisk vaka, samt till ett suck denna ger dig numeriskt värde tillbaka.

När inspektorn tyrolersittran stämmer, denna lyssnar hänryckt mot dess ljuva jämmer, bokhållarns fyllbas, hörd ifrån flygelns kammar, tillsammans andakt inom sitt hjärta denna anammar.

Nu skriver mig patronen: "Mina tärnor vandra, se'n ni for, tillsammans med halvt förryckta hjärnor.

säga, yngling, anar ni vart detta pekar? Välj hur dig lyster, ingendera nekar."

Ja, jag önskar komma, snart, då hösten stundar, önskar titta din hulda blick inom gula lundar, önskar lära sitterspel samt arior brumma samt studera vers på grund av dig, ni månskensskumma.

Se'n önskar jag någon rolig soldag kora, då systern lett samt gäckats allt till svåra -- till bägges bålde fader önskar jag stånda: "Giv mig din dotter, man, den solskensblonda!"

VILD KÄRLEK

Han nedsänkt vid den skogiga åsen samt sov tillsammans kinden mot påsen, enstaka stryker från tattarsläkt, samt soln genom björkarnas löpa sken ner vid hans bruna bringa, den sällan ett blus väl täckt.

Med nederdel såsom mot smalbenet räckte ett slinka från tattarsläkte kom drivande, gänglig samt tunn.

då pojken denna varsnade, log denna, en strå ifrån marken tog denna samt roade sakta hans mun.

Upp sprang denne, kvick likt enstaka fjäder, såsom angående han från länsman fått meteorologi --

Ja, jag önskar anlända, snart, då hösten stundar, önskar titta din hulda blick inom gula lundar, önskar lära sitterspel samt arior brumma samt studera vers till dig, ni månskensskumma.

Se'n önskar jag någon rolig soldag kora, då systern lett samt gäckats allt på grund av svåra -- på grund av bägges bålde fader önskar jag stånda: "Giv mig din dotter, man, den solskensblonda!"

VILD KÄRLEK

Han nedsänkt vid den skogiga åsen samt sov tillsammans kinden mot påsen, ett stryker från tattarsläkt, samt soln genom björkarnas löpa sken ner vid hans bruna bringa, den sällan ett klädesplagg väl täckt.

Med nederdel liksom mot smalbenet räckte ett slinka från tattarsläkte kom drivande, gänglig samt tunn.

då pojken denna varsnade, log denna, en strå ifrån marken tog denna samt roade sakta hans mun.

Upp sprang han, kvick såsom ett fjäder, såsom angående denne från länsman fått meteorologi --

surr, örfilen ven samt brann; pang, svaret kom raskt samt redligt! Se'n stodo dem tyst samt beskedligt samt mönstrade skamsna varann.

De voro inom älskogsåren. Den brinnande junivåren göt flamma inom hetsig natur.

dem voro käcka samt fagra, fast jäktade, svultna samt magra vilket skogarnas skadedjur.

De möttes på grund av inledande dagen dock buro ju släktskapsdragen, samt lika ungar leka bäst. samt snart plats försoningen sluten samt löftenas boja knut förutan lysning samt präst.

Nu bröllopsmålet vart hållet, samt bruden, detta glupska trollet, inom påsarna rev samt slet. samt denne ägde sill samt potäter samt att födas liksom bondfolk äter, denna stadsmat samt läckerhet.

Med illmarigt leende flickan se'n håvade upp ur fickan ett kruka såsom hittills denna gömt.

"Det smakte, förbaska mej, mumma, min lilla beskedliga gumma!" dem kysstes lycksaligt samt ömt.

De talte ifall livets gamman, då tvenne vandra tillsamman samt tigga samt stjäla inom team, ifall hösten samt marknadsfärden, ifall strövtåg vida inom världen -- tills, förstås, man blir fast ett dag...

Se'n stucko dem flaskan inom påsen samt vankade försvunnen längs åsen beneath mustiga smekord samt skratt.

vid höladans aromatisk bolster nära suset från skogsängens jolster förrann deras korta natt.

NYBYGGARLIV

Björnen snarkar djupt inom mon. Grymma lon sitter falsk tillsammans vassa klon gömd inom breda tassen. Nedom brinkens eneris likt ett spis röker ån samt bruten fryst vatten rasslar ibland vassen.

Ensam går jag dagen all. Björk samt tall darra nära min yxas fall, spruta frost samt flisor.

dem talte angående livets gamman, då tvenne vandra tillsamman samt tigga samt stjäla inom team, angående hösten samt marknadsfärden, ifall strövtåg vida inom världen -- tills, förstås, man blir fast ett dag...

Se'n stucko dem flaskan inom påsen samt vankade försvunnen längs åsen beneath mustiga smekord samt skratt. vid höladans aromatisk bolster nära suset från skogsängens jolster förrann deras korta natt.

NYBYGGARLIV

Björnen snarkar djupt inom mon.

Grymma lon sitter falsk tillsammans med vassa klon gömd inom breda tassen. Nedom brinkens eneris såsom ett spis röker ån samt bruten fryst vatten rasslar ibland vassen.

Ensam går jag dagen all. Björk samt tall darra nära min yxas fall, spruta frost samt flisor.Men inom hemmets ljumma frid ung samt blid sjunger honvid dagens id lyckans lugna visor.

Går mot lagårn, mönstrar lycklig kornas rad, fåren, knaprande vid ark, kalvarna inom kätten; hägnar lammet nära sin barm, rik samt varm, lägger hö mot krubbans karm, mjöl inom vattenskvätten.

--

Hör, vid stigen knarrar detta. Lätta fjät stanna, på baksidan videts nät pigga ögon brinna. var ni kommer, klädd inom skinn, flickan min, existerar ni luden, smärt samt härlig liksom ett ung varginna.

Middagsmål vid stympad huvuddel små frukter från växter ni fram. Riklig föda samt kvinnoglam gott inom skogen smaka. Hemmets värme till ni med; snår samt träd susa lent likt sommarns säd kring vårt bostad, min maka.

FLICKAN inom GRÄNGE

Min flicka existerar hemma inom Gränge allt vid ett gästgivargård.

idag äga oss ej råkats vid länge, samt skilsmässans prövning existerar hård.

Jag spänner min ridhäst inom aftonen på grund av släden tillsammans med renhud vid karm. Jag sitter därför varmt inom fällen såsom nära den kärestas barm.

Du kråmar dig sturskt, min fåle, ej föran inom solens tid ni drar, samt kvick samt blank såsom ett stråle ni fram genom natten far.

Ej hus oss mörka skogar tillsammans gruvhål samt travar från ved; ej hejda oss drivor samt krogar vid stjärnljus samt vinande hed.

Så stanna var slädar trenne nära Gränge gästgivargård.

Tre gäster stånda på grund av hon vilket äger min älskade inom vård.

Den förste tillsammans vänliga miner denna öppnar den sorlande sal, var hyllorna bågna från viner samt borden från rätternas tal.

Med respekt den andre gästen denna leder mot ensligt gemak, ty detta existerar grannsockensprästen, för att fröjdas fördolt existerar hans smak.

Men då denna nalkas den tredjeplats samt känner sin personlig bland män, denna nämner mig högt tillsammans med lycka på grund av värd samt gäster sin vän.

Med blick likt från stolthet flammar denna lägger sin grabb inom min, mig till mot sin ljuva kammar samt följer mig egen därin.

MIDSOMMARVISOR I

Här gångar inom lunden enstaka mansperson tillsammans ridande sporrar samt huvudbonad tillsammans med galon, tillsammans guldmedalj vid rocken; detta existerar ett upphöjd baron.

han äger skådat all världens bedrägliga glans, han äger trippat tillsammans med fröknar samt fruar inom dans, idag går denne stelt vilket bocken inom blanka stöveldon.

Då nalkas ett blomstrande kvinnsperson, såsom existerar skapt inom enstaka lättsam samt fin fason; dock trasig hänger kjolen vid hennes unga ron.

Med respekt den andre gästen denna leder mot ensligt gemak, ty detta existerar grannsockensprästen, för att fröjdas fördolt existerar hans smak.

Men då denna nalkas den tredjeplats samt känner sin personlig bland män, denna nämner mig högt tillsammans med lycka på grund av värd samt gäster sin vän.

Med blick såsom från stolthet flammar denna lägger sin grabb inom min, mig på grund av mot sin ljuva kammar samt följer mig egen därin.

MIDSOMMARVISOR I

Här gångar inom lunden enstaka mansperson tillsammans ridande sporrar samt huvudbonad tillsammans galon, tillsammans guldmedalj vid rocken; detta existerar enstaka upphöjd baron.

han besitter skådat all världens bedrägliga glans, han äger trippat tillsammans med fröknar samt fruar inom dans, idag går han stelt likt bocken inom blanka stöveldon.

Då nalkas enstaka blomstrande kvinnsperson, såsom existerar skapt inom enstaka lättsam samt fin fason; dock trasig hänger kjolen vid hennes unga ron.

"Statt still, fagra kvinna, samt hör min röst! Kom tillsammans, ni skall vila nära mitt adeliga bröst.

inom min sal skall ni blänka vilket solen samt simma inom guld liksom hon."

Men flickan denna svarar inom ett brådskande ton: "Jag måste vid dans nära källan bortom mon. avsked, ni ädle gubbe, inledningsvis får jag mjölk kon." Baronen han ståndar inom midsommarsken tillsammans blänkande stövlar vid skröpliga ben; honflyr ovan berg samt stubbe, knappt marken rörs från skon.

II

Du skymtar snabbt förbi min sittmöbel, min sittmöbel vid spelmansbordet, samt ni existerar lik dig ifrån inom fjol, fast allt existerar annat vordet.

Jag kom på grund av då ditt fagra skinn, detta lockande samt varma -- dig äger jag kysst samt kallat min, fast jag försvunnen förbättrad veta.

Ty inte någonsin vid den gröna mark, den gröna mark samt vida, jag sitta skall nära bröllopsbord tillsammans dig invid min blad. enstaka gång då sälla äkta par erhålla mot vilokammarn skrida, skall möjligen jag på baksidan er vandra samt brudkvällsmarschen gnida.

Nu rinner fort den korta kväll, den korta mörker samt trolska.

Jag hör den röda munnens skratt igenom vals samt polska. Gud nåde den vars grabb existerar massiv, då glädjens bud denna sprider, den liksom existerar fattig, glömd samt ung inom dessa fröjdetider!

HÖSTVISA

Förtrogen hälsande låt mig nära ditt bröst dig kärligt bringa, klara, blida höst! angående dagen går ni likt enstaka jaktgudinna samt blåser horn inunder björkars glans, dock liksom enstaka ung samt levnadslustig kvinna ni svingar varm samt yr vid nattens dans.

Ja, ni existerar lycklig, ty ni existerar god samt vacker.

från dig får sommarns legofolk sin inkomst. samt oss såsom akta nyttans håvor ringa, till oss ni tänder dina färgers glöd samt låter stormens djupa strängar klinga från allt ditt hjärtas stämningsöverflöd.

Från badstusvalen höres skäktans alkoholhaltig samt bråkans tuggning vid detta sega lin; var drömmer flickan, agnig, varm ifall kinden, angående bröllopsrustning samt angående lakansväv.

Nu rinner fort den korta mörker, den korta mörker samt trolska.

Jag hör den röda munnens skratt igenom vals samt polska. Gud nåde den vars grabb existerar massiv, då glädjens bud denna sprider, den liksom existerar fattig, glömd samt ung inom dessa fröjdetider!

HÖSTVISA

Förtrogen hälsning låt mig nära ditt bröst dig kärligt bringa, klara, blida höst! ifall dagen går ni liksom enstaka jaktgudinna samt blåser horn inunder björkars glans, dock likt enstaka ung samt levnadslustig kvinna ni svingar varm samt yr vid nattens dans.

Ja, ni existerar lycklig, ty ni existerar god samt vacker.

från dig får sommarns legofolk sin inkomst. samt oss likt akta nyttans håvor ringa, på grund av oss ni tänder dina färgers glöd samt låter stormens djupa strängar klinga från allt ditt hjärtas stämningsöverflöd.

Från badstusvalen höres skäktans alkoholhaltig samt bråkans tuggning vid detta sega lin; var drömmer flickan, agnig, varm ifall kinden, ifall bröllopsrustning samt angående lakansväv.

Därutanföre rasslar ödsligt vinden inom backens rönnar samt inom vikens säv.

På vägen leder tiggarkvinnan stolt sin unge, pösande inom trasig kolt.

för tillfället vankas inom fanns bondgård rik förtäring, nära varenda skördefest enstaka tår vid tand. Knappt nog denna nickar åt ett backstukäring vilket rotar inom sitt magra jordbärsland.

Lugnt sitta husets hjon inom blåsig natt nära stängda dörrar samt nära stängda spjäll. Dem sommarns bekymmer skingrat hösten enar inom hemmets vila, hägnande samt ljuv. Vem smyger ute beneath gårdens grenar -- enstaka anspråkslös giljare, enstaka äppeltjuv?

-- Ja, detta existerar höst.

Mitt hjärtas väna kompis, vad lust, för att vårfödd älskade lever än! vilket lust för att titta din unga fägring mogna, din barm bli upphöjd, din kind bli äppelröd! Stort existerar för att älska, mer för att artikel trogna inom älskogs brusande samt bråda glöd.

När bostad jag kommer ifrån ett tidig jaktverksamhet, bak trappans jungfruvin ni står vid vakt, samt då ifrån ljustring sent jag återvänder, ur fönstrets mörker hälsar mig din röst; din blick äger följt mitt bloss längs älvens stränder.

vilket lust för att älska inom den kära höst!

HOS HÄXAN

När den dimmiga natten likt ler existerar grå samt ångande rå, tar häxan den lång slöjan vid samt ut genom dörren glider. denna smyger kring skjul samt lider bland groblad samt nata samt åkerkål. denna kommer tillbaka, samt ovan ett kopp denna daggen ur slöjan vrider. var avvaktar vid bänken inom häxans byggnad ett små stackare, tyst liksom ett mus, fast tårarna trilla vid hennes pullover.

Ack, kunde dock kvinnotårar böja mot bot samt bättring ett trolös man såsom vänt sin brottsliga minne eller intresse mot ett ann! dock häxan signar tillsammans mumlande mening den ymniga gråt såsom nattlig mark äger fällt vid den sviknas bröllopsslöja. han skall kämpa tillsammans luttrande ånger angående natten, då hans huvudstöd blir stänkt tillsammans detta trolska vatten.

MOSSEN

Nedom berget, försvunnen mot skogens gränser, breder mossen ut sig, plan samt sank.

Mellan låga, starrbevuxna tuvor skymtar vattenytan fet samt blank.

HOS HÄXAN

När den dimmiga natten liksom ler existerar grå samt ångande rå, tar häxan den lång slöjan vid samt ut genom dörren glider. denna smyger kring skjul samt lider bland groblad samt nata samt åkerkål. denna kommer åter, samt ovan enstaka kopp denna daggen ur slöjan vrider. var avvaktar vid bänken inom häxans bostad enstaka små stackare, tyst vilket ett mus, fast tårarna trilla vid hennes överdel.

Ack, kunde dock kvinnotårar böja mot bot samt bättring enstaka trolös man vilket vänt sin brottsliga minne eller intresse mot enstaka ann! dock häxan signar tillsammans mumlande mening den ymniga gråt liksom nattlig mark besitter fällt vid den sviknas bröllopsslöja. han skall kämpa tillsammans luttrande ånger ifall natten, då hans huvudstöd blir stänkt tillsammans detta trolska vatten.

MOSSEN

Nedom berget, försvunnen mot skogens gränser, breder mossen ut sig, plan samt sank.

Mellan låga, starrbevuxna tuvor skymtar vattenytan fet samt blank.

När nära påskatid en andpar sjunker, utmattad från färden, hitåt ned ur skyn, flyr detta strax ånyo, önskar ej smutsa sina vingar inom den bruna dyn.

Snart står skogen liksom enstaka pingstklädd stuga, smaragdgrön samt lövad efter veckans verk, samt enstaka nyväckt hägg står ljus vid golvet liksom ett flicka inom sin nattvardssärk.

Men tillsammans med stilla svårmod fäster mossen, lik enstaka fattig samt förgråten brud, ljusa hardun, bleka hjortronblommor mellan vecken från sin blacka skrud.

Och då inne genom trädens gryning vina tjäderflykt samt morkullssträck, surrar denna plats blott sländan, välva grodans simtag tunga vågor liksom från bläck.

*

Torparflickan, jobb inom skogen enstaka förirrad nötboskap inom ljummen kväll, kommer denna mot mossen, tystnar hastigt hennes lockning, drillande samt gäll.

Hon äger hört, för att hållfast gyttja gömmer mången hemsk samt blodig hemlighet.

Stundom såsom en nödskri ut mot bygden ljuder tranans skrällande trumpet.

Barn, från sina egna mödrar strypta, då ännu dem knappt sett existensen gry, rike färdmän, rånade samt dräpte, vila inom den bottenlösa dy...

Och tillsammans ögon briljant från fruktan spanar barnet mellan al samt tall: spöklikt ovan mossens döda pölar svävar dimman, stinkande samt kall.

BUDSKAPET

Hej, skojarmor vilket lunkar genom värdshusallén!

Kom hit mot fönsterkanten samt tag den vita slanten. vandra, sök mig upp enstaka flicka liksom sitter helt allen inom huset var vid backe beneath hundstjärnans sken.

Om denna lyfter sina ögon samt detta blänker mot tillsammans med hastighet, således för att kammaren den mörka blir lik enstaka pingstdagskörka, därför bländas ej, o käring, utan fullfölja ditt är'nde tydligt, samt välbefinnande kärt ifrån hennes kamrat samt säga, för att denne mår rart.

Om denna ler tillsammans med en par läppar såsom titta smäktande ut, likt numeriskt värde röda blomstergrenar dem sky nederbörd förmenar, därför säg: för tillfället faller daggen samt hettans tidsperiod existerar slut, samt din kamrat står sval angående munnen inom stark vind nära din knut.

Barn, från sina egna mödrar strypta, då ännu dem knappt sett existensen gry, rike färdmän, rånade samt dräpte, vila inom den bottenlösa dy...

Och tillsammans med ögon briljant från fruktan spanar barnet mellan al samt tall: spöklikt ovan mossens döda pölar svävar dimman, stinkande samt kall.

BUDSKAPET

Hej, skojarmor såsom lunkar genom värdshusallén!

Kom hit mot fönsterkanten samt tag den vita slanten. vandra, sök mig upp enstaka flicka liksom sitter helt allen inom huset var vid backe beneath hundstjärnans sken.

Om denna lyfter sina ögon samt detta blänker mot tillsammans hastighet, sålunda för att kammaren den mörka blir lik enstaka pingstdagskörka, därför bländas ej, o käring, utan fullfölja ditt är'nde tydligt, samt välbefinnande kärt ifrån hennes kamrat samt säga, för att han mår rart.

Om denna ler tillsammans med en par läppar såsom titta smäktande ut, likt numeriskt värde röda blomstergrenar dem sky nederbörd förmenar, således säg: för tillfället faller daggen samt hettans tidsperiod existerar slut, samt din kamrat står sval ifall munnen inom stark vind nära din knut.

EN VANDRINGSDAG

I soluppgångens timma, då kärrets lätta dimma drog försvunnen till friska fläktar då bröt jag upp ifrån byn.

All nejden tycktes bada inom sommarfärger glada, samt fläcklös spände fästet den stora paraplyn.

Allt sov. Förgäves skickar jag långa avskedsblickar mot öde glasruta -- vision ni, min lilla lata vän! då lindarna likt färgglad växtdel inom höst stå grå samt tomma samt solen samt firmament mörkna, jag hälsar dig igen.

Från soldränkt väg jag tråder vid stig var gryning råder, var skogens klädning släpar sin skinande brokad.

samt för tillfället existerar middagstiden på grund av länge sedan liden, nyss klang den inledande tonen från trastens serenad.

Nu önskar jag ränseln kasta samt på denna plats inom backen rasta. Därnedan vilar ängen, ett mognande blondin, var lyser citrongul ranunkel inom klöverbladens dunkel samt tisteln lyfter kungligt sin topp från karmin.

Långt försvunnen nära slättens gränser ett strimma en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig glänser, en vallrop irrar fjärran inom mörka skogars rum.

Här önskar jag tryggt mig luta för att ro samt drömmar njuta samt tömma markens doftdryck, likt flödar kraftfull samt ljum.

Och hasselsnåret vyssar ...

därför ljuvt likt sövd nära kyssar från en par kära läppar, vid skogsfruns mjuka ledd jag somnar, medan glida jag känner mot min blad nära djupa andetagen ett tuvas unga barm.

Lång existerar min lugna slummer bland mjölonris samt lummer; då skär inom mina öron en gällt, förtvivlat skri. Yrvakna ögon skönja kvällshimmeln, skarlakansröd liksom mönja, samt beneath den ett ormvråk, likt seglar trögt förbi.

BLOMMANDE RÖNN

I den azurblå Johanneskvällen vilar luften ljum samt len.

Stora, tunga, vitgrå blommor bryter jag ifrån rönnens gren.

I den azurblå Johanneskvällen vilar luften len samt ljum. Kvistarna jag bröt jag fäster ovan bädden inom ditt rum.

Här önskar jag tryggt mig luta för att ro samt drömmar njuta samt tömma markens doftdryck, likt flödar kraftfull samt ljum.

Och hasselsnåret vyssar ... sålunda ljuvt vilket sövd nära kyssar från en par kära läppar, vid skogsfruns mjuka ledd jag somnar, medan glida jag känner mot min blad nära djupa andetagen enstaka tuvas unga barm.

Lång existerar min lugna slummer bland mjölonris samt lummer; då skär inom mina öron en gällt, förtvivlat skri.

Yrvakna ögon skönja kvällshimmeln, skarlakansröd vilket mönja, samt beneath den enstaka ormvråk, liksom seglar trögt förbi.

BLOMMANDE RÖNN

I den azurblå Johanneskvällen vilar luften ljum samt len. Stora, tunga, vitgrå blommor bryter jag ifrån rönnens gren.

I den azurblå Johanneskvällen vilar luften len samt ljum. Kvistarna jag bröt jag fäster ovan bädden inom ditt rum.

Stark samt varm existerar deras ånga; den likt slumrar in nära den drömmer -- sägs detta denna plats inom staden -- kurera natten angående sin vän.

Då ni efter midnattsvakan somnar stilla vid ditt sängkläder, skall ifall mig ni drömma, då ni andas mina blommors lukt.

Dansen kring den gröna stången, spelet, bergets ekon, sången tillsammans inom dina öron små frukter från växter ni mot ditt svala, dunkla loft; flera varma mening ni hörde, ömma ekon vinden förde, då ni hemåt gick tillsammans skaran genom klöverfält samt säd -- dock jag ler helt lugnt åt faran, ty ni minns ej allt samt drömmer blott angående mig liksom ej fanns med.

FISKARVISA

Min stråt existerar lycklig, min stjärna existerar bjärt, min styrman existerar ett tös, liksom enstaka gädda linjär samt smärt samt knubbig såsom enstaka gös.

Stark samt varm existerar deras ånga; den vilket slumrar in nära den drömmer -- sägs detta på denna plats inom staden -- all natten ifall sin vän.

Då ni efter midnattsvakan somnar stilla vid ditt sängkläder, skall ifall mig ni drömma, då ni andas mina blommors lukt.

Dansen kring den gröna stången, spelet, bergets ekon, sången tillsammans med inom dina öron små frukter från växter ni mot ditt svala, dunkla loft; flera varma mening ni hörde, ömma ekon vinden förde, då ni hemåt gick tillsammans med skaran genom klöverfält samt säd -- dock jag ler helt lugnt åt faran, ty ni minns ej allt samt drömmer blott angående mig likt ej fanns med.

FISKARVISA

Min stråt existerar lycklig, min stjärna existerar bjärt, min styrman existerar ett tös, liksom ett gädda linjär samt smärt samt knubbig såsom enstaka gös.

Blir fisket uselt alternativt stort, detta rör mig ej en dyft -- den bästa fångst jag nån'sin gjort besitter nyss ombord jag lyft.

Men stackars, stackars varenda mö likt går inom fiskarbåt samt strövar vid den trolska vattensamling, var vinden löper våt!

inom nation denna tumlar yr samt vild tillsammans med hjärtat mer ej fritt, ty vågens låt samt fiskarns foto dem blir denna inte någonsin kvitt.

Men sörj ej, sörj ej, små vän! Mitt hjärta redligt existerar. angående ni förmå lida mig, igen jag tro samt lit dig svär. Ty ytan hos ett böljans man förmå skifta sålunda samt sålunda, dock beneath skvalpet gömmer denne en trofast djup ändå.

Min stuga står vid Sonnbo ås, samt sanden små frukter från växter ej bakverk.

var finns ej nötboskap, ej svin, ej fågel dock heller ingen fara. Ty abborr blänker vid mitt möbel samt braxen vid mitt fat; samt älskade, flicka -- tro mitt mening -- existerar styvare än mat.

DEN MISSKÄNDE SPELMANNEN

Han kom inom nederbörd samt rusk; denne såg ut vilket ett slusk, ty hans nedre kläder voro våta samt hans rock, ack ja! ifrån hans bruna lädersäck flöt enstaka dunkel vattubäck, då han ställde den nära dörrn samt angående natthärbärge ba'.

Men då gnäll detta inom enstaka vrå: "Ja, detta existerar för tillfället enstaka gång således -- allt pack skall förtära vid den stackars bo'n, ack ja!

Gack inom boden mot min dräng, till var står enstaka ledig sovmöbel, samt enstaka knippa långhalm kunna ni ifrån foderskullen ta."

Mörk plats vandringsmannens blick, då han vände sig samt gick. då han grep sin säck nära dörrn, därför lät detta klong, ack ja! dock då ropte bonden: "Stopp, äger ni don, därför spela opp! Din kvällsmåltid kunna ni tjäna, ifall ni gnider bra."

Och den inledande låt han strök detta fanns trummor, ny tillväxt samt rök, detta fanns blå led samt blänkande gevär, ack ja!

Bondens anlet sken samt brann. "Det fanns värst, således ni går an! liksom inom beväringsåren mitt arma blod spratt sta'."

Men den andra strofen sang vilket dem helga klockors klang, vilket enstaka sommarpsalm bland björkdoft inom Guds byggnad, ack ja!

DEN MISSKÄNDE SPELMANNEN

Han kom inom nederbörd samt rusk; han såg ut likt enstaka slusk, ty hans klädesplagg voro våta samt hans rock, ack ja!

ifrån hans bruna lädersäck flöt enstaka dunkel vattubäck, då denne ställde den nära dörrn samt ifall natthärbärge ba'.

Men då gnäll detta inom enstaka vrå: "Ja, detta existerar för tillfället enstaka gång därför -- allt pack skall förtära vid den stackars bo'n, ack ja! Gack inom boden mot min dräng, till var står enstaka ledig sovplats, samt ett knippa långhalm är kapabel ni ifrån foderskullen ta."

Mörk plats vandringsmannens blick, då denne vände sig samt gick.

då denne grep sin säck nära dörrn, således lät detta klong, ack ja! dock då ropte bonden: "Stopp, besitter ni don, således spela opp! Din kvällsmåltid kunna ni tjäna, ifall ni gnider bra."

Och den inledande låt han strök detta fanns trummor, ny tillväxt samt rök, detta fanns blå led samt blänkande gevär, ack ja! Bondens anlet sken samt brann. "Det fanns värst, därför ni går an!

liksom inom beväringsåren mitt arma blod spratt sta'."

Men den andra strofen sang likt dem helga klockors klang, vilket enstaka sommarpsalm bland björkdoft inom Guds bostad, ack ja!

Då ifrån spisen from samt berörd vart värdinnans stämma hörd: "Den bästa sovplats inom huset skall sådan spelman ha."

Och den tredjeplats takt han drog detta plats fågelspel inom täckt område, detta plats par ifall par inom dans samt älskogslust, ack ja!

Då sprang husets dotter opp samt angående halsen honom lopp, ty vackra flickors kyssar bör glada spelmän ha.

Men bonden satt nära matbord, samt denne talte milda ord: "Kom, tag en glas; jag älskar spel samt låt, ack ja, samt identisk smakförmåga besitter mor." Blygt samt tyst sad' mön: "Jag tror, då ni existerar borta, främling, blir inte någonsin mer jag gla'."

Den unge spelman log, då detta fulla kopp denne tog.

"Jag existerar väl ej den buse vilket ni trott, ack nej! Jag existerar lärd mot orgelnist, samt mitt namn existerar Apelqvist, samt tillsammans med fröjd, ni sköna flicka, trolovar jag dej!"

FANJUNKAR BERG

Det existerar den barske fanjunkar en stor naturlig upphöjning av jordens yta, hans anlete lyser inom lingonfärg, han existerar tjocklagd dock ståtlig samt rak; existerar knektarnas fasa dock flickornas vän.

Då ifrån spisen from samt berörd vart värdinnans stämma hörd: "Den bästa sovmöbel inom huset skall sådan spelman ha."

Och den tredjeplats takt denne drog detta plats fågelspel inom träd, detta plats par ifall par inom dans samt älskogslust, ack ja!

Då sprang husets dotter opp samt ifall halsen honom lopp, ty vackra flickors kyssar bör glada spelmän ha.

Men bonden satt nära arbetsyta, samt denne talte milda ord: "Kom, tag en glas; jag älskar spel samt låt, ack ja, samt identisk smakförmåga äger mor." Blygt samt tyst sad' mön: "Jag tror, då ni existerar borta, främling, blir inte någonsin mer jag gla'."

Den unge spelman log, då detta fulla kopp denne tog.

"Jag existerar väl ej den buse likt ni trott, ack nej! Jag existerar lärd mot orgelnist, samt mitt namn existerar Apelqvist, samt tillsammans fröjd, ni sköna flicka, trolovar jag dej!"

FANJUNKAR BERG

Det existerar den barske fanjunkar en stor naturlig upphöjning av jordens yta, hans anlete lyser inom lingonfärg, denne existerar tjocklagd dock ståtlig samt rak; existerar knektarnas fasa dock flickornas vän.

På ungdomsgillena rotera denne än sin mö mellan tilja samt tak.

Men människor tänker: "Din gamle uv, för tillfället borde ni hitta vilan ljuv, se'n ni tokats inom all din dar!" Ja, kom blott samt sådant åt Bergen säga, då han går vid dans samt vid giljarväg!

han ger dig en snäsigt svar:

"Så länge ännu enstaka flicka ser förstulet försvunnen mot min ställe samt ler, existerar, hin anamma, jag ung. därför länge far jag inom stampande flock tillsammans med pickande hjärta beneath min rock, rask, yster samt vig fast tung."

DE VÄNTANDE

Bruna hästen inom stallet denne rycker vid sin tross, han skrapar tillsammans sin järnsko, han gnäggar efter oss.

denne önskar ej förtära havren, ej detta nyslagna hö, han avvaktar vid sin herre samt vid hans lilla mö.

Gröna giggen, likt står inom detta dragiga skjul, denne knarrar tillsammans sin fjäder, han knarkar tillsammans sitt hjul. denne längtar för att ett fåtal bära likt vid gungande sky detta glada fästeparet genom något som står öppet eller är vidöppet by.

På ungdomsgillena rotera denne än sin mö mellan tilja samt tak.

Men människor tänker: "Din gamle uv, idag borde ni hitta vilan ljuv, se'n ni tokats inom all din dar!" Ja, kom blott samt sådant åt Bergen säga, då denne går vid dans samt vid giljarväg!

denne ger dig en snäsigt svar:

"Så länge ännu ett flicka ser förstulet försvunnen mot min område samt ler, existerar, hin anamma, jag ung. sålunda länge far jag inom stampande flock tillsammans pickande hjärta beneath min rock, rask, yster samt vig fast tung."

DE VÄNTANDE

Bruna hästen inom stallet han rycker vid sin tross, han skrapar tillsammans sin järnsko, denne gnäggar efter oss.

han önskar ej förtära havren, ej detta nyslagna hö, han avvaktar vid sin herre samt vid hans lilla mö.

Gröna giggen, vilket står inom detta dragiga skjul, han knarrar tillsammans med sin fjäder, han knarkar tillsammans sitt hjul. han längtar för att ett fåtal bära liksom vid gungande sky detta glada fästeparet genom något som står öppet eller är vidöppet by.

Röda knoppen vid busken han fullfölja sig upphöjd samt grann, denne skakar från sig dammet samt viftar samt går an.

han tänker blott vid dig samt ditt unga lilla bröst, han drömmer ifall för att växt var inom sommar utan höst.

Och soln besitter stått inom molnet den läka långa solens tid, den lata vindens visa existerar somnande samt svag; dock liksom oss fara ut, störtar solskensfloden ner samt all skogen spelar: oss äga väntat blott vid er.

EN HERDE- samt NAMNSDAGSVISA

Säg mig, älskade, fanns ni betar, fanns ni vilar tillsammans dina kid.

Ifrån höjderna dig jag letar inom den flyende dagens period. Kom, träd hit ifrån smultronvretar, svalbärsmossar samt hallonlid.

Vit existerar hjorden såsom stiger tvagen ur den rinnande vattubäck, ljus samt leende tömmer dagen ovan nejden sin vetesäck; dock min kamrat existerar vilket mörker inom hagen, mörk samt drömögd dock ganska täck.

Är detta busken vid nyponkullen, alternativt fläktar min flickas schal?

existerar detta får tillsammans med den mjälla ullen alternativt hardun inom Glimmans dal? Solen svänger den röda rullen, garnet glindrar inom högan sal.

Röda knoppen vid busken denne fullfölja sig upphöjd samt grann, denne skakar från sig dammet samt viftar samt går an. han tänker blott vid dig samt ditt unga lilla bröst, denne drömmer ifall för att växt var inom sommar utan höst.

Och soln äger stått inom molnet den läka långa solens tid, den lata vindens visa existerar somnande samt svag; dock liksom oss fara ut, störtar solskensfloden ner samt bota skogen spelar: oss äga väntat blott vid er.

EN HERDE- samt NAMNSDAGSVISA

Säg mig, älskade, fanns ni betar, plats ni vilar tillsammans dina kid.

Ifrån höjderna dig jag letar inom den flyende dagens period. Kom, träd hit ifrån smultronvretar, svalbärsmossar samt hallonlid.

Vit existerar hjorden likt stiger tvagen ur den rinnande vattubäck, ljus samt leende tömmer dagen ovan nejden sin vetesäck; dock min kamrat existerar likt mörker inom hagen, mörk samt drömögd dock ganska täck.

Är detta busken vid nyponkullen, alternativt fläktar min flickas schal?

existerar detta får tillsammans med den mjälla ullen alternativt hardun inom Glimmans dal? Solen svänger den röda rullen, garnet glindrar inom högan sal.

Sjunk, ni stjärna framför andra solar, stjärna såsom lyst min herdinnas dag! Sköna afton vilket purpur spolar, inom ditt lågande hägn oss tag! Höga visor jag saligt gnolar, konung Salomo sjöng vilket jag.

INOM HÄSSJORNA

Över Dalälvens lugna yta timmerstockarna långsamt flyta.

Brunnbyskogen vid andra stranden står beneath bleknande himmelsranden mörk vilket en spjäll. Dofterna svalna inom mörknande kväll.

Stilla samt azurblå såsom en dimband hänger svedjerök ovan åsarnas bryn. Hässja nära hässja ett ringmur stänger, skyddande tät, kring den somnande byn. Tjudrade fålen frustar vid vreten samt rycker inom pålen.

Än inom enstaka bakgårds mörka lider slipstenen skumpande, tungt sig vrider inom plaskande hon; lien inom sliparens sker gnisslar.

Långt ut vid älven enstaka åra visslar, flöjtspel dör försvunnen inom ett suckande ton.

Sjunk, ni solen framför andra solar, stjärna liksom lyst min herdinnas dag! Sköna afton såsom purpur spolar, inom ditt lågande hägn oss tag! Höga visor jag saligt gnolar, konung Salomo sjöng vilket jag.

INOM HÄSSJORNA

Över Dalälvens lugna yta timmerstockarna långsamt flyta. Brunnbyskogen vid andra stranden står beneath bleknande himmelsranden mörk såsom en spjäll.

Dofterna svalna inom mörknande kväll.

Stilla samt azurblå liksom en dimband hänger svedjerök ovan åsarnas bryn. Hässja nära hässja ett ringmur stänger, skyddande tät, kring den somnande byn. Tjudrade fålen frustar vid vreten samt rycker inom pålen.

Än inom ett bakgårds mörka lider slipstenen skumpande, tungt sig vrider inom plaskande hon; lien inom sliparens sker gnisslar.

Långt ut vid älven ett åra visslar, flöjtspel dör försvunnen inom enstaka suckande ton.

Snart vid skullarnas strån samt stjälkar karlarna vila inom blytung ro. Svalan därovan bland takets bjälkar gömmer sitt viktig inom barnrikt bo. Suset vilar inom bygatans rönnar samt strandens pilar.

Men inom en loft en glasruta sig rör, samt fnittrande, viskande röster man hör; därnedanför vankar den ståtlige herrgårdskusken.

Lagårds-Olle, den stackars slusken, lurar svartsjuk nära fläderbusken.

SERENAD

Tallarnas barr samt björkarnas ark vid ditt vissnade torvtak dugga. Sov vid din halmbädd, sov lugn samt lycklig inom midnattsskyarnas skugga.

När vintern fram mot din fönsterkarm vilket ett vitklädd giljare träder, vision enstaka vision såsom är kapabel hålla dig varm var inom väggarnas bräder.

Dröm ifall lekande sommarsus, då stormen kämpar samt larmar; vision för att inom björkarnas gröna byggnad ni somnat inom mina armar.

Snart vid skullarnas strån samt stjälkar karlarna vila inom blytung ro.

Svalan därovan bland takets bjälkar gömmer sitt skalle inom barnrikt bo. Suset vilar inom bygatans rönnar samt strandens pilar.

Men inom en loft en glasruta sig rör, samt fnittrande, viskande röster man hör; därnedanför vankar den ståtlige herrgårdskusken. Lagårds-Olle, den stackars slusken, lurar svartsjuk nära fläderbusken.

SERENAD

Tallarnas barr samt björkarnas växtdel vid ditt vissnade torvtak dugga.

Sov vid din halmbädd, sov lugn samt lycklig inom midnattsskyarnas skugga.

När vintern fram mot din fönsterkarm vilket enstaka vitklädd giljare träder, vision ett vision såsom är kapabel hålla dig varm var inom väggarnas bräder.

Dröm angående lekande sommarsus, då stormen kämpar samt larmar; vision för att inom björkarnas gröna byggnad ni somnat inom mina armar.

VILLGRÄSET

Det gror inom dem gamla skogar enstaka krydda tillsammans grönblå, späda strån.

denna växer gömd från grenarnas skört, djupt beneath vindarnas dån.

Det sägs för att ej mången den dolda sett, dock den likt inom skogen gått besitter möjligen, fast akt ej därpå han gett, ett solens tid hennes växtdelar trått.

Då besitter han känt, likt bak grönskande mur all världen var ute försvann, likt han samt den sköna drottning Natur vore brudgum samt brud tillsammans varann.

Vid hennes, den endas, ledsagande grabb denne gått såsom inom mystiskt rus; allt djupare in inom sagornas nation denne lockats från toner samt sus.

BEKRANSA MIG!

Bekransa mig tillsammans med hederväxt samt vintergröna, min vildmarksbrud, förstinna utan like, tillsammans sena blommor, såsom ditt fägringsrike äger kvar ännu för att eldig älskade löna!

Jag existerar den siste, trogne trubaduren likt ökar låt inom dina öde salar, då bortom bleka kullar höstsol dalar samt stormen blåser inom den hesa luren.

VILLGRÄSET

Det gror inom dem gamla skogar ett krydda tillsammans med grönblå, späda strån. denna växer gömd från grenarnas skört, djupt beneath vindarnas dån.

Det sägs för att ej mången den dolda sett, dock den likt inom skogen gått besitter möjligen, fast akt ej därpå han gett, ett solens tid hennes växtdelar trått.

Då besitter han känt, likt bak grönskande mur all världen var ute försvann, såsom han samt den sköna drottning Natur vore brudgum samt brud tillsammans varann.

Vid hennes, den endas, ledsagande grabb han gått likt inom mystiskt rus; allt djupare in inom sagornas nation denne lockats från toner samt sus.

BEKRANSA MIG!

Bekransa mig tillsammans hederväxt samt vintergröna, min vildmarksbrud, förstinna utan like, tillsammans med sena blommor, liksom ditt fägringsrike äger kvar ännu för att eldig älskade löna!

Jag existerar den siste, trogne trubaduren såsom ökar låt inom dina öde salar, då bortom bleka kullar höstsol dalar samt stormen blåser inom den hesa luren.

VILLGRÄSET

Det gror inom dem gamla skogar enstaka krydda tillsammans med grönblå, späda strån. denna växer gömd från grenarnas skört, djupt beneath vindarnas dån.

Det sägs för att ej mången den dolda sett, dock den vilket inom skogen gått äger möjligen, fast akt ej därpå han gett, ett solens tid hennes växtdelar trått.

Då besitter han känt, såsom bak grönskande mur all världen var ute försvann, såsom han samt den sköna drottning Natur vore brudgum samt brud tillsammans varann.

Vid hennes, den endas, ledsagande grabb han gått likt inom mystiskt rus; allt djupare in inom sagornas nation han lockats från toner samt sus.

BEKRANSA MIG!

Bekransa mig tillsammans hederväxt samt vintergröna, min vildmarksbrud, förstinna utan like, tillsammans med sena blommor, liksom ditt fägringsrike äger kvar ännu för att eldig älskade löna!

Jag existerar den siste, trogne trubaduren vilket ökar låt inom dina öde salar, då bortom bleka kullar höstsol dalar samt stormen blåser inom den hesa luren.

Nu strör ni golvet fullt tillsammans med gyllne prydnader, tillsammans med röda pärlor dina sängar svälla, idag sjuder yr samt skummig inom din källa inom bräddfull stor mängd tillgångar eller förmögenhet den svala drycken. för tillfället agerar vilt din stora furorkester -- dem strida välljudsfloder milsvitt vandra.

inom glädjerop må oss fira tillsammans varandra den yttersta från solskenstidens fester!

När ovan sommarns avskedsblick, vilket domnar, dem tunga skyars ögonlock sig sänka, då nattens vågor komma för att dig sänka något under vatten, mig tycks för att tillsammans en leende ni somnar. Jag hör ur mörkret kärleksvarmt detta viska såsom inom den ljusa vår nära midnattsväkten.

Ja, somrar slockna ut samt mänskosläkten, dock dina känslor brinna evigt friska.

UTBÖLINGEN

Det flyger ett bevingat djur ifrån öster mot väst, ifrån väster mot öst. han existerar mörk såsom ett kyrkoherde, samt liksom vargens hans synorgan glimmar. han flyger inom svarta timmar, inom snölös vinter, inom månlös höst. detta sägs för att ingen klagan existerar lik hans kvävda skrik, för att ugglans låt existerar enstaka rolig toner mot dem skratt han ökar inom natten, dem hesa, storknande skratten.

Nu strör ni golvet fullt tillsammans gyllne prydnader, tillsammans röda pärlor dina sängar svälla, för tillfället sjuder yr samt skummig inom din källa inom bräddfull stor mängd tillgångar eller förmögenhet den svala drycken.

idag agerar vilt din stora furorkester -- dem strida välljudsfloder milsvitt vandra. inom glädjerop må oss fira tillsammans varandra den yttersta från solskenstidens fester!

När ovan sommarns avskedsblick, vilket domnar, dem tunga skyars ögonlock sig sänka, då nattens vågor anlända för att dig sänka något under vatten, mig tycks för att tillsammans med en leende ni somnar.

Jag hör ur mörkret kärleksvarmt detta viska likt inom den ljusa vår nära midnattsväkten. Ja, somrar slockna ut samt mänskosläkten, dock dina känslor brinna evigt friska.

UTBÖLINGEN

Det flyger enstaka bevingat djur ifrån öster mot väst, ifrån väster mot öst. denne existerar mörk liksom enstaka kyrkoherde, samt vilket vargens hans synorgan glimmar. han flyger inom svarta timmar, inom snölös vinter, inom månlös höst.

detta sägs för att ingen klagan existerar lik hans kvävda skrik, för att ugglans låt existerar enstaka rolig toner mot dem skratt denne ökar inom natten, dem hesa, storknande skratten.

Gossen går eller reser ifrån kärestan sin. denne går inom skogen, dock tungt samt lutad likt på baksidan plogen, ty hemska funderingar han små frukter från växter inom sitt sinn.

Då får denne den gråtande skrattaren höra: än fladdra vingar tätt nära hans hörselorgan, än flyga eller fly undan numeriskt värde blinkande eldkol inom snåren in. "Kattöga, nattblacka, tig samt försvinn!" detta svarar tillsammans med späd dock gäckande röst inom skogen alternativt hans eget bröst: "Hi hi! Ho ho! Må tro? Må tro? Jag existerar ditt ungar, liksom således ungt blev fött; ditt gift plats tydligt samt ni trodde mig dött, dock jag lever ju än!

Jag existerar animalisk föda från ditt animalisk föda, jag följer dig troget mot grav, kär fader min."

Den fromme forman, såsom forslar sin malm, hör detta stöna angående natten samt flaxa kring rasade gruvans en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt börjar tillsammans darrande stämma enstaka psalm. Vem är kapabel bringa mot ro inom den vigda mark den slagne liksom avvaktar uppståndelsens mening inom den djupa, den fulla gropen?

detta existerar vilket man hörde detta bösta samt bända. Hör ångestropen! mot tidens ända dem fåfängt sin bön mot dem levande sända.

Det fanns vid en bröllop enstaka gång inom fjol, då tystnade plötsligt spelmans fiol samt läka dansen stod stilla -- vem kvider nära knut därför illa?

En skämtare skrek: "Vem äger lagt var ute sin lilla?" oss dignade bruden sålunda blek vid enstaka sittmöbel samt går ifrån den dagen ännu såsom från skräck samt vanvett slagen?

Den girige bonden nedsänkt inom sitt byggnad.

Ej frid han fann mot lekamen alternativt själ, han tänkte vid hustrun han pinat ihjäl. Då ser denne vid gården numeriskt värde brinnande ljus, han går mot fönsterbrädet: detta brinner inom äppelträdet! då morgonen kom tillsammans solen samt vinden, denne dinglade död inom apeln nära grinden.

Det flyger enstaka bevingat djur ifrån öster mot väst, ifrån väster mot öst. han existerar mörk vilket ett kyrkoherde, samt liksom vargens hans synorgan glimmar.

han flyger inom svarta timmar, inom snölös vinter, inom månlös höst.

DEN SKÖNE ROSENBLOM

(Nidvisa ifall Tok-Annas kärlek)

Jag minns dig, hur inom pappershatt samt färgesmyckad blus ni vilket enstaka brokig bevingat djur satt vid åsen från vårt hus.

En skämtare skrek: "Vem äger lagt var ute sin lilla?" oss dignade bruden sålunda blek vid ett sittmöbel samt går ifrån den dagen ännu såsom från skräck samt vanvett slagen?

Den girige bonden nedsänkt inom sitt bostad.

Ej frid denne fann mot lekamen alternativt själ, han tänkte vid hustrun denne pinat ihjäl. Då ser denne vid gården numeriskt värde brinnande ljus, denne går mot fönsterbrädet: detta brinner inom äppelträdet! då morgonen kom tillsammans med solen samt vinden, han dinglade död inom apeln nära grinden.

Det flyger ett bevingat djur ifrån öster mot väst, ifrån väster mot öst. han existerar mörk liksom ett kyrkoherde, samt likt vargens hans synorgan glimmar.

han flyger inom svarta timmar, inom snölös vinter, inom månlös höst.

DEN SKÖNE ROSENBLOM

(Nidvisa angående Tok-Annas kärlek)

Jag minns dig, hur inom pappershatt samt färgesmyckad blus ni likt enstaka brokig bevingat djur satt vid åsen från vårt hus.

Jag minns samt varenda stund jag hör din stämmas näktergal, likt stämde in bland fåglars kör inom sommarkvällens sval.

Om dagen jag beskådar blott ditt verk, min konstnär god -- klädkistan, lysande sålunda blått, samt dunkelbrun kommod.

inom skrubben var ni färger rev samt visslade samt log står sängen, såsom blott grundad blev, förr'n otrogen försvunnen ni drog.

På nytt jag smyckat likt mot fest min kammar denna natt. Min konung, kom samt bliv min gäst, kom, ljuvaste gesäll! detta klagar ömt inom vindens alkoholhaltig nära port samt fönsterpost; mig tycks detta suckar: "Släpp mig in ifrån frost samt vinterblåst."

Är ni den sköne Rosenblom, ej hövs dig klaga så; då känner ni båd låsanordning samt bom samt drar dem egen ifrå.

dock existerar ni nattens hemske gast, ett bonddräng ful samt rå, då, beder jag, vik försvunnen tillsammans med hast, för att fritt jag sörja må.

Ack, fjärran, fjärran målar ni, mitt hjärtas Rosenblom! på grund av andra kvinnor strålar idag din skönhets stor mängd tillgångar eller förmögenhet. dock snart existerar ju den färgglad växtdel all såsom inte någonsin solsken får; kanhända för att ni komma skall, då sorgens bud dig når.

Tag pensel då, o Rosenblom, tag kimrök, elfensvart.

Tag mörker från den längtan liksom min död omsider vart. Tag silverfärg mot stjärnor små, således bleka såsom din kamrat, såsom ej är kapabel ro inom kistan erhålla, ifall ni ej målat den.

MAJNATTSRÖSTER

"Hör, hur den kallar oss -- hör ni ej sången? Klingande strömmar inom dalen den ner: 'Snart existerar den lustiga vårtid förgången; jubla ett majnatt samt se'n inte någonsin mer!'

Kring dina lockar jag brudslöjan lindar.

Kransen från daggig viol jag dig ger; friskt skall den dofta inom vakande vindar, dofta ett majnatt samt se'n inte någonsin mer."

Ack, fjärran, fjärran målar ni, mitt hjärtas Rosenblom! till andra kvinnor strålar för tillfället din skönhets stor mängd tillgångar eller förmögenhet. dock snart existerar ju den växt all likt inte någonsin solsken får; kanhända för att ni komma skall, då sorgens bud dig når.

Tag pensel då, o Rosenblom, tag kimrök, elfensvart.

Tag mörker från den längtan vilket min död omsider vart. Tag silverfärg mot stjärnor små, därför bleka vilket din kompis, såsom ej förmå ro inom kistan ett fåtal, ifall ni ej målat den.

MAJNATTSRÖSTER

"Hör, hur den kallar oss -- hör ni ej sången? Klingande strömmar inom dalen den ner: 'Snart existerar den lustiga vårtid förgången; jubla enstaka majnatt samt se'n inte någonsin mer!'

Kring dina lockar jag brudslöjan lindar.

Kransen från daggig viol jag dig ger; friskt skall den dofta inom vakande vindar, dofta enstaka majnatt samt se'n inte någonsin mer."

-- "Våren jag hör ovan ängderna sjunga, högre mitt hjärta dock manar samt ber. Dig önskar jag giva, vad känslorna unga skänka blott enstaka gång samt se'n inte någonsin mer.

En gång min älskade, den jungfruligt skära, blommar inom existensen samt doftar samt ler.

Skynda, min brudgum, ty dagen existerar nära. Kyss mig enstaka majnatt samt se'n inte någonsin mer!"

DRÖMD LYCKA

Ur mitt fattiga, mörka liv, ur min ensamhets långsamma mörker ökar jag sången angående dig, mitt viv, min förstligt glimmande avgift. tillsammans flygande pensel jag målar din foto inom drömmarnas stund, ett foto från skimmer samt strålar vid furuskuggornas grund.

Av tranbärets friska glöd din munhåla existerar smäktande varm.

liksom finaste moss, ljus samt skarlakansröd, förtona din hals samt barm. från björkarnas höstguld lånad existerar egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser jag ger åt ditt kalufs. dock din blick äger ett leende trånad likt inte någonsin jag gripa förmår.

Din väg existerar inom glans samt ljus, likt från strängaspel bäres din gång.

-- "Våren jag hör ovan ängderna sjunga, högre mitt hjärta dock manar samt ber.

Dig önskar jag giva, vad känslorna unga skänka blott enstaka gång samt se'n inte någonsin mer.

En gång min älskade, den jungfruligt skära, blommar inom existensen samt doftar samt ler. Skynda, min brudgum, ty dagen existerar nära. Kyss mig ett majnatt samt se'n inte någonsin mer!"

DRÖMD LYCKA

Ur mitt fattiga, mörka liv, ur min ensamhets långsamma kväll ökar jag sången angående dig, mitt viv, min förstligt glimmande avgift.

tillsammans med flygande pensel jag målar din foto inom drömmarnas stund, enstaka foto från skimmer samt strålar vid furuskuggornas grund.

Av tranbärets friska glöd din munhåla existerar smäktande varm. liksom finaste moss, ljus samt skarlakansröd, förtona din hals samt barm. från björkarnas höstguld lånad existerar egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser jag ger åt ditt kalufs.

dock din blick äger ett leende trånad liksom inte någonsin jag gripa förmår.

Din väg existerar inom glans samt ljus, liksom från strängaspel bäres din gång.

Men jag drömmer ni älskar skogsnattens sus samt dem grönskande vildsnårens sång; ifrån fester, prunkande tomma, ifrån njutning likt tröttar blott ni längtar mot strå samt växtdel inom glömskans samt tystnadens slott...

Och enstaka solens tid, då din minne eller intresse existerar varm samt tvivlen ej mer förmå, ni kommer självmant den stig såsom ni vet för att ni inte någonsin åter är kapabel vandra.

Mitt glädjerop mot mötes dig sjunger, mitt hjärta mot mötes dig träffar.

axel axel +axelbred axelbred +axeln axeln +axelryckning axelryckning frankiska frankisk +frans fran +fransar frans +fransk fransk +.

oss smälta inom kärlekens hunger; tillsammans på grund av livets tid. --

Ur mitt fattiga, mörka liv, ur min ensamhets långsamma kväll ropar jag stolt: önskar ni varma mitt viv, således axla min ringhet glatt! Din fägring skall rikast smycka inom bröllopskvällen vårt bo; din hemgift heter lycka, din morgongåva ro.

LJUNG

Ljung ni fagra vid hedar magra, min bästa växt inom barndomsår!

Än får jag bida inom drömmar frida hos dig ett soldag då sunnan går.

Men jag drömmer ni älskar skogsnattens sus samt dem grönskande vildsnårens sång; ifrån fester, prunkande tomma, ifrån njutning liksom tröttar blott ni längtar mot strå samt växtdel inom glömskans samt tystnadens slott...

Och ett solens tid, då din minne eller intresse existerar varm samt tvivlen ej mer förmå, ni kommer självmant den stig liksom ni vet för att ni inte någonsin åter förmå vandra.

Mitt glädjerop mot mötes dig sjunger, mitt hjärta mot mötes dig träffar. oss smälta inom kärlekens hunger; tillsammans på grund av livets tid. --

Ur mitt fattiga, mörka liv, ur min ensamhets långsamma mörker ropar jag stolt: önskar ni varma mitt viv, således axla min ringhet glatt! Din fägring skall rikast smycka inom bröllopskvällen vårt bo; din hemgift heter lycka, din morgongåva ro.

LJUNG

Ljung ni fagra vid hedar magra, min bästa växt inom barndomsår!

Än får jag bida inom drömmar frida hos dig ett soldag då sunnan går.

Här bada hyddor inom lukt från kryddor ifrån gröna enar samt timjan skarlakansröd, samt vinden bjuder ett beverage såsom sjuder från slättens välbefinnande samt sommarns glöd.

Hit skall denna följa -- då vindar bölja enstaka soldag -- denna såsom jag fjärran fann. på denna plats skall jag fråga, angående tillsammans minlåga mitt sköna hedland denna älska kan.

Och in inom kransen denna små frukter från växter inom dansen enstaka natt vars lycka jag anar blott skall hederväxt jag fläta, för att ej förgäta denna må min börd samt min barndomslott.

AUGUSTIKVÄLL

När vita dimmor vältra sig bland hässjorna vid fält samt åkerskäran skorrar vid sin eviga refräng, då vandra oss inom ensamhet vid tuvig mosses ren, var just inom ljus bland tistlarna min skarpa lie ven.

Ur skogen stiger månen, skarlakansröd samt väldig vilket ett solen.

inom fjärran brummar forsen liksom ett trumpen basfiol. ett bevingat djur väcks från våra steg samt korsar snabbt vår stråt. detta lyser ifrån Kärna bygd samt dansfolk drar ditåt.

Här bada hyddor inom lukt från kryddor ifrån gröna enar samt timjan skarlakansröd, samt vinden bjuder ett beverage liksom sjuder från slättens välmående samt sommarns glöd.

Hit skall denna följa -- då vindar bölja enstaka soldag -- denna såsom jag fjärran fann.

på denna plats skall jag fråga, angående tillsammans med minlåga mitt sköna hedland denna älska kan.

Och in inom kransen denna små frukter från växter inom dansen enstaka natt vars lycka jag anar blott skall hederväxt jag fläta, för att ej förgäta denna må min börd samt min barndomslott.

AUGUSTIKVÄLL

När vita dimmor vältra sig bland hässjorna vid fält samt åkerskäran skorrar vid sin eviga refräng, då vandra oss inom ensamhet vid tuvig mosses ren, var just inom ljus bland tistlarna min skarpa lie ven.

Ur skogen stiger månen, skarlakansröd samt väldig såsom enstaka stjärna.

inom fjärran brummar forsen vilket enstaka trumpen basfiol. enstaka bevingat djur väcks från våra steg samt korsar snabbt vår stråt. detta lyser ifrån Kärna bygd samt dansfolk drar ditåt.

Mig existerar liksom skulle just inom natt mot bröllopsdans oss vandra. Lysmaskarna nära vägen liksom kulörta eldar stå, en stjärnfall tänder då samt då sin glimmande raket, likt visste mark samt sky re'n vår kära hemlighet.

I solens tid, inom solens tid jag fick ditt mening, samt kommer höst ett gång, då glimma ljusen nära vår fest den mörka natten lång; då små frukter från växter ni inom ditt svarta kalufs den gröna myrtenkrans, samt mot din personlig faders gård dra skarorna mot dans.

PÅ ÄLVBRINKEN

Med spön samt håvar bullersam enstaka metarflock drog försvunnen mot ån, var svarta kräftor skrida fram vid kiselgrus bland vattenstrån.

Men denna plats vid älvens öde kant hörs endast böljans lama stöt samt kyrkourets sorgsna klink, likt mäter ut den långa dag.

Den bruna svalan ifrån sitt hål inom backens småsten.

far ut vid jakt; min tanke jagar utan uppgift igenom då samt fjärran trakt.

Vad drar mig ut mot brant samt stup, mot en stor naturlig upphöjning av jordens yta samt hed ifrån hemmets dal? vad existerar detta inom mitt väsens djup liksom födes tillsammans därför sällsamt kval?

Mig existerar vilket skulle just inom natt mot bröllopsdans oss vandra. Lysmaskarna nära vägen likt kulörta eldar stå, en stjärnfall tänder då samt då sin glimmande raket, likt visste mark samt skyn re'n vår kära hemlighet.

I solens tid, inom ljus jag fick ditt mening, samt kommer höst enstaka gång, då glimma ljusen nära vår fest den mörka natten lång; då små frukter från växter ni inom ditt svarta kalufs den gröna myrtenkrans, samt mot din personlig faders gård dra skarorna mot dans.

PÅ ÄLVBRINKEN

Med spön samt håvar bullersam enstaka metarflock drog försvunnen mot ån, var svarta kräftor skrida fram vid kiselgrus bland vattenstrån.

Men på denna plats vid älvens öde kant hörs endast böljans lama stöt samt kyrkourets sorgsna klink, såsom mäter ut den långa dag.

Den bruna svalan ifrån sitt hål inom backens småsten.

far ut vid jakt; min tanke jagar utan uppgift igenom då samt fjärran trakt.

Vad drar mig ut mot brant samt stup, mot kulle samt hed ifrån hemmets dal? vilket existerar detta inom mitt väsens djup liksom födes tillsammans med således sällsamt kval?

Vid denna solglans, sval samt tom, inom dessa nätters tungelsken min ungdom tränger ut inom blom, vilket ljungen rik fast blek samt sen.

Nu existerar likt vore försvunnen jag ryckt ifrån detta vilket förr min älskade haft från mina tankars vilda rymning samt mina lemmars nya kraft.

Nyss kom denna mellan kust samt våg tillsammans med låt samt skratt, min barndomskamrat, den vuxna mön; hit upp denna såg, samt hennes blick mig bränner än.

Men jag ej längre sjunga är kapabel, ej skratta friskt, blott småle tungt.

Jag existerar ej ungar, jag existerar ej man, mitt blod existerar längtansfullt samt ungt.

LINDELIN

Det står en litet rosenträd inom vattenstänk samt dagg, o växt tillsammans med ros samt tagg, samt vinden nyper lekande inom lindens ljusa plagg, var denna lutar sig sömnig mot berghällens schagg.

Väl strykes ovan vassen än enstaka bräcklig violin, o låt sålunda späd samt härlig, dock myggen söker bröllopsbädd bak videnas fönsterdräkt, samt ni hör blott ditt sjuttonårs blod, Lindelin.

Vid denna solglans, sval samt tom, inom dessa nätters tungelsken min ungdom tränger ut inom blom, såsom ljungen rik fast blek samt sen.

Nu existerar vilket vore försvunnen jag ryckt ifrån detta liksom förr min älskade haft från mina tankars vilda rymning samt mina lemmars nya kraft.

Nyss kom denna mellan kust samt våg tillsammans låt samt skratt, min barndomskamrat, den vuxna mön; hit upp denna såg, samt hennes blick mig bränner än.

Men jag ej längre sjunga förmå, ej skratta friskt, blott småle tungt.

Jag existerar ej ungar, jag existerar ej man, mitt blod existerar längtansfullt samt ungt.

LINDELIN

Det står en litet rosenträd inom vattenstänk samt dagg, o träd tillsammans med ros samt tagg, samt vinden nyper lekande inom lindens ljusa plagg, var denna lutar sig sömnig mot berghällens schagg.

Väl strykes ovan vassen än enstaka bräcklig violin, o låt därför späd samt härlig, dock myggen söker bröllopsbädd bak videnas fönsterdräkt, samt ni hör blott ditt sjuttonårs blod, Lindelin.

I denna mörker hörs ingen fågelart samt ingen näktergal, o kväll sålunda huld samt sval, ty ingen röst förmå sjunga ut dess skära lust samt kval.

titta, då kommer ett man inom den drömmande dal.

Han sjunger strävt enstaka vandringssång, denne visslar liksom enstaka spov; o man därför plump samt grov, oss stör ni nattens jungfrudröm samt förstör, lik enstaka bov, all dess ro, dina rusiga visor mot rov?

Men rosenbusken fäller brått sitt blomfång på grund av hans tår, o tramp, hur grymt ni trår, samt linden skälver, var denna massiv från personlig ånga står, samt denna doftar sålunda ljuvligt samt rikt denna förmår.

Och flickan ser mot brinken, var hans väg inom skyn försvann, o sky var himlakroppen brann; denna existerar såsom träd, denna existerar såsom ros, denna drömmer, för att denna är kapabel strö sin blomning mot stig till ett trampande man.

AVSKEDSSÅNG

Nu trycken, trycken dem kära sker vilket lett er vandring samt stött er gång, ty svalkan stiger ifrån flodens stränder, samt dagen lutar mot nedergång.

I denna mörker hörs ingen fågelart samt ingen näktergal, o kväll således huld samt sval, ty ingen röst förmå sjunga ut dess skära lust samt kval.

titta, då kommer ett man inom den drömmande dal.

Han sjunger strävt ett vandringssång, denne visslar likt ett spov; o man sålunda plump samt grov, oss stör ni nattens jungfrudröm samt förstör, lik enstaka bov, all dess ro, dina rusiga visor mot rov?

Men rosenbusken fäller brått sitt blomfång till hans tår, o tramp, hur grymt ni trår, samt linden skälver, var denna massiv från personlig ånga står, samt denna doftar således ljuvligt samt rikt denna förmår.

Och flickan ser mot brinken, var hans väg inom skyn försvann, o sky var himlakroppen brann; denna existerar såsom träd, denna existerar liksom ros, denna drömmer, för att denna är kapabel strö sin blomning mot stig till ett trampande man.

AVSKEDSSÅNG

Nu trycken, trycken dem kära sker likt lett er vandring samt stött er gång, ty svalkan stiger ifrån flodens stränder, samt dagen lutar mot nedergång.

Och kyssen, kyssen tillsammans trogna munnar, liksom viska älskade samt andas glöd, ty mörkret svämmar ur djupets brunnar, samt skyn existerar dunstfylld samt sjukligt röd.

Låt inom en famntag från flamma försmälta all split, all misstro samt oförrätt -- enstaka oviss mörker sina moln skall välta emellan hjärtan från identisk ätt.

I kvällstid strövande fläktar vaka samt blixtar glimta vid fjärran håll.

Den storm existerar nära såsom hårt skall skaka oss, arma agnar inom ödets såll.

Nu snyftar tvivel, idag bävar fråga: Skall vännen minnas, fast försvunnen jag går? Skall kinden brinna, skall ögat låga, existerar denne densamme en annat år?

Lätt existerar för att minnas samt svårt för att glömma! dock sjunken solen ni ej återser -- inom skilda nejder oss lärcentrum drömma angående allt såsom inte någonsin blir lika mer.

Räck mig ur fönstret din avskedsblomma, styrk mig, o moder, mot färdens plikt!

inom dina ögon, dem sorgset fromma, jag tror mig studera enstaka skriftlig dikt:

Var själ liksom längtar inom dunkla dalar skall hugnas ljuvt vid Guds höjd enstaka gång. fanns jordisk emotion såsom något som har gått sönder talar skall flöda frigjord inom för alltid sång.

LÅNGT BORTA inom VÄRLDEN

Det drager enstaka väg långt borta inom världen igenom enstaka vinterlig ödemark.

Mellan bolmande milor samt vindfällen små frukter från växter den, mellan mäktiga stammar tillsammans med frusen bark. var susar den digre tjäderns rymning, var susar detta dovt ur dem tunga grenar. inom skinande skare kring knottriga enar äga skogens varelse sina fotspår tryckt.

Dit far min själ inom den månklara natten, var går eller reser jag hän inom den sträva vind; samt snart hör jag dånet från älvens dricksvatten, jag står nära den ensliga gårdens grind.

mot glimmande öppning jag närmar mig: nära brasan sitter enstaka åldrig kvinna samt ser vid glöden, såsom blånande brinna -- min moder, hur drar mig ej längtan mot dig!

NU LYSER MÅNEN tydlig samt KALL

Nu lyser månen genomskinlig samt kall likt min stolta älskades synorgan, samt vinden går fram tillsammans med dån samt skall, samt löven ifrån kronorna snöga.

Nu skymtar emellan ekarna fram detta vita tvåvåningshuset.

var sover bland buskar rudornas damm, därför still inom detta gnyende bruset --

LÅNGT BORTA inom VÄRLDEN

Det drager ett väg långt borta inom världen igenom enstaka vinterlig ödemark. Mellan bolmande milor samt vindfällen små frukter från växter den, mellan mäktiga stammar tillsammans med frusen bark. var susar den digre tjäderns rymning, var susar detta dovt ur dem tunga grenar. inom skinande skare kring knottriga enar äga skogens varelse sina fotspår tryckt.

Dit far min själ inom den månklara natten, var går eller reser jag hän inom den sträva vind; samt snart hör jag dånet från älvens vätska, jag står nära den ensliga gårdens grind.

mot glimmande glasruta jag närmar mig: nära brasan sitter enstaka åldrig kvinna samt ser vid glöden, liksom blånande brinna -- min moder, hur drar mig ej längtan mot dig!

NU LYSER MÅNEN ljus samt KALL

Nu lyser månen genomskinlig samt kall vilket min stolta älskades synorgan, samt vinden går fram tillsammans med dån samt skall, samt löven ifrån kronorna snöga.

Nu skymtar emellan ekarna fram detta vita tvåvåningshuset.

var sover bland buskar rudornas damm, således still inom detta gnyende bruset --

LÅNGT BORTA inom VÄRLDEN

Det drager ett väg långt borta inom världen igenom enstaka vinterlig ödemark. Mellan bolmande milor samt vindfällen små frukter från växter den, mellan mäktiga stammar tillsammans frusen bark. var susar den digre tjäderns rymning, var susar detta dovt ur dem tunga grenar.

inom skinande skare kring knottriga enar äga skogens varelse sina fotspår tryckt.

Dit far min själ inom den månklara natten, var går eller reser jag hän inom den sträva vind; samt snart hör jag dånet från älvens vätska, jag står nära den ensliga gårdens grind. mot glimmande öppning jag närmar mig: nära brasan sitter ett åldrig kvinna samt ser vid glöden, såsom blånande brinna -- min moder, hur drar mig ej längtan mot dig!

NU LYSER MÅNEN ljus samt KALL

Nu lyser månen tydlig samt kall likt min stolta älskades synorgan, samt vinden går fram tillsammans med dån samt skall, samt löven ifrån kronorna snöga.

Nu skymtar emellan ekarna fram detta vita tvåvåningshuset.

var sover bland buskar rudornas damm, således still inom detta gnyende bruset --

likt en kvinnohjärta, kyligt samt lugnt, fast lidelsen andas däröver tungt. Bak ett mörk fönsterdräkt liksom ett brandgul punkt skiner detta utan sällskap ljuset.

Hon vakar var inne, den svala mön, madonnan, den dagliga, blonda, vilket log åt min dyrkan, min brinnande bön samt njöt från min själavånda.

Och jag drömmer denna sitter tillsammans håret fritt samt sker mot ögonen tryckta samt lyss mot nattens vinande ritt, medan tankarna komma samt flykta.

"Det skall irra enstaka man inom den svarta skogsområde. Tyst, fanns detta enstaka grabb vilket mot rutan slog? Nej, stormen rotera tillsammans småsten samt sten; samt gården existerar tom, samt timmen existerar sen, samt dörrarna troget lyckta."

UR HJÄRTATS GÅTBOK

Var detta flyende nyck, plats detta sanning samt glöd? plats detta bloden allen, såsom plats hetsig samt röd?

Ja, vem nämner fanns kämpande emotion vid mark vilket besitter levat samt flammat samt dött utan ord?

Jag skall titta dig ibland, då min vaka blir utdragen, då jag lyssnar mot midnattens lockande sång; ovan daggiga strån längs den forsande ström skall ni komma vid nytt inom min sensommardröm.

likt en kvinnohjärta, kyligt samt lugnt, fast lidelsen andas däröver tungt. Bak ett mörk fönsterdräkt såsom ett brandgul punkt skiner detta utan sällskap ljuset.

Hon vakar var inne, den svala mön, madonnan, den dagliga, blonda, liksom log åt min dyrkan, min brinnande bön samt njöt från min själavånda.

Och jag drömmer denna sitter tillsammans med håret fritt samt sker mot ögonen tryckta samt lyss mot nattens vinande ritt, medan tankarna anlända samt flykta.

"Det skall irra enstaka man inom den svarta täckt område. Tyst, plats detta enstaka grabb liksom mot rutan slog? Nej, stormen rotera tillsammans småsten samt sten; samt gården existerar tom, samt timmen existerar sen, samt dörrarna troget lyckta."

UR HJÄRTATS GÅTBOK

Var detta flyende nyck, plats detta sanning samt glöd? fanns detta bloden allen, liksom plats hetsig samt röd?

Ja, vem nämner fanns kämpande emotion vid mark likt besitter levat samt flammat samt dött utan ord?

Jag skall titta dig ibland, då min vaka blir utdragen, då jag lyssnar mot midnattens lockande sång; ovan daggiga strån längs den forsande ström skall ni komma vid nytt inom min sensommardröm.

Och din blick skall mig möta tillsammans med efterlängtat brand, vilket mot löften samt smek skall ni söka min grabb, ni skall stråla således fullt vilket ett solbadad ros, dock således gåtfull ni kom skall ni glida din kos.

Jag önskar komma enstaka gång, då din ungdom existerar slut, då ditt hjärtas mystärer ni tyst grubblar ut.

inom den döende sommarens ljus nära din port önskar jag röra dem strängar såsom klingade förr.

Ty vart dunkelt ackord besitter jag gripit samt gömt samt kunna ge dem vid nytt, långt se'n klangen ni glömt; samt inom vemodig lek utbildningsinstitution flöda förbi sorl från vindar samt flod samt vår dröms melodi.

SAGAN ifall ROSALIND

Fast morgonvindar flöda igenom ask samt träd, jag är kapabel ej avsluta för att drömma angående små Rosalind.

inom blomsterlund jag går, denna följer mina spår, samt lockande denna säger: "Blir dig ej dagen lång? Kom, låt mig reda ditt läger, samt sov nära min kärlekssång!"

Fast tonerna bli tunga liksom nederbörd inom höstlig bris, jag kunna ej avsluta för att sjunga angående små Rosalind.

Och din blick skall mig möta tillsammans efterlängtat brand, liksom mot löften samt smek skall ni söka min grabb, ni skall stråla således fullt liksom enstaka solbadad ros, dock således gåtfull ni kom skall ni glida din kos.

Jag önskar anlända ett gång, då din ungdom existerar slut, då ditt hjärtas mystärer ni tyst grubblar ut.

inom den döende sommarens ljus nära din ingång önskar jag röra dem strängar vilket klingade förr.

Ty vart dunkelt ackord äger jag gripit samt gömt samt förmå ge dem vid nytt, långt se'n klangen ni glömt; samt inom vemodig lek utbildning flöda förbi sorl från vindar samt flod samt vår dröms melodi.

SAGAN ifall ROSALIND

Fast morgonvindar flöda igenom ask samt träd, jag är kapabel ej avsluta för att drömma ifall små Rosalind.

inom blomsterlund jag går, denna följer mina spår, samt lockande denna säger: "Blir dig ej dagen lång? Kom, låt mig reda ditt läger, samt sov nära min kärlekssång!"

Fast tonerna bli tunga likt nederbörd inom höstlig bris, jag är kapabel ej avsluta för att sjunga angående små Rosalind.

Bort flyga mina kalenderår, min kompis jag inte någonsin får. denna existerar ju enstaka myt bara, besitter inte någonsin ägt liv samt själ; samt skulle enstaka ytterligare denna artikel, sålunda existerar denna borta likväl.

HUSVILLA ANDAR

Jag grubblar åter vid dem kända orden, jag läser ifall min barndoms bästa fabel samt frågar: skrevs den endast för att bedraga tillsammans ömsint svek dem lidande vid jorden?

Med längtan lyssna lidelsernas söner mot löften, sjungande likt näktergalar, samt vandrarne inom tvivlets öde dalar sin suckan blanda tillsammans dem frommas böner.

Var gång detta mörknar ovan nation samt dricksvatten, då kroppen finner ro dock själen ingen, enstaka tallös andeskara lyfter vingen samt fladdrar tyst samt spöklikt försvunnen inom natten.

För dem likt giftig växt världens rosor dofta, dem förtäras grymt från identisk oros lågor, samt ovan skilda oceaners vågor vid identisk vigda kust dem mötas ofta.

Bort flyga mina kalenderår, min kamrat jag inte någonsin får.

denna existerar ju enstaka fabel bara, besitter inte någonsin ägt liv samt själ; samt skulle enstaka ytterligare denna existera, därför existerar denna borta likväl.

HUSVILLA ANDAR

Jag grubblar åter vid dem kända orden, jag läser ifall min barndoms bästa myt samt frågar: skrevs den endast för att bedraga tillsammans med ömsint svek dem lidande vid jorden?

Med längtan lyssna lidelsernas söner mot löften, sjungande såsom näktergalar, samt vandrarne inom tvivlets öde dalar sin suckan blanda tillsammans med dem frommas böner.

Var gång detta mörknar ovan nation samt dricksvatten, då kroppen finner ro dock själen ingen, enstaka tallös andeskara lyfter vingen samt fladdrar tyst samt spöklikt försvunnen inom natten.

För dem likt giftig växt världens rosor dofta, dem förtäras grymt från identisk oros lågor, samt ovan skilda oceaners vågor vid identisk vigda kust dem mötas ofta.

Likt höstens fågelflock, såsom vilsen driver samt söker skogens skydd mot byn samt regnet, dem vila vingarna enstaka stund inom hägnet från Oljobergets susande oliver.

Till suset från ett fabel utan like dem lyssna -- otrons döttrar, lustans söner -- samt klappa skyggt tillsammans halvmedvetna böner vid portarna mot Kristi sällhetsrike.

SPELMANSVISOR I

Jag existerar den unge spelman liksom går eller reser skogens led samt träder ovan lummern mellan enarna vid hed.

från rosenträ jag fogat egen fiolen liksom jag rår, samt strängarna jag tvinnat från blonda kvinnohår.

Och kommer jag enstaka afton mot strandbyns vallar fram då nejdens ungdom samlat sig mot fest kring björkens huvuddel -- då allt vad friskt mitt hjärta inom gröna marker känt jag agerar upp inom visor vid mitt glada instrument.

Då tändes glans inom ögon då stiger glöd vid kind, samt ungmöbarmar spännas käckt mot daggig skymningsvind.

Jag existerar den unge spelman liksom dansar natten utdragen, samt ovan flod samt ängar far, till stunden född, min sång.

Likt höstens fågelflock, vilket vilsen driver samt söker skogens skydd mot byn samt regnet, dem vila vingarna ett stund inom hägnet från Oljobergets susande oliver.

Till suset från enstaka fabel utan like dem lyssna -- otrons döttrar, lustans söner -- samt klappa skyggt tillsammans med halvmedvetna böner vid portarna mot Kristi sällhetsrike.

SPELMANSVISOR I

Jag existerar den unge spelman likt går eller reser skogens led samt träder ovan lummern mellan enarna vid hed.

från rosenträ jag fogat egen fiolen vilket jag rår, samt strängarna jag tvinnat från blonda kvinnohår.

Och kommer jag ett afton mot strandbyns vallar fram då nejdens ungdom samlat sig mot fest kring björkens huvuddel -- då allt vad friskt mitt hjärta inom gröna marker känt jag agerar upp inom visor vid mitt glada instrument.

Då tändes glans inom ögon då stiger glöd vid kind, samt ungmöbarmar spännas käckt mot daggig skymningsvind.

Jag existerar den unge spelman såsom dansar natten utdragen, samt ovan flod samt ängar far, på grund av stunden född, min sång.

II

På renen, beneath granarna, stämmer jag fiolen, således daggen ifrån hans strängar yr ut inom ängens ljus. Kom, lukt inom vildmarksdunkel, kom, klöverdoft inom solen, samt följ min låt samt flöda bland stadens gråa hus,

I gråa, kalla husen därför månget väsen fryser såsom inte någonsin fick förstå, hur naturens hjärta brann, angående frihetslivets glädjerop, då yppig sommar lyser, på grund av dem jag lycklig önskar spela detta vackraste jag kan.

Men bleka kvinnor lyss ifrån palatset samt ifrån kåken samt le tillsammans med spotska läppar, inom detta jag går förbi: "Med dina bonddrängsvisor -- --"; jag surrar mot tillsammans stråken samt dränker deras mummel inom rusig ton.

UR ett LANTLIG UNGKARLS VISBOK

RIMSMEDEN

Nu, grova smide ifrån min tankesmedja, skall släggan vandra samt testa vad ni tål. Jag vet, för att länkar brista inom din kedja, dock vet jämväl, för att var finns ärligt stål. Ur hemmets gruva samt vid personlig svedja jag bröt mitt järn samt redde mot mitt kol, grep hammarn -- fast, vilket förr angående tärnans medja -- samt längtan blåste vid min ässjas bål.

Hur lustigt städet sjöng inom svala kvällstid, inom kvällstid då min ungdoms solen gick ned!

Hur klangen lopp! ifrån gårdarna samt tjällen dem ungas friska röster sjöngo tillsammans med. dock gömd samt isolerad nära den svarta hällen stod, varm från id samt välmående, halvlärd smed samt smålog, kringyrd från dem varma fjällen, fast mången gnista svårt inom skinnet sved.



FRÅN BEVÄRINGSÅREN

Jag existerar mönstrad inför kronans möbel samt jag existerar funnen sund, samt tillsammans med karlasteg jag drager ut ur barndomslekens lund.

UR enstaka LANTLIG UNGKARLS VISBOK

RIMSMEDEN

Nu, grova smide ifrån min tankesmedja, skall släggan vandra samt testa vad ni tål.

Jag vet, för att länkar brista inom din kedja, dock vet jämväl, för att var finns ärligt stål.

Preussiska Hjelten tog ombord bakverk, fett, saltat animalisk föda, fläsk, liten fisk, torkade ärtor, havregryn, korngryn, vinäger, fransk samt svenskt brännvin, krydda och.

Ur hemmets gruva samt vid personlig svedja jag bröt mitt järn samt redde mot mitt kol, grep hammarn -- fast, likt förr ifall tärnans medja -- samt längtan blåste vid min ässjas bål.

Hur lustigt städet sjöng inom svala aftonen, inom kvällstid då min ungdoms stjärna gick ned! Hur klangen lopp! ifrån gårdarna samt tjällen dem ungas friska röster sjöngo tillsammans med. dock gömd samt isolerad nära den svarta hällen stod, varm från id samt välmående, halvlärd smed samt smålog, kringyrd från dem varma fjällen, fast mången gnista svårt inom skinnet sved.



FRÅN BEVÄRINGSÅREN

Jag existerar mönstrad inför kronans möbel samt jag existerar funnen sund, samt tillsammans med karlasteg jag drager ut ur barndomslekens lund.

UR enstaka LANTLIG UNGKARLS VISBOK

RIMSMEDEN

Nu, grova smide ifrån min tankesmedja, skall släggan vandra samt testa vad ni tål.

Jag vet, för att länkar brista inom din kedja, dock vet jämväl, för att var finns ärligt stål. Ur hemmets gruva samt vid personlig svedja jag bröt mitt järn samt redde mot mitt kol, grep hammarn -- fast, liksom förr ifall tärnans medja -- samt längtan blåste vid min ässjas bål.

Hur lustigt städet sjöng inom svala kvällstid, inom kvällstid då min ungdoms solen gick ned! Hur klangen lopp! ifrån gårdarna samt tjällen dem ungas friska röster sjöngo tillsammans.

dock gömd samt isolerad nära den svarta hällen stod, varm från id samt välbefinnande, halvlärd smed samt smålog, kringyrd från dem varma fjällen, fast mången gnista svårt inom skinnet sved.



FRÅN BEVÄRINGSÅREN

Jag existerar mönstrad inför kronans arbetsyta samt jag existerar funnen sund, samt tillsammans karlasteg jag drager ut ur barndomslekens lund.

Jag får tåga tillsammans med mot heden inom dem raska kämpaleden, samt mitt nation besitter lovat kalla vid mig inom sin faras stund.

Jag existerar mönstrad in inom Amors på denna plats, den käcka denna plats, liksom går dit var längtans örnar leda, medan pulsen trumman träffar.

samtliga flickor vilket på denna plats gånga äger jag lov för att söka fånga, samt detta bästa bytet på grund av jag bostad ifrån mina krigarår.

Jag existerar kallad in från sångens gud mot service inom hans kapell, samt bland mästerspelman existerar jag visst den armaste gesäll. Flöjten skar jag mig bland viden inom den ljusa savningstiden, samt kring mark likt blommar dansar låten yrande samt gäll.

Och därför står jag då inom vapenrocken såsom ett man bland män, samt tillsammans med låt jag svär min glada tro åt fanan samt min kamrat.

för tillfället avsked, min barndoms nejder! Jag går ut inom livets fejder; angående jag ej tillsammans med ära kommer, kommer inte någonsin jag igen.

GÖKEN

Jag spelade samt lekte dem veckorna försvunnen från ett sommar således kreditkort, då jag borde äga byggt bo samt samlat att födas, samt på grund av enstaka husvill karl känns detta kusligt nog mot slutligen, då ifrån sin nakna kvist han ser, hur andra bärga sin gröda.

Jag får tåga tillsammans med mot heden inom dem raska kämpaleden, samt mitt nation besitter lovat kalla vid mig inom sin faras stund.

Jag existerar mönstrad in inom Amors på denna plats, den käcka på denna plats, såsom går dit var längtans örnar leda, medan pulsen trumman träffar.

varenda flickor liksom på denna plats gånga äger jag lov för att söka fånga, samt detta bästa bytet till jag bostad ifrån mina krigarår.

Jag existerar kallad in från sångens gud mot service inom hans kapell, samt bland mästerspelman existerar jag visst den armaste gesäll. Flöjten skar jag mig bland viden inom den ljusa savningstiden, samt kring mark likt blommar dansar låten yrande samt gäll.

Och således står jag då inom vapenrocken liksom ett man bland män, samt tillsammans låt jag svär min glada tro åt fanan samt min kamrat.

för tillfället avsked, min barndoms nejder! Jag går ut inom livets fejder; angående jag ej tillsammans med ära kommer, kommer inte någonsin jag igen.

GÖKEN

Jag spelade samt lekte dem veckorna försvunnen från ett sommar sålunda betalkort, då jag borde äga byggt bo samt samlat att födas, samt på grund av ett husvill karl känns detta kusligt nog mot slutligen, då ifrån sin nakna kvist han ser, hur andra bärga sin gröda.

Man existerar ej estimerad för tillfället längre såsom man fanns inom förgyllande dar då detta roptes, vart man kom.

"Nej, hör vid göken!" samt ej kunna jag förneka för att jag sjunger litet hest, samt mitt sällskap äger allt rest, samt fåfängt lockar jag min bruna fröken.

Ja, jag besitter glömt mig kvar inom min gröna ungdomsskog, samt tiden stundar nog, då jag måste sommarfjädrarna rugga samt fara vid förtjänster samt söka mig en skjul samt sitta grå samt ful samt uvna mot inom längtan samt skugga.

Men titta, ett äldre gök skall man inte någonsin riktigt tro!

Hans sinne äger ej ro, samt hur hans lycka skiftar vet ingen. denne är kapabel väl duvna mot, dock ifall våren spricker ut, då gal han liksom förut samt får sorlande atmosfär vid nytt inom vingen.

HÅKAN vid HEDENVar ett kärlekskrank narr, likt existerar för att skilja ifrån dessa sångers författare. ägde seminariehyfsning.

Det blåser luftström ifrån nordanfjäll. Snön faller tät inom stigens fjät från sista gästen, vilket mitt tjäll re'n längese'n förlät.

Man existerar ej estimerad för tillfället längre liksom man plats inom förgyllande dar då detta roptes, vart man kom.

"Nej, hör vid göken!" samt ej kunna jag förneka för att jag sjunger litet hest, samt mitt sällskap äger allt rest, samt fåfängt lockar jag min bruna fröken.

Ja, jag besitter glömt mig kvar inom min gröna ungdomsskog, samt tiden stundar nog, då jag måste sommarfjädrarna rugga samt fara vid förtjänster samt söka mig en skjul samt sitta grå samt ful samt uvna mot inom längtan samt skugga.

Men titta, ett äldre gök skall man inte någonsin riktigt tro!

Hans sinne besitter ej ro, samt hur hans lycka skiftar vet ingen. han är kapabel väl duvna mot, dock ifall våren spricker ut, då gal denne såsom förut samt får sorlande atmosfär vid nytt inom vingen.

HÅKAN vid HEDENVar ett kärlekskrank narr, vilket existerar för att skilja ifrån dessa sångers författare. ägde seminariehyfsning.

Det blåser luftström ifrån nordanfjäll. Snön faller tät inom stigens fjät från sista gästen, liksom mitt tjäll re'n längese'n förlät.

Och medan nätet växer mot, jag knyter sången liksom jag önskar angående brudens långa färd.

Jag väcker flamma ur askans glöd, för att den må locka, glädjeröd, mot värmen nära min härd.

Far trygg igenom yr samt blåst, inom töcknigt tö samt klarblå frost! Jag existerar ett ful, ett fattig karl, ett isolerad man vid heden, dock stolt samt kraftfull min längtan drar mot mötes, var din släde far, samt ställer sig vid meden.

Det blåser bris ifrån sunnanland, denne sjunker massiv inom duven hederväxt. existerar denne ett suck ifrån öknars småsten, enstaka brinnande samt ung?

Går någon isolerad jungfrusjäl, ett piskad dotter mot ett träl, inom etiopisk bygd?

Trycks denna vilket jag från solens sken -- fast denna bland palmer, jag bland ett -- samt trår mot kompis samt skygd? Kom, nära din barm, fast brun samt citrongul, min varma minne eller intresse önskar söka skjul! Jag existerar ett ful, enstaka fattig karl, enstaka isolerad man vid heden;

men hägn till numeriskt värde mitt torvtak äger, därför visst såsom samtliga lärkors par inom gräset hitta reden.

Det blåser luftström ifrån östansjö; han driver skur mot skiljevägg samt mur, denne stångar ner min hässjas hö inom stubben, grå samt sur.

Fyll lustigt dina lungor, höst, låt vattnen bäva nära din röst samt snäckans segel spänn!

Kom, mö ifrån sagoland samt stäpp, tillsammans med flamma samt vällust vid din läpp samt finsk din fjärran vän! titta, vid min gård går dansen lycklig från fallna löv samt vallmoblad. Jag existerar enstaka ful, enstaka fattig karl, enstaka isolerad man vid heden, dock kunde sjunga samtliga dar nära glansen från ditt ögonpar inom livets mörka skeden.

Det blåser luftström ifrån västanhåll, detta blåser vår inom varenda snår.

idag pryder skogens unga troll tillsammans med hasselblom sitt kalufs. detta sägs för att drömmande denna går samt söker färska jägarspår inom stigens sista snö.

Och möttes jag samt denna enstaka solens tid, min kristna grabb mot hjonelag jag inbjöd åt markens mö. Hårt existerar en troll mot autentisk ett fåtal dock sämre för att allena vandra. Jag existerar ett ful, enstaka fattig karl, enstaka isolerad man vid heden; samt vindar blåsa samtliga dar, samt flickor vanka denna plats samt plats dock inte någonsin denna leden.

VÅRSÅNG

Det existerar ljuvligt inom vårtiden skalkas, innan hösten samt gråhåren nalkas.

detta existerar nöjsamt inom spelande hagar för att lustvandra inom kärlekens dagar; titta, träden likt majstänger börja sig smycka, fanns krydda står tillsammans med topp inom brudelig lycka.

Stånden upp, samtliga svenner, ifrån stolen, träden ut, samtliga jungfrur, inom solen! Hennes blickar tillsammans med blidhet oss följa, ty vår gamman besitter intet för att dölja. dock mörkret existerar gjort till konor samt kusar, på grund av rävar samt ugglor samt flädermusar.

Följ mig försvunnen ovan ås, genom kjusa, medan Ersmässbjörkarna susa!

Och möttes jag samt denna enstaka ljus, min kristna grabb mot hjonelag jag inbjöd åt markens mö.

Hårt existerar en troll mot genuin ett fåtal dock sämre för att allena vandra. Jag existerar ett ful, ett fattig karl, ett isolerad man vid heden; samt vindar blåsa samtliga dar, samt flickor vanka på denna plats samt plats dock inte någonsin denna leden.

VÅRSÅNG

Det existerar ljuvligt inom vårtiden skalkas, innan hösten samt gråhåren nalkas. detta existerar nöjsamt inom spelande hagar för att lustvandra inom kärlekens dagar; titta, träden likt majstänger börja sig smycka, fanns krydda står tillsammans med topp inom brudelig lycka.

Stånden upp, samtliga svenner, ifrån stolen, träden ut, varenda jungfrur, inom solen!

Hennes blickar tillsammans med blidhet oss följa, ty vår gamman äger intet för att dölja. dock mörkret existerar gjort på grund av konor samt kusar, till rävar samt ugglor samt flädermusar.

Följ mig försvunnen ovan ås, genom kjusa, medan Ersmässbjörkarna susa!

Var ej skrämd -- jag blir hos dig, min kära, då den sorgliga hösttid existerar nära. inom senaste tid skall jag inte någonsin förgäta, hur ni fanns såsom enstaka vårbjörk tillsammans med glimmande fläta.

ORMVISA

När jag inom marken går eller reser, önskar jag min kruka äga, blott därför, för att mot ormars gift detta starka existerar sålunda bra.

Men tänker jag vid ormen, sålunda minns jag allt enstaka ann, enstaka falskare samt halare samt svårare än han.

Det sägs för att ormen lurar inunder gröna träd, samt blickar milt samt tjusande vid fågelen således späd.

Men flickan går vid varenda stig, samt hennes trollblick far varhelst enstaka rock denna skådar samt hör en stövelpar.

Uppå sin mage går ormen samt äter bara mark, dock flickan önskar äga sockermat samt silverfat vid bord.

En orm förmå läras röra sig till musik mot dårars tidsfördriv, dock flickebarnet dansar visst re'n inom sin moders liv.

En enda gång ifall året ömsar ormen skinn, dock åtta dar inom veckan byter flickan sinn.

Var ej skrämd -- jag blir hos dig, min kära, då den sorgliga hösttid existerar nära.

inom senaste tid skall jag inte någonsin förgäta, hur ni fanns likt enstaka vårbjörk tillsammans glimmande fläta.

ORMVISA

När jag inom marken går eller reser, önskar jag min kruka äga, blott därför, för att mot ormars gift detta starka existerar sålunda bra.

Men tänker jag vid ormen, sålunda minns jag allt ett ann, enstaka falskare samt halare samt svårare än han.

Det sägs för att ormen lurar inunder gröna träd, samt blickar milt samt tjusande vid fågelen därför späd.

Men flickan går vid varenda stig, samt hennes trollblick far varhelst enstaka rock denna skådar samt hör en stövelpar.

Uppå sin mage går ormen samt äter bara mark, dock flickan önskar äga sockermat samt silverfat vid bord.

En orm är kapabel läras röra sig till musik mot dårars tidsfördriv, dock flickebarnet dansar visst re'n inom sin moders liv.

En enda gång ifall året ömsar ormen skinn, dock åtta dar inom veckan byter flickan sinn.

Om ormen dig besviker, han biter blott din häl, dock kvinnosvek kunna stinga mot döds enstaka ynglings själ.

Nu slutar jag min visa ifall detta skadliga vilt samt hastar ovan skogen mot min flickas lilla bur.

HUMLEVISA

Det existerar ej fritt jag minnes, nar jag löser plats smidig, mogen slinga ifrån sin stör, min ungdoms lekar tillsammans med min ungdoms töser inom strandens dunge just härnedanför.

detta existerar ej fritt jag tänker, då jag plockar dem långa flätorna nära logens ingång, vid mjuka bruna alternativt gula lockar, såsom jag besitter rört nära mera varsamt förr.

I bröder, låtom vårens drömmar fara samt resom lyckans tjäll inom höstens skygd! Förspillt existerar vårens alkoholhaltig, detta morgonklara, sålunda redom oss ett dunkel humlebrygd. vad förr fanns ljuvt blev ni vet snart inom smaken; oss röra sjungande vår varma mäsk samt lyfta stånkor, skummande mot taken från dricka såsom existerar ifrån start ärligt bäsk.

Vad mer angående vinterns varulv sommarn sväljer, blott vår hugsvalans våta avgift denne spar!

oss tappa lugnt vår lycka vid buteljer samt gömma den mot vedermödans dar.

Om ormen dig besviker, han biter blott din häl, dock kvinnosvek kunna stinga mot döds enstaka ynglings själ.

Nu slutar jag min visa angående detta skadliga varelse samt hastar ovan skogen mot min flickas lilla bur.

HUMLEVISA

Det existerar ej fritt jag minnes, nar jag löser fanns smidig, mogen slinga ifrån sin stör, min ungdoms lekar tillsammans med min ungdoms töser inom strandens dunge just härnedanför.

detta existerar ej fritt jag tänker, då jag plockar dem långa flätorna nära logens ingång, vid mjuka bruna alternativt gula lockar, likt jag äger rört nära mera varsamt förr.

I bröder, låtom vårens drömmar fara samt resom lyckans tjäll inom höstens skygd! Förspillt existerar vårens alkoholhaltig, detta morgonklara, sålunda redom oss enstaka dunkel humlebrygd. vad förr fanns ljuvt blev ni vet snart inom smaken; oss röra sjungande vår varma mäsk samt lyfta stånkor, skummande mot taken från beverage såsom existerar ifrån start ärligt bäsk.

Vad mer angående vinterns varulv sommarn sväljer, blott vår hugsvalans våta avgift han spar!

oss tappa lugnt vår lycka vid buteljer samt gömma den mot vedermödans dar.

Om lena kvinnolockar ej förgylla vår huvudgärd samt dofta oss mot ro, tillsammans humleknopp oss våra örngott innehåll samt att sova lätt eller halvslumra tungt såsom björn inom vinterbo.

ODE mot SNICKAREN KRYLBOM

på dess fyrtionde årsdag

Hur existerar dig, Krylbom? existerar barmen sårad, existerar ringen tingad, existerar makan korad?

existerar snart inom salen, från klackjärn fårad, den sista nigande valsen lårad?

Nej, år löpa vilket ystra fålar samt mänskofröjder vilket hala ålar, dock än inom ynglingars flock ni prålar, då andra sörja, ni ler samt lålar.

Du betsar pallen var ungmör böja dem sälla knän beneath luftig slöja, samt nejdens vaggor din slöjdkonst rensa, dock dinafacklor, o Krylbom, dröja.

Du timrar tjäll, var din ungdoms brudar mot vila föras inom dystra skrudar, dock då den personer i sorg malmen ljudar, ditt hjärta kväder mot livets gudar.

Om lena kvinnolockar ej förgylla vår huvudgärd samt dofta oss mot ro, tillsammans med humleknopp oss våra örngott fyllning samt att sova lätt eller halvslumra tungt likt björn inom vinterbo.

ODE mot SNICKAREN KRYLBOM

på dess fyrtionde årsdag

Hur existerar dig, Krylbom?

existerar barmen sårad, existerar ringen tingad, existerar makan korad? existerar snart inom salen, från klackjärn fårad, den sista nigande valsen lårad?

Nej, år löpa liksom ystra fålar samt mänskofröjder såsom hala ålar, dock än inom ynglingars flock ni prålar, då andra gråta, ni ler samt lålar.

Du betsar pallen var ungmör böja dem sälla knän beneath luftig slöja, samt nejdens vaggor din slöjdkonst rensa, dock dinafacklor, o Krylbom, dröja.

Du timrar tjäll, var din ungdoms brudar mot vila föras inom dystra skrudar, dock då den personer i sorg malmen ljudar, ditt hjärta kväder mot livets gudar.

Du existerar ej längre, o Krylbom, fager, sträv existerar din haka samt kinden mager; dock än den spelande blicken drager vart hjärta in inom sin skälmska dager.

Och kring den fållbänk, var lugn ni vilar, från jungfrurs drömmar enstaka myggsvärm ilar samt mot din skiljevägg mellan block samt filar står kogret, späckat tillsammans med kärlekspilar.

STORMNATT

Nu mulen mörker ovan kullarna ruvar såsom enstaka korpmor inom skogen vid fläckiga vanligtvis för fortplantning hos djur.

för tillfället sitta stormens tutande uvar vid takens huvar samt vilddjuren löpa kring knut samt vägg.

Nu bölar dovt den väldige tjuren samt skakar tillsammans orolig nacke sin klav, för tillfället skälva lammet samt tackan inom buren, för tillfället kvider furen samt fäller dem ristande grenarnas lav.

Ve, midnattens mara existerar ovan oss fallen samt kramar oss, vildmarkens fattiga barn!

denna plats stryker ulven tillsammans eldbloss inom skallen, vid gården samt vallen detta vimlar från sägnernas argaste skarn.

Du existerar ej längre, o Krylbom, fager, sträv existerar din haka samt kinden mager; dock än den spelande blicken drager vart hjärta in inom sin skälmska dager.

Och kring den fållbänk, var lugn ni vilar, från jungfrurs drömmar enstaka myggsvärm ilar samt mot din skiljevägg mellan block samt filar står kogret, späckat tillsammans kärlekspilar.

STORMNATT

Nu mulen mörker ovan kullarna ruvar likt ett korpmor inom skogen vid fläckiga oval form.

idag sitta stormens tutande uvar vid takens huvar samt vilddjuren löpa kring knut samt vägg.

Nu bölar dovt den väldige tjuren samt skakar tillsammans orolig nacke sin klav, idag skälva lammet samt tackan inom buren, idag kvider furen samt fäller dem ristande grenarnas lav.

Ve, midnattens mara existerar ovan oss fallen samt kramar oss, vildmarkens fattiga barn!

på denna plats stryker ulven tillsammans med eldbloss inom skallen, vid gården samt vallen detta vimlar från sägnernas argaste skarn.

Mörkt huset står beneath tallarnas brätten, dock husbonden vakar inom ödslig sal. Hans själ existerar likt trädet vid vinande öppet land -- likt lammet inom kätten, dock moderlös, isolerad bland minnen samt kval.

I ÄLGTIDEN

Han kommer plats kväll mot enstaka havrevret; ifrån torpet man sett plats han betar, den väldige best, såsom tillsammans med svett samt förtret jag fåfängt angående dagen letar.

Nu sover all nejden inom fullmånens flor, dock brinnande vakar min lystnad.

nära diket, var frodiga pilhäcken gror, jag avvaktar inom vindlös tystnad.

Då träder han ut ifrån sitt höstliga slott mellan granar samt blodröda aspar. denne skrider högtidligt samt lugnt liksom enstaka drott, samt kronan inom grenarna raspar.

Så fredligt inom måndimmans vaggande ström han vankar bland kornrika snesar, fantastisk, bisarr såsom enstaka ögonkontakt inom enstaka vision, likt ett vålnad från fornskogens resar.

Och på denna plats, vid sitt odal, på grund av mer än en vilt han syns mig, ja mer än min like: ett stoltare son från drottning Natur, enstaka förstfödd inom vildmarkens rike.

Mörkt huset står beneath tallarnas brätten, dock husbonden vakar inom ödslig sal.

Hans själ existerar liksom trädet vid vinande öppet land -- likt lammet inom kätten, dock moderlös, isolerad bland minnen samt kval.

I ÄLGTIDEN

Han kommer fanns kväll mot ett havrevret; ifrån torpet man sett fanns denne betar, den väldige best, likt tillsammans med svett samt förtret jag fåfängt ifall dagen letar.

Nu sover all nejden inom fullmånens flor, dock brinnande vakar min lystnad.

nära diket, var frodiga pilhäcken gror, jag avvaktar inom vindlös tystnad.

Då träder denne ut ifrån sitt höstliga slott mellan granar samt blodröda aspar. denne skrider högtidligt samt lugnt likt enstaka drott, samt kronan inom grenarna raspar.

Så fredligt inom måndimmans vaggande ström denne vankar bland kornrika snesar, fantastisk, bisarr vilket ett ögonkontakt inom enstaka vision, liksom enstaka vålnad från fornskogens resar.

Och denna plats, vid sitt odal, på grund av mer än en varelse denne syns mig, ja mer än min like: enstaka stoltare son från drottning Natur, ett förstfödd inom vildmarkens rike.

Det kommer mot korta, mitt jägareblod.

Jag kunna ej min vekhet betvinga, jag nänns icke sända mitt dödande lod inom denna månljusa bringa.

Ett sådant kostnad får ej vinnas tillsammans med svek. Jag smyger mig försvunnen genom riset. inom morgon börja oss åter vår lek, ni höge, vid gamla viset.

Då spela oss rent. ni besitter präktiga ben, samt ärligt ledning ni vunnit; ifall jag hinner dig då ovan lager samt berg, äger nog månskenhumöret försvunnit.

Och bringar jag då mot din fasta bog mot vila detta darrande kornet, skall skottet erhålla sjunga kring sumpmark samt skogsområde, samt tillsammans fröjd skall jag stöta inom hornet.

Och stolt önskar jag räkna fanns pannans tagg likt ni burit inom prakt utan lyte samt föra bostad ovan tuvornas dagg inom aftonen mitt förstliga byte.

FÖR VÄGENS VIND

Nu blåser vinden gäll samt strid.

Jag sitter inom min höga sal samt tänker vid min ungdomstid, dess yra lust, dess sega kval.

Det kommer mot korta, mitt jägareblod. Jag kunna ej min vekhet betvinga, jag nänns icke sända mitt dödande lod inom denna månljusa bringa.

Ett sådant kostnad får ej vinnas tillsammans med svek. Jag smyger mig försvunnen genom riset. inom morgon börja oss åter vår lek, ni höge, vid gamla viset.

Då spela oss rent.

ni besitter präktiga ben, samt ärligt ledning ni vunnit; angående jag hinner dig då ovan lager samt berg, besitter nog månskenhumöret försvunnit.

Och bringar jag då mot din fasta bog mot vila detta darrande kornet, skall skottet ett fåtal sjunga kring sumpmark samt träd, samt tillsammans fröjd skall jag stöta inom hornet.

Och stolt önskar jag räkna fanns pannans tagg liksom ni burit inom prakt utan lyte samt föra bostad ovan tuvornas dagg inom aftonen mitt förstliga byte.

FÖR VÄGENS VIND

Nu blåser vinden gäll samt strid.

Jag sitter inom min höga sal samt tänker vid min ungdomstid, dess yra lust, dess långsamma kval.

Från väggen var min farfarsfar ser ned vid mig tillsammans med blick från falk; detta sägs denne plats ett karlakarl dock ock enstaka vinman samt ett skalk.

Vem träder vid detta våta småsten nära fönstren mot min höga sal? enstaka lock således mörk, ett blick sålunda ljus, enstaka hy därför skär inom urblekt schal!

ni arma, fallna rosenblad, vilket rotera försvunnen inom stormig planet, far ej således brådskande åstad, kom, vila nära min lugna härd!

Göm ej därför skamsen dina tår inom kjortelfållens glesa nät! Din smäckra tramp, jag väl förstår, för att den äger trampat tunga fjät. Jag skall ej fråga vem ni existerar, från vem samt plats ni existensen fått; ej ditt förflutna jag begär, din kommande anförtro mig blott!

Jag minnes ifrån min ungdoms rus enstaka ann såsom vägens bris tog fatt.

denna sken inom fattig faders byggnad vilket tunglet ovan dalens natt; dock ingen röst bad hon kvar, då denna gick försvunnen ur fränders mitt. Jag vet ej riktig vems felet fanns, dock möjligen, möjligen fanns detta mitt.

Nu dröj hos mig! bär små frukter från växter min mark, denna plats dukas rika uppgift fanns dag; vandra, sätt dig nära mitt husfolks möbel samt ät tillsammans lust, mig mot behag.

vid mina fält står frodigt lin, var beta får tillsammans med ymnig ull; fullfölja dig ett klädnad, god samt härlig, samt pryd dig ärbart, till min skull.

Men blodets röst ej tystas är kapabel samt kärlekslöst existerar existensen hårt. Min gård äger mången sven samt man, för att vinna enstaka blir ej dig svårt. samt då ni gjort ditt basta omröstning samt eder bröllopsdag existerar då, växt in uti min höga sal samt säga mig, för att ni lycklig är!

JOSEP inom SKOGEN

Jag går bland nöt inom Vaktelmora löt, var brakved blommar vitt emellan videspröt.

Jag går inom tallmon, en stackars vallhjon. Min bädd existerar strå, min spis existerar vattugröt.

Jag hör ett lur samt vrålet från ett tjur åt Fröjdeskulla mot, långt bortom fjällets mur.

Nu dröj hos mig! bär små frukter från växter min mark, denna plats dukas rika uppgift fanns dag; vandra, sätt dig nära mitt husfolks arbetsyta samt ät tillsammans lust, mig mot behag. vid mina fält står frodigt lin, var beta får tillsammans med ymnig ull; fullfölja dig enstaka klädnad, god samt härlig, samt pryd dig ärbart, på grund av min skull.

Men blodets röst ej tystas är kapabel samt kärlekslöst existerar existensen hårt.

Min gård besitter mången sven samt man, för att vinna ett blir ej dig svårt. samt då ni gjort ditt basta omröstning samt eder bröllopsdag existerar då, växt in uti min höga sal samt säga mig, för att ni lycklig är!

JOSEP inom SKOGEN

Jag går bland nöt inom Vaktelmora löt, var brakved blommar vitt emellan videspröt. Jag går inom tallmon, en stackars vallhjon. Min bädd existerar strå, min spis existerar vattugröt.

Jag hör ett lur samt vrålet från enstaka tjur åt Fröjdeskulla mot, långt bortom fjällets mur.

Jag vet vem betar vid skogens vretar samt älvens brädd sin faders kreatur.

Jag går tillsammans fän bland Vaktelmora trän, samt mina sommarår vandra snabbt samt snarligt hän.

Kom, vackra kulla ifrån Fröjdeskulla, samt sitt förrn dess enstaka stund vid mina knän!

TVÅ STÄMMOR

Giv mig en strängaspel för att ljuvligt leka på grund av varenda hjärtan trånande samt veka! fullfölja mjuk samt enkel min tunga grabb för att smeka dem fina kinder drömmarna gjort bleka! ni borgens vita duva, solen sjunker samt månen framgår ovan liljors dal; då suckar beneath lindarna din junker, din evigt ömme junker Näktergal.

Giv mig ett låt till dem liksom le samt glöda, då trotsigt unga glädjetoner flöda!

Giv mig enstaka rastlös tramp till dansens möda samt trofast ledd för att tärnans liv stöda! Kom, hyddans bruna lärka! Jorden fejas samt blomstren löpa rikt ur kvist samt lök. tillsammans med skogens vårspel blandas min Skallmejas; jag existerar din evigt glade spelman Gök.

Jag vet vem betar vid skogens vretar samt älvens brädd sin faders kreatur.

Jag går tillsammans fän bland Vaktelmora trän, samt mina sommarår vandra snabbt samt snarligt hän.

Kom, vackra kulla ifrån Fröjdeskulla, samt sitt förrn dess ett stund vid mina knän!

TVÅ STÄMMOR

Giv mig en strängaspel för att ljuvligt leka till samtliga hjärtan trånande samt veka! utför mjuk samt enkel min tunga grabb för att smeka dem fina kinder drömmarna gjort bleka! ni borgens vita duva, solen sjunker samt månen framgår ovan liljors dal; då suckar beneath lindarna din junker, din evigt ömme junker Näktergal.

Giv mig ett låt på grund av dem liksom le samt glöda, då trotsigt unga glädjetoner flöda!

Giv mig enstaka rastlös tramp till dansens möda samt trofast ledd för att tärnans liv stöda! Kom, hyddans bruna lärka! Jorden fejas samt blomstren löpa rikt ur kvist samt lök. tillsammans med skogens vårspel blandas min Skallmejas; jag existerar din evigt glade spelman Gök.



LUCIA

I natten darra dem kalla klimat. Steg hör jag knarra vid vindens bräder: inom vita textilier stod herrgårdsflickan, tillsammans vaxljuskrona kring håret fäst, nyss nära mitt läger samt räckte brickan lugnt inom sin renhet åt yrväckt gäst.

Nu upp mot gamman inom mörka tider!

tillsammans tjärvedsflamman Lucia skrider inom däld samt lider. inom dörren gläntar tillsammans med morgonglöggen min muntre värd samt bringar bud, för att ung dottern avvaktar sin late körsven mot festlig färd.

I tidig vinter re'n snön existerar fallen, samt foten slinter vid frusna vallen, samt ljus står tallen likt silverstaken till månens prunkande högtidsljus,. samt stjärnbloss brinna högt ovan taken vid djurens fållor samt mänskors hus.



LUCIA

I natten darra dem kalla klimat.

Steg hör jag knarra vid vindens bräder: inom vita textilier stod herrgårdsflickan, tillsammans med vaxljuskrona kring håret fäst, nyss nära mitt läger samt räckte brickan lugnt inom sin renhet åt yrväckt gäst.

Nu upp mot gamman inom mörka tider! tillsammans tjärvedsflamman Lucia skrider inom däld samt lider. inom dörren gläntar tillsammans morgonglöggen min muntre värd samt bringar bud, för att ung dottern avvaktar sin late körsven mot festlig färd.

I tidig vinter re'n snön existerar fallen, samt foten slinter vid frusna vallen, samt ljus står tallen vilket silverstaken på grund av månens prunkande högtidsljus,.

samt stjärnbloss brinna högt ovan taken vid djurens fållor samt mänskors hus.

Och släden redes tillsammans fäll samt täcken, samt selad ledes ifrån klöverhäcken den raske skäcken. tillsammans fröjd oss glida igenom sovande skogars skjul. Ur huvan tindrar detta nära min blad vilket morgongryning mot underbar jul.

I KRABBAN

Uti Krabban skall man bruka argrimonia, laktuka, ättika samt ruteblad, föra sig inom nya textilier, njuta fältens arla klimat, källans beverage samt svala bad, item låta leverns åder; därför den gamla boken råder, önskar ni existera sund samt glad.

Sommarkläder äger jag dragit, jag äger druckit, jag besitter tvagit, låtit vinterns tunga blod.

mejeriprodukt samt fläsk besitter jag föraktat samt till veklighet mig vaktat, samt min sömn plats ej till god. Dock, samt trots den gröna maten rutebladen samt spenaten, existerar jag nära en sorgset mod.

Och släden redes tillsammans fäll samt täcken, samt selad ledes ifrån klöverhäcken den raske skäcken. tillsammans fröjd oss glida igenom sovande skogars skjul. Ur huvan tindrar detta nära min blad såsom morgongryning mot underbar jul.

I KRABBAN

Uti Krabban skall man bruka argrimonia, laktuka, ättika samt ruteblad, föra sig inom nya plagg, njuta fältens arla klimat, källans beverage samt svala bad, item låta leverns åder; sålunda den gamla boken råder, önskar ni existera sund samt glad.

Sommarkläder äger jag dragit, jag äger druckit, jag äger tvagit, låtit vinterns tunga blod.

mejeriprodukt samt fläsk besitter jag föraktat samt till veklighet mig vaktat, samt min sömn fanns ej på grund av god. Dock, samt trots den gröna maten rutebladen samt spenaten, existerar jag nära en sorgset mod.

Bondepraktika, ni kloka, marken önskar jag genomsnoka, snäpparn önskar jag låta gå: säga, vad örter skall jag bruka mot mitt hjärtas sommarsjuka, vilken åder skall jag slå?

Dejligt lysa fjäll samt hagar, säga, oss bleka himmerdagar härska inom min minne eller intresse ändå.

Anm.Himmerdagarna infalla inom september.

LEJONETS BARN

Vi äga arv från vår fader, oss äga den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller från hans den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller, samt enstaka livsglöd likt inte någonsin blir sval.

detta förnöjer oss för att vistas vid dem stormdigra kulle, dock oss trivas ej inom trångsinnets dal.

Våra egna förstå ej vår brinnande minne eller intresse, samt dem klaffare höja sina gnyn; dock oss blicka utan fruktan upp mot djurkretsens järnväg, var detta tecknar våra öden inom skyn.

Se, oskuld framgångar tillsammans med bröst såsom en hög byggnad eller struktur, ty vårt sällskap denna åtnjuta önskar, samt Väduren tömmer sina gyllene horn samt ger rikedomens håvor därtill.

När solen löper högt genom Tvillingarnes ban, står vår längtan mot vandring samt färd; då draga oss mot mötes den gode sankt Urban samt hans svalor inom den glittrande värld.

Bondepraktika, ni kloka, marken önskar jag genomsnoka, snäpparn önskar jag låta gå: säga, vad örter skall jag bruka mot mitt hjärtas sommarsjuka, vilken åder skall jag slå?

Dejligt lysa kulle samt hagar, säga, oss bleka himmerdagar härska inom min minne eller intresse ändå.

Anm.Himmerdagarna infalla inom september.

LEJONETS BARN

Vi äga arv från vår fader, oss äga den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller från hans den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller, samt ett livsglöd likt inte någonsin blir sval.

detta förnöjer oss för att vistas vid dem stormdigra en stor naturlig upphöjning av jordens yta, dock oss trivas ej inom trångsinnets dal.

Våra egna förstå ej vår brinnande minne eller intresse, samt dem klaffare höja sina gnyn; dock oss blicka utan fruktan upp mot djurkretsens järnväg, var detta tecknar våra öden inom skyn.

Se, oskuld framgångar tillsammans med bröst såsom en hög byggnad eller struktur, ty vårt sällskap denna åtnjuta önskar, samt Väduren tömmer sina gyllene horn samt ger rikedomens håvor därtill.

När solen löper högt genom Tvillingarnes ban, står vår längtan mot vandring samt färd; då draga oss mot mötes den gode sankt Urban samt hans svalor inom den glittrande värld.

Men inom Krävetans tidsperiod, ifall oss luften blir kvav utav hödoft samt blommande träd, då stiga oss mot skepps nära detta svalkande ocean, samt mot Lyckolands kust går vår vind.

Så vandra oss inom kraft samt därför segla oss inom ljus samt strö kring oss dem skatter oss fått.

Man anammar oss tillsammans lycka inom dem fattigas bostad, samt allt kvinnkön välkomnar oss gott.

Men vår Herre bevare oss på grund av högfärd samt skam! denne stäcke vår man samt vårt mod samt före oss mot fållan var denne samlar sina lamm, samt mot betet nära den himmelska flod!

Anm.Lejonets ungar äro dem likt äro födda beneath lejonets himmelstecken -- Urbanus solens tid räknas vilket den inledande sommardagen.

"Sommaren förer sankt Urban." -- till övrigt hänvisas angående detta samt föregående stycke mot bondepraktikan.

SÅNG EFTER SKÖRDEANDEN

Här dansar Fridolin, denne existerar full från detta söta alkoholhaltig, från sin vetåkers fruktbarhet, sina bärmarkers saft, från den vinande valsmelodin. titta, tillsammans med livrockens väldiga skört vid sin ledd hur han dansar fanns flicka vid balen varm, tills denna lutar -- lik vallmon vid slokande skaft -- därför lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin, denne existerar full från minnenas alkoholhaltig.

dock inom Krävetans tidsperiod, angående oss luften blir kvav utav hödoft samt blommande träd, då stiga oss mot skepps nära detta svalkande ocean, samt mot Lyckolands kust går vår vind.

Så vandra oss inom kraft samt således segla oss inom ljus samt strö kring oss dem skatter oss fått. Man anammar oss tillsammans lycka inom dem fattigas bostad, samt allt kvinnkön välkomnar oss gott.

Men vår Herre bevare oss till högfärd samt skam!

denne stäcke vår man samt vårt mod samt före oss mot fållan var han samlar sina lamm, samt mot betet nära den himmelska flod!

Anm.Lejonets unge äro dem liksom äro födda beneath lejonets himmelstecken -- Urbanus ljus räknas liksom den inledande sommardagen. "Sommaren förer sankt Urban." -- på grund av övrigt hänvisas angående detta samt föregående stycke mot bondepraktikan.

SÅNG EFTER SKÖRDEANDEN

Här dansar Fridolin, denne existerar full från detta söta alkoholhaltig, från sin vetåkers bär, sina bärmarkers saft, från den vinande valsmelodin.

titta, tillsammans med livrockens väldiga skört vid sin ledd hur denne dansar fanns flicka vid balen varm, tills denna lutar -- lik vallmon vid slokande skaft -- därför lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin, han existerar full från minnenas vin.Här hugsvalades far samt farfar enstaka gång från den surrande bondviolin. dock för tillfället soven inom, gamle, inom högtidens mörker, samt den grabb, liksom gned strängarna då, existerar idag matt, samt till er liv samt er period existerar enstaka susande låt, liksom besitter toner från sucksamt samt glatt.

Men denna plats dansar Fridolin!

Sen er son, denne existerar kraftfull, denne existerar härlig, samt denne talar tillsammans med bönder vid böndernas sätt dock tillsammans med lärde män vid latin. samt hans lie går vass inom er nyodlings gull, samt denne fröjdas såsom inom, då hans loge står full, samt han lyfter sin mö likt ett man från er ätt högt mot höstmånens röda kastrull.

PUNGMAKARBO

Mina bragders vagga, o Pungmakarbo, dina gropiga åsar, dem rävar att bo eller uppehålla sig någonstans, dina nattvulna skogar tillsammans med duva samt lo, dina stränder, var solgäddor drömmande glo!

för tillfället skytten, trög samt butter, äger skjutit försvunnen sitt krut samt leds åt duvokutter samt dumma vilddjurs tjut, samt älvens glupska utter besitter rivit ryssjans trut. ni min kärleks vagga, o Pungmakarbo, dina luftiga svalar, dem möjor att bo eller uppehålla sig någonstans, dina öppning, var nattliga gubbhuvun glo, då såsom den som älskar kommer vid smygande sko.

Här hugsvalades far samt farfar ett gång från den surrande bondviolin.

dock idag soven inom, gamle, inom högtidens kväll, samt den grabb, likt gned strängarna då, existerar för tillfället matt, samt till er liv samt er period existerar enstaka susande låt, såsom besitter toner från sucksamt samt glatt.

Men denna plats dansar Fridolin! Sen er son, denne existerar kraftfull, denne existerar härlig, samt han talar tillsammans med bönder vid böndernas sätt dock tillsammans med lärde män vid latin.

samt hans lie går vass inom er nyodlings gull, samt han fröjdas såsom inom, då hans loge står full, samt han lyfter sin mö såsom ett man från er ätt högt mot höstmånens röda kastrull.

PUNGMAKARBO

Mina bragders vagga, o Pungmakarbo, dina gropiga åsar, dem rävar att bo eller uppehålla sig någonstans, dina nattvulna skogar tillsammans duva samt lo, dina stränder, var solgäddor drömmande glo!

idag skytten, trög samt butter, besitter skjutit försvunnen sitt krut samt leds åt duvokutter samt dumma vilddjurs tjut, samt älvens glupska utter äger rivit ryssjans trut. ni min kärleks vagga, o Pungmakarbo, dina luftiga svalar, dem möjor att bo eller uppehålla sig någonstans, dina glasruta, var nattliga gubbhuvun glo, då likt den som älskar kommer vid smygande sko.

Nu hälsar vackra Emma, var bred inom dörrn denna står, tillsammans loj samt släpig stämma sin kompis ifrån unga tid, då mot ett sockenstämma jag trygg samt värdig går.

SELINDA samt LEANDER

Vi gjuter ni inom vågen därför sorgefull inom hågen ditt ögas salta biflod, o Selinda Fläderblom?

han svek, ni svek, inom sveken -- sålunda lyktar ju den leken, således skall den lekas utan ro, tills jordens krets existerar tom.

Stryk försvunnen din gråt, min vackra kompis, denna plats finns ju gott ifall manfolk än, å ja, samt säga mig, då oss ses igen, angående ej jag rått dig bra! då månen blir ett spann, bli varenda gossar trogna, å ja, då varenda enbär mogna, ett fåtal samtliga flickor man.

Nu hälsar vackra Emma, var bred inom dörrn denna står, tillsammans med loj samt släpig stämma sin kamrat ifrån unga kalenderår, då mot ett sockenstämma jag trygg samt värdig går.

SELINDA samt LEANDER

Vi gjuter ni inom vågen således sorgefull inom hågen ditt ögas salta biflod, o Selinda Fläderblom?

denne svek, ni svek, inom sveken -- därför lyktar ju den leken, därför skall den lekas utan ro, tills jordens krets existerar tom.

Stryk försvunnen din gråt, min vackra kamrat, på denna plats finns ju gott angående manfolk än, å ja, samt säga mig, då oss ses igen, ifall ej jag rått dig bra! då månen blir ett spann, bli varenda gossar trogna, å ja, då varenda enbär mogna, erhålla varenda flickor man.

Vi hänger ni inom tågen, var skeppet far vid vågen, därför dyster såsom inom galgen, o Leander Liljekvist?

ett små boll från fläder, enstaka pust från västanväder existerar flickans hjärta, flickans tro, samt detta existerar dem ni mist.

Stick seglet opp, min lille kamrat, samt res mot Kalifornien, å ja, dock säga, då ni existerar denna plats igen, angående ej jag kväder bra: då oxen lägger kollektivfordon samt skeppare bli kalvar, å ja, då kunna ni ta vid allvar ett flicka samt enstaka puss.

KANSKE!

Jag äger slitit ungefär allt vilket lett samt otäckt är; syns detta många vid mig?

möjligen grönskas än min sovmöbel, givs mig mö samt föds mig dräng -- vem äger lust för att spå mig?

Vi hänger ni inom tågen, var skeppet far vid vågen, således dyster såsom inom galgen, o Leander Liljekvist? ett små boll från fläder, ett pust från västanväder existerar flickans hjärta, flickans tro, samt detta existerar dem ni mist.

Stick seglet opp, min lille kompis, samt res mot Kalifornien, å ja, dock säga, då ni existerar på denna plats igen, ifall ej jag kväder bra: då oxen lägger kollektivfordon samt skeppare bli kalvar, å ja, då kunna ni ta vid allvar enstaka flicka samt ett puss.

KANSKE!

Jag besitter slitit ungefär allt vad lett samt otäckt är; syns detta många vid mig?

möjligen grönskas än min sovplats, givs mig mö samt föds mig dräng -- vem äger lust för att spå mig?

Skall jag gräla vid min Gud? Nej, denne såg väl, för att min hud fordrade bister smörja. Sved nog, dock sved ganska gott: fick ej bli ett riktigsvott, skall jag därför sörja?

Skall jag för tillfället äga mera stryk? möjligen tål jag än ett byk. Storm vid mina slätter, kom tillsammans med ur samt kom tillsammans med skur!

Jag existerar hård likt furans tjur, såsom mot nordan vätter.

Anm.Tjur (tjor, tjör) existerar den hårda, elastiska ved, liksom bildas vid nordsidan från buktiga tall- samt granstammar.

IRINA

Vågen existerar grå samt skyarna vandra, o Irina, vägen existerar vild, från dunklet samt skurarna stängd. Hur önskar ni vandra vid fötter således späda samt fina vikt från din sorg dem farliga stigarnas längd?

Ser du?

titta ut, var kullarnas sandböljor stiga vitt likt inom storm kring grönskande rovland samt fur: öppet land dör försvunnen inom skuggor, vilket hotfulla tiga, bergsryggen står orygglig samt sträng likt ett mur.

Världen existerar kall, dess lycka existerar all till Irina, tyst existerar fanns röst vilket skallade var från ditt lov. vilket önskar enstaka hind inom klyftan var vargarne grina, vilket enstaka narciss inom tistlarnes konungahov?

Skall jag gräla vid min Gud? Nej, han såg väl, för att min hud fordrade bister smörja. Sved nog, dock sved ganska gott: fick ej bli ett riktigsvott, skall jag därför sörja?

Skall jag för tillfället äga mera stryk? möjligen tål jag än ett byk. Storm vid mina slätter, kom tillsammans ur samt kom tillsammans skur! Jag existerar hård likt furans tjur, liksom mot nordan vätter.

Anm.Tjur (tjor, tjör) existerar den hårda, elastiska ved, likt bildas vid nordsidan från buktiga tall- samt granstammar.

IRINA

Vågen existerar grå samt skyarna vandra, o Irina, vägen existerar vild, från dunklet samt skurarna stängd.

Hur önskar ni vandra vid fötter således späda samt fina vikt från din sorg dem farliga stigarnas längd?

Ser du? titta ut, var kullarnas sandböljor stiga vitt likt inom storm kring grönskande rovland samt fur: öppet land dör försvunnen inom skuggor, likt hotfulla tiga, bergsryggen står orygglig samt sträng liksom enstaka mur.

Världen existerar kall, dess lycka existerar all på grund av Irina, tyst existerar plats röst vilket skallade var från ditt lov.

vad önskar enstaka hind inom klyftan var vargarne grina, vad ett narciss inom tistlarnes konungahov?Hur önskar ni fly? inom fjärran din springare gnäggar, otrogen han tär inom främmande spilta sitt hö. Ej existerar detta vår, samt ej beneath blommande häggar små frukter från växter han likt förr tillsammans med stolthet sin härskaremö.

Sommarn existerar död; sin bekymmer samt glöd blott, Irina, gav han inom arv åt oss, vilket hans skördar försmå.

Lätta ditt bröst, giv toner åt suckarna dina, sjung tillsammans vår kompis, klaveret inom enarnas vrå.

Tyst önskar jag lyss, hur klagande floderna fyllning adeligt rikt plebejiske ungkarlens borg. Tyst önskar jag titta, vilket såge jag stjärnljus förgylla fjärran din foto, förklarad samt upphöjd inom sin sorg.

Lös idag ditt kalufs samt låt detta kring axlarna skina!

detta existerar min stjärna, vilket uppgår ur enträdens skogsdunge. Bliv på denna plats samt lys inom vinter, tills hedarna tina, alternativt förbliv samt lys mot min yttersta stund.

DU LER

Du ler tillsammans vita tänder samt läppars röda glans, samt blickens färsk sig tänder, liksom inte någonsin nedan fanns. ni gördlar dina länder tillsammans med identisk lätta sker vilket mot din inledande dans.

Du räddat genom år ditt friska, knappa hull, Hur önskar ni fly?

inom fjärran din springare gnäggar, otrogen denne tär inom främmande spilta sitt hö. Ej existerar detta vår, samt ej beneath blommande häggar små frukter från växter denne likt förr tillsammans stolthet sin härskaremö.

Sommarn existerar död; sin bekymmer samt glöd blott, Irina, gav han inom arv åt oss, vilket hans skördar försmå. Lätta ditt bröst, giv toner åt suckarna dina, sjung tillsammans med vår kamrat, klaveret inom enarnas vrå.

Tyst önskar jag lyss, hur klagande floderna innehåll adeligt rikt plebejiske ungkarlens borg.

Tyst önskar jag titta, liksom såge jag stjärnljus förgylla fjärran din foto, förklarad samt upphöjd inom sin sorg.

Lös för tillfället ditt kalufs samt låt detta kring axlarna skina! detta existerar min stjärna, liksom uppgår ur enträdens skogsdunge. Bliv denna plats samt lys inom vinter, tills hedarna tina, alternativt förbliv samt lys mot min yttersta stund.

DU LER

Du ler tillsammans vita tänder samt läppars röda glans, samt blickens fräsch sig tänder, likt inte någonsin nedan fanns.

ni gördlar dina länder tillsammans identisk lätta sker liksom mot din inledande dans.

Du räddat genom år ditt friska, knappa hull,och ännu glänsa håren vilket olja samt likt gull. Kom, glömmom hjärtesåren! inom löten bräddar våren sin blomsterskäppa full.

Vad sjuka skalder sjunga, för att lyckans period förgår, existerar sant vid derastunga dock vore lögn vid vår. Oss lyfta vingar unga ur livets kval samt tunga inom våra sena år.

MÅNHYMN nära LAMBERTSMÄSSAN

Träd ut mellan brokiga bäddomhängen, stig upp ifrån ditt läger inom skogarnas fukt samt skin vid den nakna ängen samt apelgårdarnas frukt.

Du nalkas samt daggen dig stiger mot sammanträde, samt örterna fyllas tillsammans flödande sav.

Din kraft existerar inom kvinnornas sköte, din kraft inom detta svallande hav.

Din auktoritet existerar inom själarna; skälvande stiger ett tsunamis från längtan samt följer din gång, vart bröst liksom älskar samt tiger blir svämmande fullt från sång.

och ännu glänsa håren såsom olja samt såsom gull. Kom, glömmom hjärtesåren! inom löten bräddar våren sin blomsterskäppa full.

Vad sjuka skalder sjunga, för att lyckans period förgår, existerar sant vid derastunga dock vore lögn vid vår.

Oss lyfta vingar unga ur livets kval samt tunga inom våra sena år.

MÅNHYMN nära LAMBERTSMÄSSAN

Träd ut mellan brokiga bäddomhängen, stig upp ifrån ditt läger inom skogarnas fukt samt skin vid den nakna ängen samt apelgårdarnas frukt.

Du nalkas samt daggen dig stiger mot sammankomst, samt örterna fyllas tillsammans med flödande sav. Din inflytande existerar inom kvinnornas sköte, din inflytande inom detta svallande hav.

Din inflytande existerar inom själarna; skälvande stiger ett tsunamis från längtan samt följer din gång, vart bröst såsom älskar samt tiger blir svämmande fullt från sång.

Till dig inom sin längtan lantmannen skådar, ty sådden blir resultat inom ditt nattliga hägn; din rodnad stormen bebådar, din blekhet ger nejderna regn.

Nu existerar vilket en bud genom midnatten fore: "Han kommer inom fullhet, bereden hans fest!" Mig existerar såsom ett gudom ni vore samt jag din tjänande präst.

Det existerar likt jag levde inom fjärran trakter, inom fädernas länder, inom sagornas tidsperiod, då drömmens samt trånadens makter man tillbad inom månljusets frid.

Dig offra dem sorlande lundar samt brunnar samt suckarnas ånga samt vildmarkens doft.

All jorden ditt lov förkunnar, ni höstkung, tillsammans kärna samt frukt.

MIN GUDDOTTER

I

Lilla lättingen min, lilla tättingen min, skall denna vila, fast klockan går vid åtta, samt ser denna ej solen, hur varmt den skiner in samt hur dagen existerar fin utan måtta?

Till dig inom sin längtan lantmannen skådar, ty sådden blir resultat inom ditt nattliga hägn; din rodnad stormen bebådar, din blekhet ger nejderna regn.

Nu existerar såsom en bud genom midnatten fore: "Han kommer inom fullhet, bereden hans fest!" Mig existerar såsom enstaka gudom ni vore samt jag din tjänande präst.

Det existerar likt jag levde inom fjärran trakter, inom fädernas länder, inom sagornas period, då drömmens samt trånadens makter man tillbad inom månljusets frid.

Dig offra dem sorlande lundar samt brunnar samt suckarnas ånga samt vildmarkens doft.

All jorden ditt lov förkunnar, ni höstkung, tillsammans kärna samt frukt.

MIN GUDDOTTER

I

Lilla lättingen min, lilla tättingen min, skall denna vila, fast klockan går vid åtta, samt ser denna ej solen, hur varmt den skiner in samt hur dagen existerar fin utan måtta?

Och ej hör denna tuppen, likt gal således morgongällt, alternativt talgoxens fyr vid fönsterblecket, ej fåglarna, vilket stimma inom rönnens röda tält; lilla Anna, denna snarkar beneath täcket.

Där nere sitta bröder och systrar samt studera till sin gröt, samt den stränga mor existerar tillsammans med samt delar maten; dock Anna denna får vila, denna existerar snäll ändå samt söt, samt denna får ändå sin andel från faten.

Jag står nära krusbärshäcken, jag ser vid enstaka fönsterdräkt, samt jag ser hur den rör sig, bäst jag står var.

God morgon, lilla Anna, var ni skymtar ljus samt härlig inom din pullover tillsammans med spetsar samt tillsammans med bårder!

Och såsom talgoxen hoppar inom fönsterbrädans stjärna samt likt rönnens varenda lätta sidensvansar, således hoppar lilla Anna inom sin granna underkjol, vilket en solsken inom sin kammare denna dansar.

II

Det agerar vid heden, detta porlar inom daln, samt blomdoften flyter således massiv genom saln.

idag tio års bruden existerar rustad samt klädd, samt tysta stå bröder och systrar kring hennes bädd. samt guffar äger varit tillsammans Pålle inom stan: ni äger spetsar samt bårder, såsom ni fanns van. ni äger gott, Ulla Anna, din sovplats existerar mjuk, samt din hals existerar ej längre sjuk.

Hon skymtar ur tyllen därför ljus samt härlig. Hennes äger ligger brunt ibland citrongul jasmin.

oss äga knäppt hennes sker mot aftonbön, just då solen sjunker mot ro bortom stort insjövatten. Hennes döda hämpling, vilket ingen skött, hennes ros, vilket inom torra krukan dött, äga oss lagt beneath flikar från Annas klädsel dem tre voro nära släkt.

JAG LEVER ALLENA

Jag lever allena, jag fingrar min flöjt, jag suger min något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör pipa förnöjt, jag brygger mitt dryck samt kysser mitt stop, vilket egen jag stävat ihop.

därför masar enstaka dygn samt än ett dag; mitt dalur träffar sina sävliga stöt, samt längese'n, tycks mig, ringde detta ut min ungdoms sista minut.

Små flickorna vandra nära min fönsterkarm tillsammans med skymningens stjärnljus kring liv samt barm, tillsammans med lockande blick på baksidan gran samt jasmin: "Kom samt tag oss, kom ut, Fridolin!" Då kännes detta nästan, likt vore jag ung, min längtan önskar flyga, dock vingen ar massiv, min munhåla önskar sjunga, dock tonen existerar glömd samt vårgigan sprucken samt gömd.

Hon skymtar ur tyllen sålunda ljus samt härlig.

Hennes besitter ligger brunt ibland citrongul jasmin. oss äga knäppt hennes sker mot aftonbön, just då solen sjunker mot ro bortom stort insjövatten. Hennes döda hämpling, såsom ingen skött, hennes ros, såsom inom torra krukan dött, äga oss lagt beneath flikar från Annas klädsel dem tre voro nära släkt.

JAG LEVER ALLENA

Jag lever allena, jag fingrar min flöjt, jag suger min något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör pipa förnöjt, jag brygger mitt förtära samt kysser mitt stop, likt egen jag stävat ihop.

sålunda masar enstaka solens tid samt än enstaka dag; mitt dalur träffar sina sävliga stöt, samt längese'n, tycks mig, ringde detta ut min ungdoms sista minut.

Små flickorna vandra nära min fönsterkarm tillsammans skymningens stjärnljus kring liv samt barm, tillsammans lockande blick på baksidan gran samt jasmin: "Kom samt tag oss, kom ut, Fridolin!" Då kännes detta nästan, likt vore jag ung, min längtan önskar flyga, dock vingen ar massiv, min munhåla önskar sjunga, dock tonen existerar glömd samt vårgigan sprucken samt gömd.

Och jag sover den långa, den smäktande kväll, medan lunderna fyllas tillsammans med suckar samt skratt; min vila existerar djup såsom inte någonsin den fanns efter lidelsens jäktande dar -- ja, djup vilket vyssade sommarens insekter som pollinerar samt gräset vid kullen: Sov, Fridolin!

ni likt inte någonsin fick avsomna hos älskande viv, sov ut ifrån ditt ensliga liv! CECILIA BÖLLJAS VISBOK

(FRAGMENT)

TILL JUNGFRU CECILIA BÖLLJA

En visbok jag ägnar dig, Sissela Böllja. Jag kunna ej fördölja för att mot din ljuvhet min gåva existerar ledd. Dock vet jag min ädela kompis samt kära besitter visan inom ära långt mera än prydnader på grund av hals alternativt barm.

När för tillfället dina blickar, dem milda, falla vid visorna varenda, skall stundom ett skugga förmörka din hy.

Ej klingar min låt ifrån stigen samt dalen vilket din inom salen inom skymningens timmar vid Böljeby.

Så må ni då känna till, ni goda samt ömma, för att skärare flöda inom mig toner vilket inte någonsin ett fåtal röst. dem slockna inom bruset likt lutans lekar bland hjorthagens träd nära vindarnes jaktverksamhet inom den gyllne höst.

CECILIA BÖLLJAS VISBOK

(FRAGMENT)

TILL JUNGFRU CECILIA BÖLLJA

En visbok jag ägnar dig, Sissela Böllja.

Jag är kapabel ej fördölja för att mot din ljuvhet min gåva existerar ledd. Dock vet jag min ädela kompis samt kära äger visan inom ära långt mera än prydnader till hals alternativt barm.

När för tillfället dina blickar, dem milda, falla vid visorna samtliga, skall stundom enstaka skugga förmörka din hy. Ej klingar min låt ifrån stigen samt dalen liksom din inom salen inom skymningens timmar vid Böljeby.

Så må ni då känna till, ni goda samt ömma, för att skärare flöda inom mig toner liksom inte någonsin erhålla röst.

dem slockna inom bruset likt lutans lekar bland hjorthagens ekar nära vindarnes jaktverksamhet inom den gyllne höst.

De dikta, då ängarna mogna mot slåttern, ifall riddaredottern tillsammans med linblommans ögon samt gulirisets hår; den drömmande doften från vårbrodd bland gräsen, såsom går från dess väsen, äger följt mig inom tumlande vandringsår.

Så tag då min visbok, Cecilia Böllja! Jag önskar ej fördölja för att sinnet existerar tungt, då jag räcker dig den.

Jag drömde inom mörker, för att jag sjöng nära din sida; jag går eller reser vida, sjung isolerad samt tänk vid din ensamme vän!

HERR SNAKENDAL

Vid Brittmässtid, då gryning föll, enstaka riddersman vid gården höll. han skrek ifrån sin sadel: "Hej. bonde, kom samt sköt min ridhäst, samt red dig mot för att ett fåtal såsom gäst inom mörker ett man från adel!"

Till stallet leds detta ädla sto, detta dansar vid sin blanka sko, sålunda stolt såsom ett grevinna.

dock riddarn står inom bondens tjäll, var alved lågar blekt vid häl! samt unga kvinnor spinna.

De dikta, då ängarna mogna mot slåttern, angående riddaredottern tillsammans linblommans ögon samt gulirisets hår; den drömmande doften från vårbrodd bland gräsen, liksom går från dess väsen, besitter följt mig inom tumlande vandringsår.

Så tag då min visbok, Cecilia Böllja! Jag önskar ej fördölja för att sinnet existerar tungt, då jag räcker dig den.

Jag drömde inom mörker, för att jag sjöng nära din sida; jag går eller reser vida, sjung isolerad samt tänk vid din ensamme vän!

HERR SNAKENDAL

Vid Brittmässtid, då gryning föll, ett riddersman vid gården höll. denne skrek ifrån sin sadel: "Hej. bonde, kom samt sköt min ridhäst, samt red dig mot för att ett fåtal likt gäst inom mörker ett man från adel!"

Till stallet leds detta ädla sto, detta dansar vid sin blanka sko, därför stolt liksom enstaka grevinna.

dock riddarn står inom bondens tjäll, var alved lågar blekt vid häl! samt unga kvinnor spinna.

En spinner ej; denna sitter tyst nära fönstret tillsammans med sin späda byst mot aftonmålad fyrkant. denna ser vid firmament, ser vid mark, såsom ifall denna sökte vackra mening mot vindens veka luta.

Men riddarn griper nära sin länd, var fickan sitter, massiv samt spänd från digra penningpungen.

således vårdslöst dalrar upp denne drar, såsom ifall detta byxeknappar fanns. "Slit dem tillsammans med hälsan, husbondfar, samt giv mig denna ungen!"

Då svarar bonden: "Riddersman, din ätt samt börd jag skönja är kapabel dock ej din dyrd samt vandel. Ditt mynt existerar blankt, dess klang existerar god, dock tillsammans mitt eget animalisk föda samt blod jag önskar ej driva handel."

Då riddaren: "Din slemme lurk, ni tror jag existerar enstaka icke-kristen turk, vilket saltar slika lamm inom burk?

Nej, förbättrad fick jag lära. ni bonde, plats dock ej därför hård! Jag äger inom Österland ett gård, den önskar jag dig förära. var dryck mina oxar alkoholhaltig, inom vete rulla mina svin samt grymta mot min ära.

Du vägrar än? därför hör mitt ord: Jag äger vid den vida mark ej ens en skjul från bräder. Den såsom skall dela lott tillsammans med mig får driva kring vid vildmansstig inom himlens samtliga klimat.

Jag satt vid krog nära spel inom natt; var vann jag ridhäst, var vann jag avgift samt dessa granna textilier. Farväl! Nämn inte någonsin Snakendal, hans blotta namn existerar skam samt kval." samt sorgsen ut denne träder.

Han går inom mossgrön ekelid. detta existerar den milda Brittmässtid, då höstvioler blomma; han bryter enstaka nära månens ljus, samt ärnar lämna bondens byggnad, mot fots, tillsammans fickor tomma.

Men denna liksom lyssnat aftonen utdragen mot sina tankars tysta låt nära aftonröda rutor, denna reser sig ifrån bänk samt matbord, likt angående denna hört inom vilda mening enstaka klang från milda lutor.

Hon går, samt blicken lyser lycklig.

"Och existerar detta sant, vilket senaste ni sad' därför önskar jag visst dig följa. ocean tackar på grund av lotten likt ni bjöd! Jag följer dig inom skam samt fara samt ovan nation samt bölja."

VÅRSKYMNING

Den en kom ifrån slottet, denna smög inom trädgårdsvrår mellan örter samt snår, såsom ångade samt drömde inom skymningsljuvlig vår.

Där fiskar nyponhulling, var biter hagtornstand vid dem vildvuxna nation, samt skälmska grenar nappa inom flätans röda band.

Nu står denna utom häcken, samt blodet bankar varmt.

Ack, måntro någon sett? Kanhända guvernanten? detta vore alltför lett.

Och skrämd samt lycklig går denna emot den sjunkna stjärna, medan ängens viol helt ödmjukt kysser fållen från yngsta frökens kjol.

Den andre kom ur skogen, vid blåbärshagens stig, han kom smidig samt vig. hallå, ovan gärdesgården hur enkel han svängde sig!

Han satt sin djäknemössa vid sned liksom ett barett, samt mot knapphålsbukett ett körsbärskvist denne brutit tillsammans blom vilket daggen vätt.

Men runtomkring ur blad från träd denne tyckte för att denne fick mången spejande blick, han tyckte trasten sporde således misstänkt vart denne gick.

VÅRSKYMNING

Den en kom ifrån slottet, denna smög inom trädgårdsvrår mellan örter samt snår, liksom ångade samt drömde inom skymningsljuvlig vår.

Där fiskar nyponhulling, var biter hagtornstand vid dem vildvuxna nation, samt skälmska grenar nappa inom flätans röda band.

Nu står denna utom häcken, samt blodet bankar varmt.

Ack, måntro någon sett? Kanhända guvernanten? detta vore alltför lett.

Och skrämd samt lycklig går denna emot den sjunkna stjärna, medan ängens viol helt ödmjukt kysser fållen från yngsta frökens kjol.

Den andre kom ur skogen, vid blåbärshagens stig, han kom smidig samt vig. hallå, ovan gärdesgården hur enkel denne svängde sig!

Han satt sin djäknemössa vid sned vilket ett barett, samt mot knapphålsbukett enstaka körsbärskvist denne brutit tillsammans blom liksom daggen vätt.

Men runtomkring ur blad från träd han tyckte för att denne fick mången spejande blick, denne tyckte trasten sporde således misstänkt vart han gick.

Så vandra dem, samt blekna begynner aftonskyn, dock dem glöda angående hyn, samt sälla, dunkla riken stå upp till deras syn.

De mötades vid backe, dem mötades nära ån inom detta glimmande slån.

dem kyssades sålunda blygt, för att dem skämmades på grund av mån.

INTET existerar likt VÄNTANSTIDER

Intet existerar såsom väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen femte månaden i året enstaka dager sprider såsom den klarnande april. Kom vid stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka samt sitt djupa sus därtill. Sommarns vällust önskar jag skänka till dem inledande strån liksom blänka inom ett dunkel furusänka, samt den inledande trastens drill.

Intet existerar liksom längtanstider, väntansår, trolovningstider.

ingen vår en skimmer sprider liksom enstaka hemlig hjärtanskär. Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma ifall allt ljuvt samt farligt existensen inom sitt sköte bär!

Så vandra dem, samt blekna begynner aftonskyn, dock dem glöda ifall hyn, samt sälla, dunkla riken stå upp till deras syn.

De mötades vid backe, dem mötades nära ån inom detta glimmande slån. dem kyssades således blygt, för att dem skämmades till mån.

INTET existerar såsom VÄNTANSTIDER

Intet existerar vilket väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen femte månaden i året enstaka dager sprider liksom den klarnande april.

Kom vid stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka samt sitt djupa sus därtill. Sommarns vällust önskar jag skänka på grund av dem inledande strån såsom blänka inom enstaka dunkel furusänka, samt den inledande trastens drill.

Intet existerar liksom längtanstider, väntansår, trolovningstider. ingen vår en skimmer sprider vilket ett hemlig hjärtanskär. Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma angående allt ljuvt samt farligt existensen inom sitt sköte bär!

Gyllne ätbar del må andra skaka; jag önskar dröja samt försaka, inom min lustgård önskar jag vaka, medan träden knoppas där.

DUVAN samt ÖRNEN

En duva kuttrade inom kärlekstiden:

Jag existerar enstaka turturduva, mitt bröst existerar mjukt samt vitt.

luftfart ovan starr samt tuva samt mossens glesa björkar, tills skogen sig förmörkar, sålunda når ni boet mitt.

En rovfågel strök ovan topparna samt svarade:

Jag existerar ett örn ifrån fjällen, samt jag besitter hört din röst. Min hamn existerar mörk vilket aftonen samt mina vingar brusa, mig mätta inga ljusa samt späda duvobröst.

BLOMSTERVISOR

I

Som liljorna inom natten nära bäckens mörka dricksvatten, således glimmar ni på grund av mig, min kamrat, inom mina dunkla år.

Gyllne bär må andra skaka; jag önskar dröja samt försaka, inom min lustgård önskar jag vaka, medan träden knoppas där.

DUVAN samt ÖRNEN

En duva kuttrade inom kärlekstiden:

Jag existerar enstaka turturduva, mitt bröst existerar mjukt samt vitt.

luftfart ovan starr samt tuva samt mossens glesa björkar, tills skogen sig förmörkar, således når ni boet mitt.

En rovfågel strök ovan topparna samt svarade:

Jag existerar ett örn ifrån fjällen, samt jag besitter hört din röst. Min hamn existerar mörk likt kvällstid samt mina vingar brusa, mig mätta inga ljusa samt späda duvobröst.

BLOMSTERVISOR

I

Som liljorna inom natten nära bäckens mörka vätska, således glimmar ni på grund av mig, min kamrat, inom mina dunkla år.

Gyllne bär må andra skaka; jag önskar dröja samt försaka, inom min lustgård önskar jag vaka, medan träden knoppas där.

DUVAN samt ÖRNEN

En duva kuttrade inom kärlekstiden:

Jag existerar ett turturduva, mitt bröst existerar mjukt samt vitt.

luftfart ovan starr samt tuva samt mossens glesa björkar, tills skogen sig förmörkar, därför når ni boet mitt.

En rovfågel strök ovan topparna samt svarade:

Jag existerar ett örn ifrån fjällen, samt jag besitter hört din röst. Min hamn existerar mörk vilket aftonen samt mina vingar brusa, mig mätta inga ljusa samt späda duvobröst.

BLOMSTERVISOR

I

Som liljorna inom natten nära bäckens mörka en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, därför glimmar ni på grund av mig, min kamrat, inom mina dunkla år.

I mina långa höstar därför underbart detta tröstar för att tänka, hur inom liljeljus jag går eller reser, plats jag går.

Och strömmens mörka dricksvatten gled snabbt förbi inom natten samt gästar inte någonsin mer den kust, var liljefolket bor.

Ju fjärmare jag drager, dess mer jag minns dig fager, jag går vilket yr från liljedoft, jag hoppas samt jag tror.

II

När vid mitt knä ni sitter skär samt späd liksom blomma av äpple vid detta mörka träd, då vet jag, för att mitt väsens rötter äger kraft för att dryck ungdom än ur vårens saft.

Och dagg samt honung dofta vid din mund likt vid ett morgonvinds inom junilund. ifrån denna friska läpp, vilket inte någonsin ljög, all hjärtats vishet talar enkelt hög.

Och allt omkring existerar vordet nytt samt skärt.

detta existerar vilket glömde jag allt ont jag lärt. inom ljus samt lycka syns mig allt förent: allt gott existerar ljuvt, allt ljuvt existerar gott samt rent.

Och denna plats existerar pingst samt solen samt paradis, ett helig bris går fram inom löv samt ris; denna plats välver livets brunn sitt blomsterflarn, samt saligheten undfå oss vilket barn.

VAD SKALL MAN SJUNGA?

Vad skall man sjunga på grund av flickor inom bygd alternativt höganloftsbur ifall ej ifall vårens blommor samt unga hjärtans amur?

Jag gick igenom landet: därför susade varenda snår; jag lyddes nära själarnas dörrar: sålunda sjöng detta inom samtliga vrår.

Och toge jag sjumilsstövlar samt strövade, Lunkentus lik, inom världens konungariken, jag hörde väl identisk musik.

Min själ existerar lik ett lustgård; var grönskas dem torraste rös, var spela luftström samt källor ett visa därför våramurös.

Jag existerar enstaka man ur hopen, önskar fånga vid lek någon gång ett vers ur min samt varenda dem andra själarnas sång.

Så knyter jag lundens blommor omkring min kärestas hals samt sjunger inom glädjeåren samt balanserar ej orden alls.

Jag sjunger inom färsk samt inom nedan angående vårtid samt ung amur.

Den sången förmå ingen förtörna, Cecilia lill, alternativt hur? ifrån FOLKARE-STIGAR

(Folkare existerar en härad inom södra Dalarne) VÅRLÅT

Göken vid ängarna gal inom sena natten, löken vid sängarna blommor ljus samt skarlakansröd. Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vätska, porsen samt enarna skänka ut sitt mjöd. vad vårt nation existerar vänt samt ljust, hur dess hundra sjöar glänsa liksom ögon dem kärleken tjust!

Följer ni skällan inom långa solskensdagar, sköljer nära källan ni foten, späd samt skär?

Lockar dig duvan mot dunklet, var denna klagar, plockar vid tuvan ni söta fjolårsbär? titta, din kamrat inom längtan går. Hur dem ungas hjärtan darra liksom lärksång inom hembygdens vår!

MAJA HÖNSTJUV

Jag talar ej angående från vilket ställe jag kom, dock jag gick noggrann dit detta lyste mig. nära gnistornas tungomål beneath smedjans överbyggnad den svarta smedpojken kysste mig.

FRÅN FOLKARE-STIGAR

(Folkare existerar en härad inom södra Dalarne) VÅRLÅT

Göken vid ängarna gal inom sena natten, löken vid sängarna blommor ljus samt skarlakansröd.

Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt dricksvatten, porsen samt enarna skänka ut sitt mjöd. vad vårt nation existerar vänt samt ljust, hur dess hundra sjöar glänsa liksom ögon dem kärleken tjust!

Följer ni skällan inom långa solskensdagar, sköljer nära källan ni foten, späd samt skär? Lockar dig duvan mot dunklet, var denna klagar, plockar vid tuvan ni söta fjolårsbär? titta, din kompis inom längtan går.

Hur dem ungas hjärtan darra liksom lärksång inom hembygdens vår!

MAJA HÖNSTJUV

Jag talar ej angående från vilket ställe jag kom, dock jag gick noggrann dit detta lyste mig. nära gnistornas tungomål beneath smedjans överbyggnad den svarta smedpojken kysste mig.

FRÅN FOLKARE-STIGAR

(Folkare existerar en härad inom södra Dalarne) VÅRLÅT

Göken vid ängarna gal inom sena natten, löken vid sängarna blommor ljus samt skarlakansröd.

Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, porsen samt enarna skänka ut sitt mjöd. vad vårt nation existerar vänt samt ljust, hur dess hundra sjöar glänsa liksom ögon dem kärleken tjust!

Följer ni skällan inom långa solskensdagar, sköljer nära källan ni foten, späd samt skär? Lockar dig duvan mot dunklet, var denna klagar, plockar vid tuvan ni söta fjolårsbär?

titta, din kompis inom längtan går. Hur dem ungas hjärtan darra liksom lärksång inom hembygdens vår!

MAJA HÖNSTJUV

Jag talar ej angående från vilket ställe jag kom, dock jag gick noggrann dit detta lyste mig. nära gnistornas tungomål beneath smedjans överbyggnad den svarta smedpojken kysste mig.

Vid skuggande stack tillsammans med skördarn jag drack ur hans burk den surnade drycken.

Min kjortel vart fuktig inom fiskarens båt samt små frukter från växter sikfjäll ännu likt smycken.

Och vart jag går ni ej känna till får, dock jag går noggrann dit detta lyster mig. samt går jag än önskar samt syns inte någonsin mer mot, således sörjer ej mor alternativt systra mig. ifall detta spörjs, då jag gått, för att man mist litet smått, samt ni hör hur angående räven detta språkas, sålunda prata, min pys, för att ni sett mig, samt lys efter Maja, ett fåtal titta, ifall denna råkas!

DALMARSCH

En flock dalkarlar tågar bostad ifrån sommararbetet

Marschen går mot Tuna vid hed samt backar bruna, marschen går mot Mora samt bergen dem azurblå.

tillsammans hacka samt tillsammans spade oss draga bostad sålunda glade mot skogarna dem stora samt kullorna dem små.

Vid skuggande stack tillsammans skördarn jag drack ur hans burk den surnade drycken. Min kjortel vart fuktig inom fiskarens båt samt små frukter från växter sikfjäll ännu liksom smycken.

Och vart jag går ni ej känna till får, dock jag går noggrann dit detta lyster mig. samt går jag än önskar samt syns inte någonsin mer mot, således sörjer ej mor alternativt systra mig.

fläsk beneath, tänkte jag.

ifall detta spörjs, då jag gått, för att man mist litet smått, samt ni hör hur angående räven detta språkas, således prata, min pys, för att ni sett mig, samt lys efter Maja, erhålla titta, angående denna råkas!

DALMARSCH

En flock dalkarlar tågar bostad ifrån sommararbetet

Marschen går mot Tuna vid hed samt backar bruna, marschen går mot Mora samt bergen dem azurblå.

tillsammans hacka samt tillsammans spade oss draga bostad därför glade mot skogarna dem stora samt kullorna dem små.

Hur enkel detta existerar för att vandra, inom bröder tillsammans varandra, då slantarna inom fickan slå takt mot byxans skinn! Hur klarinetten låter, då spelman vänder åter tillsammans med brudgumsskänk åt flickan samt bröllopslust inom sinn!

Du dystre far inom huset, oss står ditt maltdryck inom kruset samt surnar än samt skonas?

Låt glädjen dväljas här! ni mor, sätt vid din gryta, låt fett inom gröten flyta, ty på denna plats existerar Sjungar Jonas, samt denna plats existerar Krongårds Per!

I bergslagsmän vid vreten, såsom sträven samt arbeten, gån tillsammans dit upp mot Siljan inom dalemarschens takt! Gån tillsammans samt skåden landen, var kyrkorna vid stranden stå glimmande såsom liljan uti sin vita prakt!

Se, hagarna sig färga likt flamma nära Brunnbäcks båt, samt flod samt bäckar rinna tillsammans upphöjd samt höstlig låt.

Inunder mörka skyar oss välmående våra byar.

på grund av oss bör vaxljus brinna, till oss skall föras ståt.

HEMBYGDENS HULDRA

Hennes far existerar bland alfer den störste inom den nejd var min tidig del av ett liv förgått, han existerar bergens samt skogarnas förste, samt inom Strandmora klint ar hans slott.

Hon existerar små människor, denna existerar jungfru för att kalla; denna existerar yngst inom sitt fädernehus, denna existerar vänast från bröder och systrar samtliga inom sitt väsen från gryning samt ljus.

Hennes läppar stå röda samt ljuva, hennes kalufs existerar såsom solbrantens ström, hennes synorgan existerar djupt liksom ett gruva, fullt från dunkel samt längtan samt dröm.

Hon små frukter från växter prydnader från silver samt koppar, från granater existerar livbältets låsanordning, dock sitt bröst önskar denna pryda tillsammans knoppar samt små blommor ifrån backe samt ås.

Det existerar tungsamt inom bergsalar smala, var blir soltörsten sinnet på grund av kraftfull.

läka dagen denna älskar för att gånga inom sin milsvida, härliga park.

Inunder mörka skyar oss välmående våra byar. på grund av oss bör vaxljus brinna, på grund av oss skall föras ståt.

HEMBYGDENS HULDRA

Hennes far existerar bland alfer den störste inom den nejd var min tidig del av ett liv förgått, han existerar bergens samt skogarnas förste, samt inom Strandmora klint ar hans slott.

Hon existerar ungar, denna existerar jungfru för att kalla; denna existerar yngst inom sitt fädernehus, denna existerar vänast från bröder och systrar varenda inom sitt väsen från gryning samt ljus.

Hennes läppar stå röda samt ljuva, hennes kalufs existerar likt solbrantens ström, hennes synorgan existerar djupt liksom ett gruva, fullt från dunkel samt längtan samt dröm.

Hon små frukter från växter prydnader från silver samt koppar, från granater existerar livbältets låsanordning, dock sitt bröst önskar denna pryda tillsammans knoppar samt små blommor ifrån backe samt ås.

Det existerar tungsamt inom bergsalar smala, var blir soltörsten sinnet på grund av kraftfull.

läka dagen denna älskar för att gånga inom sin milsvida, härliga park.

Hon beser sina hjordar dem fria -- var existerar älg, var existerar lekatt samt räv; samt denna gluttar inom grävsvinens stia samt inom tranbot bland vide samt säv.

Invid stranden från ödsliga Glimman hennes eka står gömd inom ett vik, samt små årslag hörts plaska inom dimman beneath lommarnes kvällsliga skrik.

*

Jag äger gått inom dem svärmande år inom ditt fotspår vid smaragdgrön små stig, då detta lopp såsom en budskap inom snåren samt all vildmarken hälsade dig.

Då stod törnrosen skärast ifall kinden, då tog göken sin mjukaste ton, då kom doften likt rikast tillsammans med vinden ifrån vildbins samt getingars bon.

Men jag ville dig hejda samt säga: vandra ej undan, ni skygga, förbliv!

Dina ögons mystär önskar jag äga samt din drömskatt ur vildmarkens liv.

Du är kapabel sägnerna, mörka samt ljusa, ifrån dal samt glittrande brant. Allt vilket skogarna hemligast susa existerar till dig likt på grund av ingen bekant.

Låt oss sitta var granarna gunga ovan smultron vid kolbottnens vall! Jag önskar lyssna dig prata samt sjunga, jag önskar lyss, mot dess dagen existerar all,

till dess skyarna slockna mot natten, medan hyttornas lågor erhålla färg, samt ni flyr ovan lommarnes vätska ovan älgarnes tallkrönta berg.

EN ENVIS DALKARLS VISA

Fördärves jag platt, angående jag viker ett tum ifrån mitt plats, angående jag står var tillsammans med heder samt ära!

Kom an, all världens klaffarehär! Mitt bröst existerar här; dess hårdhet skall ni lära: skjut giftiga pilar, jag blir var jag är.

Jag tror väl knappt jag mig egen bedrar, ifall jag håller på grund av visst, för att min ättefar drog ut tillsammans med Peder inom Vibberboda; samt känner jag riktig enstaka dalamans sätt, således önskar jag förmoda han höll sig, var skäktorna regnade tätt.

Låt oss sitta var granarna gunga ovan smultron vid kolbottnens vall!

Jag önskar lyssna dig prata samt sjunga, jag önskar lyss, mot dess dagen existerar all,

till dess skyarna slockna mot natten, medan hyttornas lågor ett fåtal färg, samt ni flyr ovan lommarnes vätska ovan älgarnes tallkrönta berg.

EN ENVIS DALKARLS VISA

Fördärves jag platt, angående jag viker enstaka tum ifrån mitt lokal, ifall jag står var tillsammans heder samt ära! Kom an, all världens klaffarehär!

Mitt bröst existerar här; dess hårdhet skall ni lära: skjut giftiga pilar, jag blir var jag är.

Jag tror väl knappt jag mig egen bedrar, ifall jag håller på grund av visst, för att min ättefar drog ut tillsammans med Peder inom Vibberboda; samt känner jag riktig ett dalamans sätt, sålunda önskar jag förmoda han höll sig, var skäktorna regnade tätt.

Och egen önskar jag vandra -- fast enstaka stackare massiv jag existerar inför den såsom inom höjden bor -- tillsammans nacken linjär beneath hatten.

samt identisk lynne ni nog förnam, varhelst ni gick fram nära dem stora älvarnas vätska, ifrån Långhedens mur mot Salfjällets kam.

Och den liksom förmå öppna tillsammans med fromhet sin mund samt bedja enstaka bön från sitt hjärtas bas, denne må väl önska: Giv varenda dem såsom nära älvarna bo förnöjsam ro, låt landet grönska, dock fyll detta främst tillsammans mandom samt tro!

Anm.Peder Svensson inom Vibberboda nämnes såsom dalkarlarnes anförare inom slaget nära Brunnbäcks färja.

UPPBROTT

De svarta skogarna mumla liksom psalmsång kring fädernas lutande kors, samt dovt likt enstaka vakande humla bak åsarna tonar Avesta fors.

Än vindspelet knarrar nära gruvan samt släggorna picka vid platsnamn järn, dock spoven sover vid tuvan, samt änderna vila vid vilande tjärn.

Och egen önskar jag vandra -- fast ett stackare massiv jag existerar inför den likt inom höjden bor -- tillsammans med nacken linjär beneath hatten. samt identisk lynne ni nog förnam, varhelst ni gick fram nära dem stora älvarnas vätska, ifrån Långhedens mur mot Salfjällets kam.

Och den likt är kapabel öppna tillsammans med fromhet sin mund samt bedja ett bön från sitt hjärtas bas, denne må väl önska: Giv samtliga dem likt nära älvarna bo förnöjsam ro, låt landet grönska, dock fyll detta främst tillsammans med mandom samt tro!

Anm.Peder Svensson inom Vibberboda nämnes vilket dalkarlarnes anförare inom slaget nära Brunnbäcks färja.

UPPBROTT

De svarta skogarna mumla vilket psalmsång kring fädernas lutande kors, samt dovt liksom ett vakande humla bak åsarna tonar Avesta fors.

Än vindspelet knarrar nära gruvan samt släggorna picka vid platsnamn järn, dock spoven sover vid tuvan, samt änderna vila vid vilande tjärn.

Nu ville jag girigt samla all nejdens drömmande fägring samt låt samt minnena, unga samt gamla, vilket sjunga inom mörker liksom existensen enstaka gång, idag ville jag dofterna fånga likt välla ur vårnattens jäsande brygd, samt föra dig tillsammans vid min långa, min ovissa väg, ni min Folkarebygd!

Jag går mellan lärkors nästen, jag följer din ström, likt inom saktmod samt ro går fram mellan klippornas fästen samt sandiga brinkar, var svalorna bo.

Frid hägnar dem vänliga Dalar, dock stenen står upphöjd nära Brunnbäcks flod samt stolt inom sin stumhet talar angående kraft, vilket inom trångmål vet hjälpa sig egen. LIV samt DÖD

JAG existerar ett SJUNGANDES RÖST

Jag existerar enstaka sjungandes röst vid stora, tomma slätter, var intet hörselorgan hör, var intet eko bor. Jag existerar en irrande bloss ovan stort insjövatten inom svarta nätter, enstaka nyckfull flamma, såsom slocknar snart inom mörkret: hos min mor.

Jag existerar en drivande växtdel inom höstens vida rike, min levnad existerar enstaka lek nära varenda vindars kör.

angående jag stannar vid en höjd alternativt drunknar inom en dike, detta vet jag ej, detta bryr mig ej, detta rår jag icke för.

JORUM

(Av Hans Holbein den yngste ifrån Rättvik)

Döden går ifrån bygd mot bygd tillsammans med sin murkna giga. äldre karl dock kvick samt kry, smala ben samt viga! Kastar såsom enstaka pojk mot sky frodigaste piga.

Står han nära enstaka stugas knut, fjällrar enkel vid strängen,

LIV samt DÖD

JAG existerar enstaka SJUNGANDES RÖST

Jag existerar enstaka sjungandes röst vid stora, tomma slätter, var intet hörselorgan hör, var intet eko bor.

Jag existerar en irrande bloss ovan stort insjövatten inom svarta nätter, enstaka nyckfull flamma, liksom slocknar snart inom mörkret: hos min mor.

Jag existerar en drivande växtdel inom höstens vida rike, min levnad existerar ett lek nära samtliga vindars kör. angående jag stannar vid en fjäll alternativt drunknar inom en dike, detta vet jag ej, detta bryr mig ej, detta rår jag icke för.

JORUM

(Av Hans Holbein den yngste ifrån Rättvik)

Döden går ifrån bygd mot bygd tillsammans med sin murkna giga.

äldre karl dock kvick samt kry, smala ben samt viga! Kastar liksom ett pojk mot sky frodigaste piga.

Står han nära ett stugas knut, fjällrar enkel vid strängen,

LIV samt DÖD

JAG existerar ett SJUNGANDES RÖST

Jag existerar ett sjungandes röst vid stora, tomma slätter, var intet hörselorgan hör, var intet eko bor. Jag existerar en irrande bloss ovan stort insjövatten inom svarta nätter, ett nyckfull flamma, vilket slocknar snart inom mörkret: hos min mor.

Jag existerar en drivande växtdel inom höstens vida rike, min levnad existerar enstaka lek nära samtliga vindars kör.

angående jag stannar vid en fjäll alternativt drunknar inom en dike, detta vet jag ej, detta bryr mig ej, detta rår jag icke för.

JORUM

(Av Hans Holbein den yngste ifrån Rättvik)

Döden går ifrån bygd mot bygd tillsammans med sin murkna giga. äldre karl dock kvick samt kry, smala ben samt viga! Kastar liksom enstaka pojk mot sky frodigaste piga.

Står han nära ett stugas knut, fjällrar enkel vid strängen,

sköna oskuld träder ut, liksom förr mot drängen.

hallå, galoppen går inom kut ovan sommarängen.

Mor inom huset, mjäll inom skinn, rund samt slät angående kinden, tar ifrån barmen, ljus samt stinn, diaren inom linden. fast dansar paret in genom gallergrinden.

Mormor väcks från ovant spel, rätar trögt vid benen. Gamla valsen massiv samt stel tråds vid kyrkgårdsrenen; matt samt yr denna stiger fel, ramlar beneath stenen.

Aldrig plats enstaka man därför galn efter fläng samt leka!

Nummerkarln samt generaln, blomstrande samt bleka -- varenda bjuder denne vid baln, ingen brukar neka.

Har denne inom en fattighus skumpat ifall tillsammans hjonen, står han strax inom prakt samt ljus uppe hos baronen; sirlig dans tillsammans getabock samt krus i enlighet med fina tonen.

Halta Lena, ful samt svår, saffransgrann inom nacken, äntligen enstaka polska får, fast denna släpar klacken.

Dunkom, hasom lunken går uppför kyrkobacken.

Jorum vid detta kala fjäll samt inom gröna hagen, Jorum inom den sena natt, Jorum mitt vid dagen! Hör den murkna gigans gnäll beneath yra dragen!

Bröder ifrån nation samt ort samt tillsammans mö samt fruga! Görom väntan ljuv samt lycklig inom vår lekarstuga, mot dess enstaka samt enstaka inom rad oss stå upp samt buga.

BARMHÄRTIGHETENS TEMPEL

Vi känna till denna skall komma enstaka gång mot inflytande samt spira, då hallarna stå tomma var jagets präster fira sin grymma Molokskult.

såsom inom advent går sången, inom helig väntan fången, tillsammans med bröst från andakt fullt. Hur länge skall denna töva?

Halta Lena, ful samt svår, saffransgrann inom nacken, äntligen enstaka polska får, fast denna släpar klacken. Dunkom, hasom lunken går uppför kyrkobacken.

Jorum vid detta kala fjäll samt inom gröna hagen, Jorum inom den sena natt, Jorum mitt vid dagen!

Hör den murkna gigans gnäll beneath yra dragen!

Bröder ifrån nation samt tätort samt tillsammans mö samt fruga! Görom väntan ljuv samt lycklig inom vår lekarstuga, mot dess enstaka samt ett inom rad oss stå upp samt buga.

BARMHÄRTIGHETENS TEMPEL

Vi känna till denna skall anlända enstaka gång mot auktoritet samt spira, då hallarna stå tomma var jagets präster fira sin grymma Molokskult.

liksom inom advent går sången, inom helig väntan fången, tillsammans bröst från andakt fullt. Hur länge skall denna töva?

Stå upp, o planet, samt öva den högas hyllningspsalmer, vandra ut samt vägen löva tillsammans med björkar samt tillsammans med palmer!

Bryt ner dem gyllne krogar, plats borg till gods samt skam, bygg stugor samt bygg logar, var denna önskar draga fram! Än intet synorgan skådar den himlakropp såsom dig bådar, ditt sekel ingen vet; dock medan natten skrider, oss titta mot dina tider, o moder Barmhärtighet!

Se, dina tempel trona inom varenda gröna dungar!

Dit anlända jordens kungar samt böja djupt sin topp, samt stapplande sig samla dem utmattad samt dem gamla samt hitta vila var. var läkas rivna sinnen, var slockna nödens minnen samt själviska begär.

Se, jordens judar anlända tillsammans med sina penningpåsar! dem nya släkten växtdel inunder trygga åsar; samt älskog går inom drömmar nära dina lunders strömmar,

ej synd, ej sorg denne vet.

samt jordens skalder nalkas, då sommardagen svalkas, samt sångens offer brinna till jordens härskarinna, gudinnan Barmhärtighet.

EN LÖSKERKARL

Vem existerar ni samt fanns kommer ni från? -- detta önskar jag samt kunna jag ej yttra. äger intet bostad, existerar ingen mans son, ej bostad alternativt son skall jag äga. Jag existerar ett främling fjärranväga.

Vad existerar din tro samt din religion?

-- Jag vet blott för att intet jag visste, samt plats jag ej från den rätta tron, således trodde jag dock ej miste! Gud äger jag sökt, den förste samt den siste.

Hur plats ditt liv? -- detta fanns storm samt kris samt kamp inom enstaka enda veva; detta plats gäckad längtan samt fåfäng glöd samt små glimtar ur molnens reva. Jag existerar således lycklig för att jag fått leva.

EN FADER

En fattig man såg sin späde son, likt denne avlat inom lönndom, stå blek samt illa klädd nära inhägnaden mot ett park, var friska samt fina unge lekte.

"Hjälp mig in",

ej synd, ej sorg han vet. samt jordens skalder nalkas, då sommardagen svalkas, samt sångens offer brinna till jordens härskarinna, gudinnan Barmhärtighet.

EN LÖSKERKARL

Vem existerar ni samt fanns kommer ni från? -- detta önskar jag samt förmå jag ej yttra. besitter intet bostad, existerar ingen mans son, ej bostad alternativt son skall jag äga. Jag existerar ett främling fjärranväga.

Vad existerar din tro samt din religion?

-- Jag vet blott för att intet jag visste, samt fanns jag ej från den rätta tron, därför trodde jag dock ej miste! Gud besitter jag sökt, den förste samt den siste.

Hur plats ditt liv? -- detta plats storm samt nödsituation samt kamp inom ett enda veva; detta plats gäckad längtan samt fåfäng glöd samt små glimtar ur molnens reva. Jag existerar sålunda lycklig för att jag fått leva.

EN FADER

En fattig man såg sin späde son, vilket han avlat inom lönndom, stå blek samt illa klädd nära inhägnaden mot enstaka park, var friska samt fina unge lekte.

"Hjälp mig in",

ej synd, ej sorg denne vet. samt jordens skalder nalkas, då sommardagen svalkas, samt sångens offer brinna på grund av jordens härskarinna, gudinnan Barmhärtighet.

EN LÖSKERKARL

Vem existerar ni samt fanns kommer ni från? -- detta önskar jag samt förmå jag ej yttra. äger intet bostad, existerar ingen mans son, ej bostad alternativt son skall jag äga.

Jag existerar enstaka främling fjärranväga.

Vad existerar din tro samt din religion? -- Jag vet blott för att intet jag visste, samt fanns jag ej från den rätta tron, därför trodde jag dock ej miste! Gud besitter jag sökt, den förste samt den siste.

Hur plats ditt liv? -- detta fanns storm samt nödsituation samt kamp inom enstaka enda veva; detta fanns gäckad längtan samt fåfäng glöd samt små glimtar ur molnens reva.

Jag existerar således lycklig för att jag fått leva.

EN FADER

En fattig man såg sin späde son, såsom denne avlat inom lönndom, stå blek samt illa klädd nära inhägnaden mot ett park, var friska samt fina små människor lekte. "Hjälp mig in",

bad gossen sin far utan för att uppleva honom. dock mannen smekte barnet samt gick personer i sorg sin väg. då detta vykort tidsperiod därefter sades honom, för att sonen dött, förbannade han sig egen samt tänkte: inom evighet må hämndens herre från mig utkräva straffet till detta barns öde!

Men äger ni ett lekplats, o konung, vid dina saliga ängar, var blomstrens eviga honung sin ånga till barnen strör, då samlas väl dit för att leka jämväl dem klena samt bleka ni tog ur armodets sängar samt dem likt nära jordens parkerar stått efterlängtat utanför.

Och går ditt människor för att betrakta ibland dem små lustiga vänner, dem heliga mödrar vakta samt tjänande himmelska mör, då låt mig stå nära staketet, ifall än liksom en ogräs bland vetet, samt titta angående min son jag känner; ett stund låt mig stå, fast förkastad, samt lyss angående hans skratt jag hör.

DRÖMMEN samt LIVET

Jag ville existera enstaka dominerande man samt bygga mig borg samt rödja mig rike samt gräva omkring dem en väldigt dike, därför långbent ondska på grund av brett detta fann.

bad gossen sin far utan för att uppleva honom.

dock mannen smekte barnet samt gick personer i sorg sin väg. då detta kreditkort tidsperiod därefter sades honom, för att sonen dött, förbannade han sig egen samt tänkte: inom evighet må hämndens herre från mig utkräva straffet på grund av detta barns öde!

Men äger ni enstaka lekplats, o konung, vid dina saliga ängar, var blomstrens eviga honung sin ånga till barnen strör, då samlas väl dit för att leka jämväl dem klena samt bleka ni tog ur armodets sängar samt dem såsom nära jordens parkerar stått efterlängtat utanför.

Och går ditt människor för att betrakta ibland dem små lustiga vänner, dem heliga mödrar vakta samt tjänande himmelska mör, då låt mig stå nära staketet, ifall än likt en ogräs bland vetet, samt titta ifall min son jag känner; enstaka stund låt mig stå, fast förkastad, samt lyss ifall hans skratt jag hör.

DRÖMMEN samt LIVET

Jag ville existera ett dominerande man samt bygga mig borg samt rödja mig rike samt gräva omkring dem en väldigt dike, således långbent ondska till brett detta fann.

Där ville jag duka borden mot fest samt erbjuda fanns hungrig ifrån vägen mot gäst samt samtliga raska samt präktiga karlar.

var skulle detta sägas högt samt fritt, för att mörk existerar mörk samt för att vitt existerar vitt, samt existensen berömmas, därför länge detta varar.

Jag ville existera enstaka modig man. Giv mig, o öde, enstaka kamp samt ett sadel, en drabbande svärd samt ett sak utan tadel för att falla till, angående ej segra jag kan! samt får jag ej nämnas vid ärans dygn, då skarorna komma ifrån lyktat stöt, bland dem vilket stormat samt stupat inom täten -- likgott, angående inom virvlande hopen jag stred!

Fram är kapabel man väl vandra fast inom sista led, samt man sover väl gott, fast man sover förgäten.

Så vart jag ett drömmare, icke ett man! Jag fäktar samt rasslar tillsammans med ordens lansar, samt små frukter från växter jag inom diktens tornering en rustning, går jag eljest inom vardagskavaj vilket enstaka ann. Jag ville sjunga inom bergens ljus dock dröjer inom skuggan kring hembyns bostad, var minnena spela såsom näktergalen.

dock nejden skall lyssna ännu min röst! Finns atmosfär inom lunga samt klang inom bröst, kunna sången nå upp, fast den ljuder inom dalen.

FRIDOLINS LUSTGÅRD LUSTGÅRDEN

Den drar förbi, den undvikande armén, tillsammans flöjters klagospel samt lama trummor. fanns detta tillsammans dem jag gick inom solens sken, bland dessa unga gamla människor samt gummor? Jag hör enstaka låt likt enstaka begravningsmässa, för att tron existerar död samt kärleken förbrunnen; fältprästen går tillsammans sänkt samt skallig hjässa samt utan evangelium inom munnen: "Vår position inom diktens nation fanns tretti tid.

idag kräver livets allvar: tänk vid maten! för tillfället bleknar undrens planet, dock öppen står, väl oss, den borgerliga, stora Staten."

Landstormens sista uppbåd kallas re'n från arga hornrop ifrån dem dystra riken, samt jag hör dit samt borde längese'n sett gränsens moln, dock jag existerar undanviken. Jag äger ett sal, mot aftonen belägen, enstaka lustgård samt enstaka borg inom ungdomslandet.

Dit vek jag, led vid flykten, in ifrån vägen, var önskar jag hålla stånd därför sent jag är kapabel detta. ocean tackar för att ej ni slog mig vanför, liv, för att jag existerar stridbart kraftfull, fast såren ömma, för att jag existerar djärv samt varm samt nog naiv för att hänryckt sjunga samt för att ljuvligt drömma!

FRIDOLINS LUSTGÅRD LUSTGÅRDEN

Den drar förbi, den undvikande armén, tillsammans med flöjters klagospel samt lama trummor.

fanns detta tillsammans dem jag gick inom solens sken, bland dessa unga gamla människor samt gummor? Jag hör ett låt likt ett begravningsmässa, för att tron existerar död samt kärleken förbrunnen; fältprästen går tillsammans med sänkt samt skallig hjässa samt utan evangelium inom munnen: "Vår service inom diktens nation fanns tretti tid. för tillfället kräver livets allvar: tänk vid maten!

idag bleknar undrens planet, dock öppen står, väl oss, den borgerliga, stora Staten."

Landstormens sista uppbåd kallas re'n från arga hornrop ifrån dem dystra riken, samt jag hör dit samt borde längese'n sett gränsens moln, dock jag existerar undanviken. Jag besitter enstaka sal, mot aftonen belägen, ett lustgård samt ett borg inom ungdomslandet. Dit vek jag, led vid flykten, in ifrån vägen, var önskar jag hålla stånd sålunda sent jag förmå detta.

ocean tackar för att ej ni slog mig vanför, liv, för att jag existerar stridbart kraftfull, fast såren ömma, för att jag existerar djärv samt varm samt nog naiv för att hänryckt sjunga samt för att ljuvligt drömma!

Häran, kompan, ni dröjare, likt går tillsammans med lätta steg vilket jag inom eftertroppen samt gnolar visor ifall den sälla vår, fast varenda flaggor blåsa höst inom toppen. Kom in samt sitt vid lönnlövsmyckat säte samt sjung inom tvekamp tillsammans din broder Håkan.

inom vägens vindar strävnade vårt läte, dock vårens låt existerar vacker ifrån själva kråkan. samt strövar ovan middagsheta nation ett mö hitåt, var lundens fläkta svalkar, oss le måhända ovan häckens kant -- oss voro fordom tämligt stora skalkar.

DE TYSTA SÅNGERNA

Det plats likt den tidiga, svala vår, då än all jorden existerar stum, fast mänskorna ana för att rymden står från sångers utandning ljum.

Då fanns såsom ett vårsvan den stolta solen vilket sjunger var han far, samt månen ett drömmande gök vilket gol inom fjärran på grund av stjärnornas par.

Vi möttes, jag såg dig, din barm, såsom steg likt ett visa inom jamb efter jamb. Din munhåla beneath rosende insegel teg, dock din blick plats enstaka upphöjd dityramb.

Häran, kompan, ni dröjare, liksom går tillsammans med lätta steg liksom jag inom eftertroppen samt gnolar visor ifall den sälla vår, fast varenda flaggor blåsa höst inom toppen.

Kom in samt sitt vid lönnlövsmyckat säte samt sjung inom tvekamp tillsammans din broder Håkan. inom vägens vindar strävnade vårt läte, dock vårens låt existerar vacker ifrån själva kråkan. samt strövar ovan middagsheta nation enstaka mö hitåt, var lundens fläkta svalkar, oss le måhända ovan häckens kant -- oss voro fordom tämligt stora skalkar.

DE TYSTA SÅNGERNA

Det fanns såsom den tidiga, svala vår, då än all jorden existerar stum, fast mänskorna ana för att rymden står från sångers utandning ljum.

Då plats vilket ett vårsvan den stolta stjärna likt sjunger var han far, samt månen ett drömmande gök likt gol inom fjärran på grund av stjärnornas par.

Vi möttes, jag såg dig, din barm, vilket steg likt ett visa inom jamb efter jamb. Din munhåla beneath rosende insegel teg, dock din blick fanns enstaka upphöjd dityramb.

Jag vet för att ditt väsen sjöng tillsammans inom detta ocean såsom svallar jorden runt -- inom jungfrurnas blod samt inom kvistarnas sav samt inom allt såsom existerar ungt samt sunt.

Jag vet för att oss sutto nära identisk matbord nära drömmarnas hemliga fest, var allt liksom oss kände vart sagt utan mening, samt således vart detta vackrast samt bäst.

Jag kunde äga räckt dig enstaka ros vilket kvad min längtan, hur rik den fanns, samt hört ifrån violen bland ekarnas växtdel ditt skygga samt trogna svar.

Vi möttes, oss skildes, oss möttes igen mot dem tigande sångernas fest, oss skildes till ständigt samt visste ej än för att oss fått vilket all världen besitter bäst. detta fanns inom dem tidiga ungdomsår, då själarna dikta den låt, liksom existensen skall sjunga dock inte någonsin förmår för att ge röst, såsom den anats enstaka gång.

I JUDA STÄDER

Hur präktigt leva oss inom Juda städer!

oss vandra tillsammans med tänkespråk vid våra textilier samt långa, sköna börsar inom vår grabb. oss hava rivit våra fäders hyddor samt byggt oss cederhus, samt Sabas kryddor samt Cyperns druvor mogna på grund av vår tand.

Jag vet för att ditt väsen sjöng tillsammans inom detta ocean liksom svallar jorden runt -- inom jungfrurnas blod samt inom kvistarnas sav samt inom allt liksom existerar ungt samt sunt.

Jag vet för att oss sutto nära identisk arbetsyta nära drömmarnas hemliga fest, var allt likt oss kände vart sagt utan mening, samt därför vart detta vackrast samt bäst.

Jag kunde äga räckt dig ett ros likt kvad min längtan, hur rik den plats, samt hört ifrån violen bland ekarnas ark ditt skygga samt trogna svar.

Vi möttes, oss skildes, oss möttes igen mot dem tigande sångernas fest, oss skildes till ständigt samt visste ej än för att oss fått vilket all världen besitter bäst. detta plats inom dem tidiga ungdomsår, då själarna dikta den låt, likt existensen skall sjunga dock inte någonsin förmår för att ge röst, likt den anats enstaka gång.

I JUDA STÄDER

Hur präktigt leva oss inom Juda städer!

oss vandra tillsammans tänkespråk vid våra plagg samt långa, sköna börsar inom vår grabb. oss hava rivit våra fäders hyddor samt byggt oss cederhus, samt Sabas kryddor samt Cyperns druvor mogna på grund av vår tand.

Vår levnads varenda timmar flyga lama likt feta duvor, makliga samt tama, tillsammans fridens kutter fyllande vårt land.

Hur besitter min ande längtat innerligen mot starka vingars universum, mot örnestigen ifrån detta lyckliga Jerusalem!

denna plats går oss allt därför kräsligt väl inom händer; inom Kedars byar hungra mina fränder, samt öknens vindar kalla mig: kom hem! denna plats hotar dom; nedsänkt jag ett stormnatt vaken, förnam jag suset från den stora draken, liksom sprutar hämndens flamma samt svavelslem.

Jag önskar stå upp samt gjorda mina länder samt utspy vinet mellan mina tänder, mot vattendrag trängtande liksom törstig hjort; samt jag önskar vika försvunnen inom aftontöcknen mot leoparders höjd, mot lejonöknen, var existensen avvaktar farligt, armt samt stort.

Stå hastigt upp, plats likt ett hind, min kära! en nytt samt väldigt rike existerar oss nära, enstaka sällsam himlakropp brinner nära dess port.

Vi skynda försvunnen vid ångestheta sulor, oss söka skydd inom skrevor samt inom kulor, oss flyga eller fly undan, tills ingen våra tillhåll vet. detta står ett döpare nära fjärran källa tillsammans hotfull blick samt kalufs vilket dunkla välla, ett massiv samt sträng samt straffande profet.

Vildhonung doftar ur dem sträva orden, samt torra grenar utflykt sig ifrån jorden utur ditt botdop, kärva ensamhet!



HÖSTENS VÅR

Nu existerar den stolta vår utsprungen, den vår dem svaga kalla höst. idag blommar heden skarlakansröd från ljungen samt vitt från liljor älvens bröst. för tillfället existerar den sista visan sjungen från sommarns kvinnligt veka röst; för tillfället stiger uppför bergens steg trumpetarn storm inom dunkel kappa.

Nu äro samtliga drömbarn döda såsom fötts ur vårens sköra lek -- likt buskens rosentyll, den röda, likt inledande misstänkta mörker fullfölja blek.

dock samtliga starka känslor glöda såsom snårens nypon, kullens ek samt viska varmt inom frost samt nordan angående gyllne mognad samt fullbordan.

Min låt flög drucken kring detta bästa från färg samt lukt inom ängars ljus, samt detta fanns ljuvligt nog för att gästa dem flera hjärtans honungshus; för tillfället önskar jag, mätt vid sötman, fästa min boning långt ifrån lust samt rus samt vila beneath fasta bjälkar, ej beneath åtgärda blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina, för att ni plats allvar samt står kvar,

att ingen solen behövs för att skina vår älskade varm inom svala dar!

Hör, himlens hårda klimat vina sin högtidshymn på grund av trogna par. oss le, då jorden reds samt darrar; vår lyckas bostad äger goda sparrar.

GÖJEVISA

Skall granneligen förstås från ett plats likt känner bondepraktikan

Nordan existerar min kärleksvind samt Göja min älskogsmö. inte någonsin står solen således skarlakansröd nära sin grind likt stigen ifrån bolster från frost. inte någonsin existerar flickan därför vacker till din blick såsom sedd genom yrvädrets flor.

"Dansa samt sjung, agrimonia drick", därför säger oss Göja, min bror.

Solen, likt går inom den kyliga vattendjur, idag drager sig tidigt mot ro. således ock fanns yngling, fullkommen samt frisk, idag önskar hos kärestan bo. Sunnan går kvalmig inom skogar från träd samt andas förgiftande dunst; nordan, kom nordan, vår bilägersvind, såsom blåser oss välbefinnande samt gunst!

att ingen solen behövs för att skina vår älskade varm inom svala dar!

Hör, himlens hårda klimat vina sin högtidshymn till trogna par. oss le, då jorden reds samt darrar; vår lyckas bostad äger goda sparrar.

GÖJEVISA

Skall granneligen förstås från ett fanns likt känner bondepraktikan

Nordan existerar min kärleksvind samt Göja min älskogsmö. inte någonsin står solen därför skarlakansröd nära sin grind såsom stigen ifrån bolster från frost. inte någonsin existerar flickan således vacker på grund av din blick vilket sedd genom yrvädrets flor.

"Dansa samt sjung, agrimonia drick", sålunda säger oss Göja, min bror.

Solen, liksom går inom den kyliga vattendjur, idag drager sig tidigt mot ro. således ock fanns yngling, fullkommen samt frisk, idag önskar hos kärestan bo. Sunnan går kvalmig inom skogar från träd samt andas förgiftande dunst; nordan, kom nordan, vår bilägersvind, vilket blåser oss välmående samt gunst!

Långvägs jag kommer från nordvindens bygd samt söker min älskades skogsdunge.

Ser ni mitt lopp beneath granarnas skygd, kom möt mig inom Veneris stund! Gott existerar för att handla tillsammans kvinnfolk, jag lärt, inom Göjas trovärdiga mörker.

frankiska.

Hör, ovan drivan, söm dagsmejan tärt, går tassande mjukt Peter Katt.

Nu må man gilja samt bygga sig bo, ty gamman existerar god vilket ett päls; inte någonsin träffar rötan inom huset sin klo, angående timret inom Göjetid fälls. Fastlagen kommer; ifall jorden inom tö täcks rensa sin fruktsamma famn, strör jag vid änglarnes tisdag mitt plantdel inom ditt samt dem heligas namn.

Anm.För dem oinformerade må nämnas för att tisdagen inom fastlagsveckan kallas samtliga änglars solens tid samt för att plantdel såsom då utströs inom deras namn skall grönska härligen.

DEN DRÖMMANDE SYSTERN

Vinden agerar vid sin sträng smäktande bukolika.

önskar ni vandra vid grönan fält, jungfru Melancholica? Dagen slocknar högt mot norr, stigens kvist existerar dagglöst torr, sakta surra broms samt ollonborr.

Långvägs jag kommer från nordvindens bygd samt söker min älskades skogsdunge. Ser ni mitt lopp beneath granarnas skygd, kom möt mig inom Veneris stund! Gott existerar för att handla tillsammans kvinnfolk, jag lärt, inom Göjas trovärdiga mörker.

Hör, ovan drivan, söm dagsmejan tärt, går tassande mjukt Peter Katt.

Nu må man gilja samt bygga sig bo, ty gamman existerar god vilket enstaka päls; inte någonsin träffar rötan inom huset sin klo, angående timret inom Göjetid fälls. Fastlagen kommer; angående jorden inom tö täcks rensa sin fruktsamma famn, strör jag vid änglarnes tisdag mitt plantdel inom ditt samt dem heligas namn.

Anm.För dem oinformerade må nämnas för att tisdagen inom fastlagsveckan kallas samtliga änglars dygn samt för att plantdel liksom då utströs inom deras namn skall grönska härligen.

DEN DRÖMMANDE SYSTERN

Vinden agerar vid sin sträng smäktande bukolika.

önskar ni vandra vid grönan fält, jungfru Melancholica? Dagen slocknar högt mot norr, stigens kvist existerar dagglöst torr, sakta surra broms samt ollonborr.

Där ni nyss inom solen gick bland dem andra tärnorna, nedsänkt ett fjärrglans inom din blick såsom inom sommarstjärnorna; samt jag tänkte: dagens älv väller kraftfull samt varm såsom blod, dock den värmer ej min jungfrus mod.

Stämdes gigor, yr samt skarlakansröd strax kom ung Sanguinica, samt tillsammans med kind inom häftig glöd upp sprang stolt Cholerica.

Fru Flegmatica kom ock, trög samt tungögd, ljus samt tjock. ni gled isolerad försvunnen ur dansens flock.

Går ni beneath månens färsk, systra Melancholica, leker skimret vid din hy likt vid blek majolika. mot en flaska på grund av drömmars alkoholhaltig existerar ni formad, svag samt fin; ni existerar skymningsvind samt mandolin.

MIKROKOSMOS

Motiv ur bondepraktikan

Jag existerar från jorden, jag existerar sval samt massiv, trögvulen, gammalstämd fast ganska ung.

detta står en gulnat höstträd inom min själ, dess varenda grenar susa såsom farväl.

Där ni nyss inom solen gick bland dem andra tärnorna, nedsänkt ett fjärrglans inom din blick likt inom sommarstjärnorna; samt jag tänkte: dagens älv väller kraftfull samt varm liksom blod, dock den värmer ej min jungfrus mod.

Stämdes gigor, yr samt skarlakansröd strax kom ung Sanguinica, samt tillsammans kind inom häftig glöd upp sprang stolt Cholerica.

Fru Flegmatica kom ock, trög samt tungögd, ljus samt tjock. ni gled isolerad försvunnen ur dansens flock.

Går ni beneath månens färsk, systra Melancholica, leker skimret vid din hy liksom vid blek majolika. mot en flaska till drömmars alkoholhaltig existerar ni formad, svag samt fin; ni existerar skymningsvind samt mandolin.

MIKROKOSMOS

Motiv ur bondepraktikan

Jag existerar från jorden, jag existerar sval samt massiv, trögvulen, gammalstämd fast ganska ung.

detta står en gulnat höstträd inom min själ, dess varenda grenar susa såsom farväl.

Jag existerar från vattnet, jag existerar kall samt fuktig, min stela flegma existerar såsom frusen gråt. Min vinterglädje bullrar kraftfull dock bråd, nära att vara berusad eller övermättad möbel tillsammans alkoholhaltig samt villebråd.

Jag existerar från luften, jag existerar ljus samt blid, jag går såsom inom beständig lådingstid.

vilket långa kalenderår försummat samt försönt står upp nära vädrens lekar friskt samt grönt.

Jag existerar från elden, jag existerar torr samt varm från sommarsol såsom ingen minskning vet. Väl må jag undra för att denna ej förbränt mig egen tillsammans samtliga mina element.

Anm.Lådingen = våren.

FRIDOLINS DÅRSKAP

Knappt leker mört, knappt hoppar lax, knappt blåses vintern ut, då står ni skarlakansröd vilket fordomsdags samt glimögd nära din knut.

nära idealens spruckenhet samt emotionell skämda alkoholhaltig, fanns får din själ sin druckenhet, ni gamle Fridolin?

Vad bryr detta dig för att vivor le, för att nävans kind existerar täck? äger ni ännu enstaka krans för att ge, ni flera kvinnors gäck?

Jag existerar från vattnet, jag existerar kall samt fuktig, min stela flegma existerar såsom frusen gråt. Min vinterglädje bullrar kraftfull dock bråd, nära att vara berusad eller övermättad matbord tillsammans med alkoholhaltig samt villebråd.

Jag existerar från luften, jag existerar ljus samt blid, jag går såsom inom beständig lådingstid.

vilket långa tid försummat samt försönt står upp nära vädrens lekar friskt samt grönt.

Jag existerar från elden, jag existerar torr samt varm från sommarsol likt ingen minskning vet. Väl må jag undra för att denna ej förbränt mig egen tillsammans med varenda mina element.

Anm.Lådingen = våren.

FRIDOLINS DÅRSKAP

Knappt leker mört, knappt hoppar lax, knappt blåses vintern ut, då står ni skarlakansröd såsom fordomsdags samt glimögd nära din knut.

nära idealens spruckenhet samt emotionell skämda alkoholhaltig, fanns får din själ sin druckenhet, ni gamle Fridolin?

Vad bryr detta dig för att vivor le, för att nävans kind existerar täck? besitter ni ännu ett krans för att ge, ni flera kvinnors gäck?

Vad suckan blandas från ditt bröst tillsammans med djupa skogars vin? Finns än, mot svar, ett mänsklig röst vilket suckar: Fridolin?

Du går tillsammans knäsid gångjärnsrock samt upphöjd samt fejad huvudbonad, ni drager hårvård inom din lock samt små frukter från växter enstaka vacker krav för att.

Ack, vid dem unga narrars stig, var vällukt svävar härlig, för att jag ännu skall möta dig, ni gamle Fridolin!

Gå bostad samt gnid detta fåralår, såsom hänger vid din skiljevägg, samt sjung angående våra tomma tid samt sälla dryckers drägg. Gjut dubbelt maltdryck vid flisorna från sargad violin, samt gjut inom aftonvisorna ditt svårmod, Fridolin!

Anm.Fiol kallas skämtsamt en torkat fårlår varav karvas skivor.

I KUNGALUNDEN

Hell dig gamla konungalund tillsammans med träd samt ek bland fur!

Sjunger ni än enstaka rolig stund angående adelig amur?

Vad suckan blandas från ditt bröst tillsammans med djupa skogars vin? Finns än, mot svar, ett mänsklig röst likt suckar: Fridolin?

Du går tillsammans knäsid gångjärnsrock samt upphöjd samt fejad huvudbonad, ni drager hårvård inom din lock samt små frukter från växter ett vacker krav för att. Ack, vid dem unga narrars stig, var vällukt svävar härlig, för att jag ännu skall möta dig, ni gamle Fridolin!

Gå bostad samt gnid detta fåralår, vilket hänger vid din skiljevägg, samt sjung angående våra tomma kalenderår samt sälla dryckers drägg.

Gjut dubbelt maltdryck vid flisorna från sargad violin, samt gjut inom aftonvisorna ditt svårmod, Fridolin!

Anm.Fiol kallas skämtsamt en torkat fårlår varav karvas skivor.

I KUNGALUNDEN

Hell dig gamla konungalund tillsammans med träd samt ek bland fur! Sjunger ni än enstaka rolig stund ifall adelig amur?

Skeppet kom, ett prunkande jaktverksamhet tillsammans med låt samt alkoholhaltig ombord.

Mörka män ifrån främmande trakt beträdde lundens jord.

Bruna män tillsammans med strida skägg samt brytande tyskt samt danskt gingo beneath blommande hägg samt doftade vinet spanskt.

Vem existerar denna tillsammans smalaste vrist inom purpurfållad kjol?

Förord mot den digitala utgåvan.

Mörkt existerar Vendens nation, vilket mist sin unga furstesol.

Spela, skogsdunge, din vackraste låt kring hennes uppgångsstig. denna skall vandra sin ungdom utdragen samt lysa vår på grund av dig.

Skygg denna går bland vendelört samt sommarhyll vidare. Bärgen, svenner, kjortelens skört, ty snårens blom existerar våt.

Upp samt ner vid gångarnas jord går kungalundens vakt, bålda män tillsammans med blomstrande hull, liksom blåsa horn tillsammans med makt.

Med dånande pomp samt fruktansvärd dem framgå likt mot konflikt, dock sänka ödmjukt sina svärd, ni kungabarn, till dig.

Åldrig varulv kryper fram mot mörka grottans gap, plirar, likt detta mildaste lamm, ur mörker samt fångenskap.

Kungen går, fast äldre samt massiv, tillsammans med fröjd ifrån slottet ner.

Munter blir den strängaste monark, då sådan mö han ser.

Prinsen går, enstaka skimrande prins, inom fadrens höga spår. Landen stå tillsammans med bugande lins samt viska var han går.

Vid karparnas damm tillsammans vattendill samt vass bland ek samt fur svärjer denne prinsessan mot sin kongliga amur.

*

Hundra tid samt hundra kalenderår samt hundrade kalenderår därtill! Kungalund, fast tiden går, ni ståndar stolt samt still.

Sjunger ni än angående ung amur, därför sjung inom dygn på grund av mig, var jag går bland träd samt fur vid kunglig kärleksstig.

En farande man, ett käck plebej inom förstars fjät existerar jag lämnar lycklig min levnads galej åt luftström samt böljeslag,

landar samt gläds åt lundars tungomål samt gamla ömma mening, seglar igen mot okänd bak tillsammans låt samt alkoholhaltig ombord.

Spela, lund!

för tillfället gångar ett båt mot kust bland stim från mört. Stig, min stjärna ifrån tilja fuktig bland hyll samt vendelört.

Lyft vilket inom dans din smala tramp samt sommartunna plagg: stigen existerar trång tillsammans linderot, tillsammans med tagg samt fläderdagg.

Mötas oss nära näckens brunn inom kungalundens mitt, kysser ni min skäggiga munhåla, existerar all riket ditt.

Glömd existerar lundens konungaätt samt draken sover gott.

isolerad denna plats, tillsammans okränkt korrekt jag varulv existerar samt drott.

Du existerar adelig samt ung, är kapabel väl enstaka topp få; jag existerar varenda narrars monark, vilket skämtar tillsammans dig därför. NYA SKOTT

Herr Ollondal, växt ut ifrån ditt slott! Din mark existerar smaragdgrön samt hennes överdel existerar blått. vid samtliga renar blommar hästhovsörten, gökskällans ludna ur ljudlöst går, den späda sälgen vaknar samt förstår sin nakenhet samt utför sig gyllne skörten.

vandra ut samt njut från markens bleka vår!

Herr Ollondal, växt ut ifrån ditt slott! dem gamla lindar skjuta nya ny tillväxt samt susa ovan parkens färska nässlor: Än, gode herre, leva ni samt vi! inom snåren prassla hasselmöss samt vässlor samt kvällens luftström existerar full från svaneskri.

Herr Ollondal, idag ståndar våren full, idag tända vivor varenda fält inom gull.

säga, minns ni än små vägarna kring torpen, var, unga hjorten lik, ni strövat vig? Minns ni allt kvinnofladdret vid din stig, då blont samt mörk, såsom lärkan samt likt korpen, tillsammans med vårligt vingflax kretsade kring dig?

Herr Ollondal, ni dröjer inom ditt slott. Din sittmöbel existerar mjuk, ditt gamla alkoholhaltig existerar gott; samt vaknar ni, då vårens härtåg drager tillsammans med ystert rop ett mörker ditt byggnad förbi, därför existerar detta blott din arga höstpodager, såsom säger mot för att än den sitter i,

Då skymtar detta, o herre, nära din knut.

detta dröms inom natten, likt detta drömts förut, samt käck samt senfullt ung din son beträder dem identisk vårens vägar egen ni gått, samt då ni murknar inom ditt misstänkta slott såsom linden, blött samt nött från tusen klimat, existerar han den gamla stammens friska skott.

VISA inom ENSKOGEN

När enen börjat ryka, existerar abborrleken slut; jag skär mig spö samt klyka samt kastar kroken ut.

Och spöet utav eneträ detta rycker inom min grabb, ty älskade suger människor samt fä, inom en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig liksom vid land.

Nu stå dem inledande axen samt skälva vid sin tramp, för tillfället leker vikens braxen samt fyller år nät samt not.

När skogens enar stå inom rök, tar häggen floret vid, då visslar svala, ropar gök för att jag må linet så.

Då skymtar detta, o herre, nära din knut.

detta dröms inom natten, såsom detta drömts förut, samt käck samt senfullt ung din son beträder dem identisk vårens vägar egen ni gått, samt då ni murknar inom ditt misstänkta slott såsom linden, blött samt nött från tusen meteorologi, existerar han den gamla stammens friska skott.

VISA inom ENSKOGEN

När enen börjat ryka, existerar abborrleken slut; jag skär mig spö samt klyka samt kastar kroken ut.

Och spöet utav eneträ detta rycker inom min grabb, ty älskade suger människor samt fä, inom vätska likt vid land.

Nu stå dem inledande axen samt skälva vid sin tramp, idag leker vikens braxen samt fyller år nät samt not.

När skogens enar stå inom rök, tar häggen floret vid, då visslar svala, ropar gök för att jag må linet så.

När häggen står inom färgglad växtdel, existerar flickors längtanstid; dem argaste bli fromma, den stramaste existerar blid.

Och tänk för att vid detta läka tid den enda tidsperiod detta existerar då kvinnokönet röjer spår från ömmare begär!

Så önskar jag mig förnöja den korta period jag kunna.

Kom, fanns min braxenmöja, jag existerar ett braxenman.

Vi leka beneath sunnanblåst inom sommarljusets vatten, tills häggen ståndar skarlakansröd från frost samt enen ljus från snö.

Då darra himlens stjärnor inom kvällens nordanvin, då spinna nejdens tärnor sitt eget brudelin.

NU ÖPPNAR NATTGLIM SIN KRONA

Nu öppnar nattglim sin topp inom åkrarnas yviga korn, samt älgtjuren söker den hona denne vann tillsammans med sitt stridbara horn,

När häggen står inom växtdel, existerar flickors längtanstid; dem argaste bli fromma, den stramaste existerar blid.

Och tänk för att vid detta kurera tid den enda tidsperiod detta existerar då kvinnokönet röjer spår från ömmare begär!

Så önskar jag mig förnöja den korta tidsperiod jag förmå.

Kom, plats min braxenmöja, jag existerar ett braxenman.

Vi leka beneath sunnanblåst inom sommarljusets vattensamling, tills häggen ståndar skarlakansröd från frost samt enen ljus från snö.

Då darra himlens stjärnor inom kvällens nordanvin, då spinna nejdens tärnor sitt eget brudelin.

NU ÖPPNAR NATTGLIM SIN KRONA

Nu öppnar nattglim sin topp inom åkrarnas yviga korn, samt älgtjuren söker den hona denne vann tillsammans med sitt stridbara horn,

nu teckna slåtterblomma samt glimtande ögontröst den skymningsväg jag önskar komma liksom förr mot min älskades bröst.

Högt ropar knarren, min sträva, dock eldiga näktergal, samt månjungfrun tömmer sin stäva inom purpurn ifrån dagens pokal.

Jag stiger mot vreten, likt rundar behagligt sin slumrande barm. Då kommer ur dalar samt lundar min omtyckt lidelsevarm.

På hösläden lägret jag reder från jungfru Marie halm. var önskar jag hos dig sjunka neder inom hässjornas ångande kvalm -- ett jordson, kraftfull samt härdig fast ljuvligt berusad samt matt, din rika älskade värdig, mörkögda augustinatt.

LÄNGTAN HETER MIN ARVEDEL

Längtan heter min arvedel, slottet inom saknadens dalar.

Sakta en underligt strängaspel tonar igenom dess salar.

nu teckna slåtterblomma samt glimtande ögontröst den skymningsväg jag önskar anlända vilket förr mot min älskades bröst.

Högt ropar knarren, min sträva, dock eldiga näktergal, samt månjungfrun tömmer sin stäva inom purpurn ifrån dagens pokal. Jag stiger mot vreten, liksom rundar behagligt sin slumrande barm. Då kommer ur dalar samt lundar min omtyckt lidelsevarm.

På hösläden lägret jag reder från jungfru Marie halm.

var önskar jag hos dig sjunka neder inom hässjornas ångande kvalm -- ett jordson, kraftfull samt härdig fast ljuvligt berusad samt matt, din rika älskade värdig, mörkögda augustinatt.

LÄNGTAN HETER MIN ARVEDEL

Längtan heter min arvedel, slottet inom saknadens dalar. Sakta en underligt strängaspel tonar igenom dess salar.

Säg, vadan kväller ni, klagande ström, djupt ur dem misstänkta gemaken, ni vilket mig sjunger ifall dagen inom vision, sjunger angående natten mig vaken?

Vem existerar den själ likt inom suck samt inom ton andas ifrån hemliga strängar, ljuvligt liksom doften ifrån humlornas bon flyter vid gulnande ängar?

Somrarna blekna samt solar vandra ner, timmarna varda mig tunga, rosorna dofta inom vissna kvarter, minnena viska samt sjunga.

Klinga, ni klagande strängaspel, sällskap inom drömmande salar!

Längtan heter min arvedel, slottet inom saknadens dalar.

DINA ÖGON ÄRO ELDAR

Dina ögon äro eldar samt min själ existerar beck samt kåda. Vänd dig ifrån mig, förr'n jag tändes såsom enstaka mila innantill! enstaka fiol jag existerar tillsammans världens varenda visor inom sin kista, ni kunna bringa den för att spela, hur ni önskar samt vad ni vill.

Säg, vadan kväller ni, klagande ström, djupt ur dem misstänkta gemaken, ni liksom mig sjunger ifall dagen inom vision, sjunger ifall natten mig vaken?

Vem existerar den själ liksom inom suck samt inom ton andas ifrån hemliga strängar, ljuvligt liksom doften ifrån humlornas bon flyter vid gulnande ängar?

Somrarna blekna samt solar vandra ner, timmarna varda mig tunga, rosorna dofta inom vissna kvarter, minnena viska samt sjunga.

Klinga, ni klagande strängaspel, sällskap inom drömmande salar!

Längtan heter min arvedel, slottet inom saknadens dalar.

DINA ÖGON ÄRO ELDAR

Dina ögon äro eldar samt min själ existerar beck samt kåda. Vänd dig ifrån mig, förr'n jag tändes såsom ett mila innantill! enstaka fiol jag existerar tillsammans världens samtliga visor inom sin kista, ni kunna bringa den för att spela, hur ni önskar samt vilket ni vill.

Vänd dig ifrån mig, vänd dig mot mig!

Jag önskar brinna, jag önskar svalna. Jag existerar lust samt jag existerar längtan, gränsbo mellan höst samt vår. Spända äro varenda strängar, låt dem sjunga, rusigt galna, inom enstaka sista dråplig högsång varenda mina kärleksår.

Vänd dig mot mig, vänd dig ifrån mig! likt ett höstkväll låt oss brinna; stormens lycka genomströmmar vårt baner från blod samt gull -- tills detta lugnar samt jag ser inom gryning dina steg försvinna, ni, den sista vilket mig följde på grund av min varma ungdoms skull.

PÅ VÄRDSHUSET KOPPARFLÖJELN

Vindragarn vilket ett vallmo står inom svarta källargluggen, samt gult såsom mogna bjuggen inom fönstret skymtar flickans kalufs.

samt än besitter söderns Bacchus must på grund av nordens raska sällar, samt än besitter existensen ungdomslust samt året ljumma kvällar. fanns dunkel 60 minuter flyger rapp samt luftig såsom enstaka läderlapp igenom nejden, vingårdsglad tillsammans med varenda sina dungars ark samt rönn vid bergets hällar, samt sunnan blandar sin toner inom sången, kraftfull samt Bellmanslik:

Vänd dig ifrån mig, vänd dig mot mig!

Jag önskar brinna, jag önskar svalna. Jag existerar lust samt jag existerar längtan, gränsbo mellan höst samt vår. Spända äro samtliga strängar, låt dem sjunga, rusigt galna, inom ett sista dråplig högsång varenda mina kärleksår.

Vänd dig mot mig, vänd dig ifrån mig! vilket ett höstkväll låt oss brinna; stormens lycka genomströmmar vårt baner från blod samt gull -- tills detta lugnar samt jag ser inom gryning dina steg försvinna, ni, den sista likt mig följde på grund av min varma ungdoms skull.

PÅ VÄRDSHUSET KOPPARFLÖJELN

Vindragarn vilket enstaka vallmo står inom svarta källargluggen, samt gult likt mogna bjuggen inom fönstret skymtar flickans kalufs.

samt än besitter söderns Bacchus must till nordens raska sällar, samt än äger existensen ungdomslust samt året ljumma kvällar. plats dunkel 60 minuter flyger rapp samt luftig vilket enstaka läderlapp igenom nejden, vingårdsglad tillsammans samtliga sina dungars växtdel samt rönn vid bergets hällar, samt sunnan blandar sin melodier inom sången, kraftfull samt Bellmanslik:

Aftonstjärnan vid fästet prunkar.

Upp, inom bröder nära tallrik samt bunkar! Låt oss leva likt glada munkar, tappa vår tunna, klappa vår nunna -- alkoholhaltig samt älskade inom djupa klunkar.

Det står enstaka flöjel vid vårt bostad samt gnyr mot nattens atmosfärförhållanden. då stjärtens högsta fjäder berörs från morgonrodnans ljus, då vänder denne sin kam åt nord dock stjärten spotskt mot söder samt kraxar sträva lystringsord till salens duvna bröder.

Gal ut inom stormen, koppartupp! inom Bacchi män, stån upp, stån upp ur eder sista yras rus samt slån inom skärvor edra krus mot dygn såsom frosthårt glöder. på denna plats lyktar lek samt sommartid samt genomskinlig samt sträng tar hösten vid.

OM ett TILLBÖRLIG VREDE

Lägg tungt samt fast din grabb inom bordet samt liksom en lejon kungligt ryt, samt säga detta rätta, vissa termen manhaftigt utan flärd samt skryt.

Aftonstjärnan vid fästet prunkar.

Upp, inom bröder nära tallrik samt bunkar! Låt oss leva vilket glada munkar, tappa vår tunna, klappa vår nunna -- alkoholhaltig samt älskade inom djupa klunkar.

Det står enstaka flöjel vid vårt byggnad samt gnyr mot nattens klimat. då stjärtens högsta fjäder berörs från morgonrodnans ljus, då vänder han sin kam åt nord dock stjärten spotskt mot söder samt kraxar sträva lystringsord på grund av salens duvna bröder.

Gal ut inom stormen, koppartupp! inom Bacchi män, stån upp, stån upp ur eder sista yras rus samt slån inom skärvor edra krus mot solens tid vilket frosthårt glöder. denna plats lyktar lek samt sommartid samt genomskinlig samt sträng tar hösten vid.

OM ett TILLBÖRLIG VREDE

Lägg tungt samt fast din grabb inom bordet samt vilket en lejon kungligt ryt, samt säga detta rätta, vissa termen manhaftigt utan flärd samt skryt.

Skön existerar enstaka man, då han existerar vred, dock blöt samt mjäkig existerar denne led, samt kält samt gnäll existerar kvinnfolkssed

I denna planet från släta knoddar likt le samt buga till ett slant, ni späcke dina mening tillsammans broddar samt tale hälsosamt samt sant.

inom denna planet, sålunda fräck samt dum, må mycken vrede hava plats, samt detta existerar skam för att existera ljum.

En man existerar än en nordanväder vilket blåser upp mot hårdhänt strid, samt än ett västanvind likt träder bland mänskorna oändligt blid. därför följa andra män hans spår, samt små människor samt kvinnor, var denne går, stå trygga inom sin svaga vår.

EN MADRIGAL

Nu önskar jag sitta vid svällande tuva, spotta fiolen vid halsen samt skruva, driven samt lärd inom mitt sångarekall.

Kvinnkön ni ljuva, hör ett förtjusande, fräsch madrigal!

Sjöng jag ifall vårlek, likt ynglingar utföra, vände ni mot mig ditt rosiga hörselorgan, log sålunda huldsaligt samt utbrast: därför sött!

Skön existerar enstaka man, då han existerar vred, dock blöt samt mjäkig existerar han led, samt kält samt gnäll existerar kvinnfolkssed

I denna planet från släta knoddar vilket le samt buga på grund av enstaka slant, ni späcke dina mening tillsammans broddar samt tale hälsosamt samt sant.

inom denna planet, sålunda fräck samt dum, må mycken vrede hava plats, samt detta existerar skam för att existera ljum.

En man existerar än en nordanväder såsom blåser upp mot hårdhänt strid, samt än enstaka västanvind såsom träder bland mänskorna oändligt blid. därför följa andra män hans spår, samt ungar samt kvinnor, var denne går, stå trygga inom sin svaga vår.

EN MADRIGAL

Nu önskar jag sitta vid svällande tuva, spotta fiolen vid halsen samt skruva, driven samt lärd inom mitt sångarekall.

Kvinnkön ni ljuva, hör ett förtjusande, fräsch madrigal!

Sjöng jag angående vårlek, liksom ynglingar utföra, vände ni mot mig ditt rosiga hörselorgan, log således huldsaligt samt utbrast: således sött!

Sjöng jag vid allvar ur brusande lunga, manligt, liksom stormen samt lidelsen sjunga, strax plats ni lomhörd samt liknöjd samt trött.

Vida jag drog genom kärlekens riken. Väldiga vallar samt något som står öppet eller är vidöppet diken sprängde jag ovan tillsammans blodet inom svall.

Stod jag nära muren samt knäppte vid lutan, såg jag förklarat ditt anlet nära rutan, hörde dem saliga tårarnas fall.

Gick jag mot porten samt slog vid dess bräder, gläntande kom ni inom svallande textilier, viskade: "Kyss mig, dock se'n får ni gå." Bad jag dig utgå inom ära samt följa modigt min färd ovan hedar samt bölja, grät du: "Ack ja" -- dock ni kom ej ändå.

Drabbe mig skam, angående ej själen mig brände rent likt Guds flamma, då jag sjöng samt bekände dig vad mitt hjärta haft starkast samt störst!

Dyrkade kvinnkön, hur önskar ni för tillfället äga det? Klingklang samt narrspel? detta tunnaste spadet släcker bekvämligt din lågande törst.

Nu existerar detta vårtid, samt isolerad jag sitter, trycker mitt spelverk mot hjärta vilket spritter. Eva, din sångare går mot sitt kall. Hör, angående ni gitter, hör min förtjusande vårmadrigal!

MAJ inom MUNGA

Vackra femte månaden i året inom Munga, fjärran stråkar sjunga, fjärran stråkar ropa dig mot dansen samt dem unga.

Jag existerar Höst inom Haga, hör ni vinden draga utdragen samt enslig aftonstig, detta existerar min vandringssaga. Mången mil inom nederbörd samt il utför underbar vilans sovmöbel. dock på grund av dig existerar vakans mörker samt glädjens gälla sträng. Innan molnen dagas, skulle ni förtagas, likt min sista sommarsyn, från dimmorna vid äng.

Vackra femte månaden i året inom Munga, morgonfåglar sjunga.

Varför existerar ditt synorgan matt samt ögonlocken tunga? Varför står ni vaken, re'n då gryningsdraken lyfter skarlakansröd ur dimmig mörker sin vinge ovan taken? Jag besitter drömt båd' långt samt ömt, dock idag står dagen ljus. Valdhornsklangens bundna falk önskar ut inom skogars brus. jag existerar Höst inom Haga, fjärran skall jag jaga, fjärran ifrån den vackra femte månaden i året samt bleka drömmars hus.

ETT HJÄRTA

Mitt hjärta existerar ett stadig luftblåsa från ekebarkat skinn.

inom trettiårigt sökn samt helg den svackat ut samt in. Den suger in all världens lust, den andas ut all världens pust; håll ut, mitt goda bälgaspel, ty sålunda existerar livets dust.

Mitt hjärta existerar en gästfritt bostad tillsammans fyra stora boende. fanns sal existerar full från klang samt brus, dock ett existerar stängd samt stum. idag dansen in, inom jungfrur små, dock, kära, bullren icke så: min käresta önskar vila inom sin kammars tysta vrå.

Mitt hjärta existerar en bandat tallrik tillsammans gammalt lagrat alkoholhaltig.

Kom an samt drick, fanns lycklig kamrat således vitt liksom solen skin, samt prisa berörd samt minnesgod vart gästabud jag dig bestod, då sista droppen ritat rött sitt streck inom dödens flod.

BÖLJEBY-VALS

Sjung, sjung inom alarna, flygande storm, ni kämpars kamrat, sjung, sjung inom salarna; glimmande höstlöv fara. en HJÄRTA

Mitt hjärta existerar ett stadig luftblåsa från ekebarkat skinn.

inom trettiårigt sökn samt helg den svackat ut samt in. Den suger in all världens lust, den andas ut all världens pust; håll ut, mitt goda bälgaspel, ty således existerar livets dust.

Mitt hjärta existerar en gästfritt bostad tillsammans fyra stora boende. plats sal existerar full från klang samt brus, dock enstaka existerar stängd samt stum. idag dansen in, inom jungfrur små, dock, kära, bullren icke så: min käresta önskar vila inom sin kammars tysta vrå.

Mitt hjärta existerar en bandat tallrik tillsammans med gammalt lagrat alkoholhaltig.

Kom an samt drick, fanns lycklig kamrat därför vitt likt solen skin, samt prisa berörd samt minnesgod vart gästabud jag dig bestod, då sista droppen ritat rött sitt streck inom dödens flod.

BÖLJEBY-VALS

Sjung, sjung inom alarna, flygande storm, ni kämpars kamrat, sjung, sjung inom salarna; glimmande höstlöv fara. en HJÄRTA

Mitt hjärta existerar ett stadig luftblåsa från ekebarkat skinn.

inom trettiårigt sökn samt helg den svackat ut samt in. Den suger in all världens lust, den andas ut all världens pust; håll ut, mitt goda bälgaspel, ty därför existerar livets dust.

Mitt hjärta existerar en gästfritt bostad tillsammans fyra stora boende. plats sal existerar full från klang samt brus, dock ett existerar stängd samt stum. för tillfället dansen in, inom jungfrur små, dock, kära, bullren icke så: min käresta önskar vila inom sin kammars tysta vrå.

Mitt hjärta existerar en bandat tallrik tillsammans med gammalt lagrat alkoholhaltig.

Kom an samt drick, fanns lycklig kamrat därför vitt vilket solen skin, samt prisa berörd samt minnesgod vart gästabud jag dig bestod, då sista droppen ritat rött sitt streck inom dödens flod.

BÖLJEBY-VALS

Sjung, sjung inom alarna, flygande storm, ni kämpars kompis, sjung, sjung inom salarna; glimmande höstlöv fara.Stolt beneath ekarna prunkar enstaka senad skara än, trofast inom lekarna, trofast inom storm samt fara.

Fast, fast mot rockarna slå dessa bröst vilket stormen spänt, lugnt beneath lockarna trotsiga blickar fara.

Än ifrån altanerna, var sina lyktor vildvin tänt, ler mot kompanerna kvinnornas unga skara.

Snart, snart vid planerna möter jag dig liksom ingen vet. Starkt liksom orkanerna längtar min själ för att fara. Går ni inom tågande skyarnas svalka skarlakansröd samt het? mening besitter jag lågande, länge jag måst dem spara.

Sol, stjärna inom ekarna tänd för tillfället mot balen höstens bloss!

Mörkt brinna vekarna; dånande vågor fara. Våren, den susande, besitter inga visor mer på grund av oss. existensen existerar brusande stormsång samt stormdans bara.



ASPÄKERS-POLSKA

Varför sitta oss sålunda still samt tysta? äga oss uttömt varenda kära ord? Äro varenda dem små läppar kyssta likt vandra leende kring detta bord?

Äro samtliga dem små kvinnor gifta såsom vandra trippande inom denna sal?

Finns på denna plats inga hjonelag för att stifta, brinna inga hjärtan inom vår dal?

-- Jag skall varpa garn samt jag skall nysta, jag skall kärna fett samt bergvägg får. inte någonsin äro mina läppar kyssta, inte någonsin bliva dem inom detta år.

Jag skall plocka små frukter från växter samt väva vammal, jag skall verka, förr'n jag blir till massiv. ifall jag gifter mej, då jag blir äldre, skall jag taga dej, ifall ni existerar ung.

SÅNG mot SÄCKPIPA

Den mörke säckpiparen blåste, nära brädden från den stora stort insjövatten, nära solnedgången, samt ned mot stranden kom godsägaren mag.

Backsell, enstaka yngre lantman från mycken



ASPÄKERS-POLSKA

Varför sitta oss sålunda still samt tysta? äga oss uttömt varenda kära ord? Äro samtliga dem små läppar kyssta likt vandra leende kring detta bord?

Äro samtliga dem små kvinnor gifta vilket vandra trippande inom denna sal? Finns på denna plats inga hjonelag för att stifta, brinna inga hjärtan inom vår dal?

-- Jag skall varpa garn samt jag skall nysta, jag skall kärna fett samt bergvägg får.

inte någonsin äro mina läppar kyssta, inte någonsin bliva dem inom detta år.

Jag skall plocka små frukter från växter samt väva vammal, jag skall verka, förr'n jag blir på grund av massiv. ifall jag gifter mej, då jag blir äldre, skall jag taga dej, ifall ni existerar ung.

SÅNG mot SÄCKPIPA

Den mörke säckpiparen blåste, nära brädden från den stora stort insjövatten, nära solnedgången, samt ned mot stranden kom godsägaren mag.

Backsell, ett yngre lantman från mycken



ASPÄKERS-POLSKA

Varför sitta oss sålunda still samt tysta? äga oss uttömt varenda kära ord? Äro samtliga dem små läppar kyssta likt vandra leende kring detta bord?

Äro samtliga dem små kvinnor gifta liksom vandra trippande inom denna sal? Finns denna plats inga hjonelag för att stifta, brinna inga hjärtan inom vår dal?

-- Jag skall varpa garn samt jag skall nysta, jag skall kärna fett samt bergvägg får.

Jag ägde den lokala favoriten (fläsk axel) medan min fru ägde grillat fläsk.

inte någonsin äro mina läppar kyssta, inte någonsin bliva dem inom detta år.

Jag skall plocka små frukter från växter samt väva vammal, jag skall verka, förr'n jag blir till massiv. ifall jag gifter mej, då jag blir äldre, skall jag taga dej, angående ni existerar ung.

SÅNG mot SÄCKPIPA

Den mörke säckpiparen blåste, nära brädden från den stora stort insjövatten, nära solnedgången, samt ned mot stranden kom godsägaren mag.

Backsell, enstaka yngre lantman från mycken

vederhäftighet. "Högt älskar jag säckpipa", yttrade Backsell, "och önskar röra sig till musik, likt jag vore inom landet Italien samt vore stungen från ett lustgivande insekt, kallad tarantel."

Jorden gråter, världen existerar full från tårar. Säckpipan låter, signor Backsello lårar.

Jag önskar röra sig till musik utan sorg samt sjunga högt: milorum -- röra sig till musik likt inom Romaborg vid torget, kallat forum.

Blåsare vid kullrig berg, oss tryter inte någonsin klimat.

Jag äger den mjuka näringsrika vävnaden som finns inuti ben viktig för produktion av blodceller inom krumma ben, samt ni äger spel från läder.

Jag existerar skapad svår samt stygg samt massiv samt bred tillsammans med mera, dock, jag existerar ej puckelrygg, ty önskar jag mig hovera.

Fyra pigor besitter mitt byggnad, sålunda hör idag vad dem heta: Sissela samt Lillemus samt Bralla samt Agneta.

Fåren vaktar Lillemus samt Bralla räfsar ängen, Sissela träffar inom mitt krus, Agneta sängar sängen.

Pigor, lämnen edra rekrytering samt tagen blomsterkransar.

Kasten sängkläder, stop samt härv samt sjungen, då jag dansar.

Degen surnar inom mitt tråg samt grädden inom min kärna. äger jag honung inom min minne eller intresse, all världen surne gärna.

Armod existerar mig ingenting, angående lynnet jag är kapabel frälsa. Skämtan existerar mitt livgeding samt låra existerar min hälsa.

Ingen tärna åt Backsell ur aftonlunden vinkar, dock ur molnets vita fäll fru venus ler samt blinkar.

Stig mans ned samt röra sig till musik tillsammans samt låt oss skönt stoltsera!

dock inom skyn denna halkar ned samt förmå ej penetrera.

Dansar jag bland snigelskal allen inom misstänkta nätter, lopp jag förr inom ljusan sal tillsammans med mör från höga ätter.

Jag besitter kysst den bästa munhåla samt kysser inte någonsin flera. Den liksom öst ur Edens brunn är kapabel lipa åt madera.

Skatan ler vid hässjestång samt snäppan vid ett pinne. Göken gal sin sista låt, ty slåttertid existerar inne.

Dansom vilket inom Romaborg, samt dansom mitt inom snåret!

på denna plats existerar göken utan sorg, vilket ropar kurera året.

Jorden gråter, världen existerar full från tårar. Säckpipan låter, signor Backsello lårar.

BULAN

Vårsång mot Polydor

Hej, Polydor, kryp fram ur din kula! smaragdgrön blir vid marken den torraste stickan. Sitt idag ej längre samt mögla samt ula, joltande vers ifall "den älskliga flickan".